Det svansas och tassas runt buskarna vid Församlingscentret i Jakobstad. Voff-gudstjänsten har samlat 60–70 hundar och cirka 160 människovänner. De bänkar sig på stolar eller slår sig ner på gräsmattan.
Bakom idén ligger tre hundägare i församlingen: kyrkoherd Bo-Göran Åstrand, sjukhuspräst Catharina Englund och församlingsrådsmedlem Cecilia Åminne.
– En gudstjänst blir på ett sätt mer komplett när människor och djur är med, det avspeglar något av skapelsen, säger Åstrand. Det påminner om vårt ansvar för djuren och naturen. Att tala till djuren är ett sätt att lovsjunga Gud.
Åstrand har i sitt arbete sett hur mycket husdjuren kan betyda för människor. Djuren tar fram vår empati och lär oss att vara i nuet. Han inleder predikan med att påminna om att djuren fanns här före människorna och att vi fått den här planeten att dela på.
– När Gud hade skapat djuren var han mycket nöjd. Han såg att det var gott och bra.
Sedan vänder han sig till hundarna:
– Din mjuka päls är fin, dina ögon utstrålar trofasthet och glädje, din värme är skön. Njut av att du är till och skäll ibland när du känner för att göra det.
Hundarna lär oss om kärlek
Mellan textläsning och bön bjuder Voff-kören, fyra hundägare med sina fyrbenta vänner, på sång. Cecilia Åminne är solist och Bamse fyller i med basstämman.
Ibland blir gudstjänsten en högljudd tillställning, när någon av hundarna vill prata med gamla och nya vänner. I bakre raden sitter en av de mest pratglada. Boss besöker gudstjänsten tillsammans med Felicia Holmgård.
– Vi är här för att träffa andra hundar och få lite social träning för Boss, säger Holmgård. Boss tycker om att man får hundgodis, och han har pratat med alla deltagare.
Efter predikan blir Jan Rikberg och Veronica Lönnqvist intervjuade om vad relationen till hunden betyder för dem.
– Kärleken man får när man kommer hem har lärt mig en massa, säger Rikberg, medan lagotton Mini tittar sig omkring.
– Vi håller på att lära henne vad som är rätt och fel, säger Lönnqvist med 14 veckor gamla finska lapphunden Saffran i famnen. Men hon kanske också lär oss vad som är rätt och fel – att gräva upp lite rabatter är kanske inte så farligt.
Hunden ser till att man får komma ut i skog och mark och uppleva Guds skapelse, konstaterar Rikberg. Lönnqvist håller med.
– Vi får se naturen ur hundens perspektiv. Respekten för naturen tror jag att vi som hundägare ser på ett lite annat sätt.
Hoppas på repris
Gudstjänsten avslutas med den viktiga frågan: Kommer det finnas hundar i himlen?
– Nog skulle det vara en märklig himmel om bara vi människor var där, säger Bo-Göran Åstrand. Som hundägare kan man ibland få en försmak av himlen när man är tillsammans med andra människor och har djuren med sig.
Efter gudstjänsten blir det servering för både två- och fyrbenta. Medan en del umgås kring serveringsbordet drar andra sig undan för att ta en liten paus från alla intryck.
– Saffran tyckte det var jätteroligt, men lite frustrerande kanske, säger Veronica Lönnqvist. Det bästa var nog att matte hade skinka med sig. Jag hoppas att Jakobstads församling ska göra det här fler gånger.
Gudstjänsten får också gott betyg av Filippa, matte Camilla och bästa hundkompisen Kitty.
– Vi tycker det var en god idé att få ta hundarna med sig. Budskapet att alla varelser är lika mycket värda är viktigt, tycker vi.
Bo-Göran Åstrand är glad att idén lyckades och fick gott mottagande.
– Det blir inte en stel gudstjänst med det här gänget, konstaterar han.
Troligen kan det bli en likadan satsning också nästa år.
