Sedan ett år tillbaka har Sara Löfs-Snellman jobbat som diakon i Jakobstad, Gerd Erickson började i september, efter att tidigare ha jobbat som diakon i Kronoby.
Båda brinner för att hjälpa människor.
– Jag har jobbat som närvårdare i många år. Jag har aldrig kunnat tänka mig ett annat yrke än ett sådant där jag får finnas till för andra. Jag tycker om att samhället och vi människor tar tag i saker på ett sådant sätt att människor mår bättre, säger Sara Löfs-Snellman, som blev diakonvigd för en dryg vecka sedan.
Gerd Erickson säger att det egentligen inte ingick i hennes planer att bli diakon – hon skulle bli behörig ungdomsarbetsledare. Men när hon dessutom ville få socionombehörighet blev hon diakon på köpet.
– Senare har jag fattat att det var Herren som ledde mig. Med all den livserfarenhet jag har känner jag att jag blivit utrustad för det här arbetet.
Båda gillar de människomöten jobbet bjuder på. Gerd Erickson har ett särskilt ansvar för missionen och ungdomsverksamheten, dessutom är hon skeppskurator.
– Jag är glad över att jag också kommer att få jobba i skriftskolan, med ungdomar. Genom alla år har jag jobbat med ungdomar i konfirmandåldern. Många ungdomar mår dåligt idag och de behöver fler vuxna i sitt liv. Jag gillar att få följa med dem en bit på vägen – ofta under en svår period, säger Gerd Erickson.
Sara Löfs-Snellman har i sin tur ett större ansvar för invandrararbetet i församlingen, och för verksamheten med personer med funktionsvariation.
– Tidigare jobbade jag som frivillig med invandrare. Då insåg jag att vi är lika, allihopa. Det är så fint att se hur människor får mer mod och växer. Jag vill tro att det aldrig är för sent för någon. Vår uppgift är att hoppas och tro också för dem som inte kan göra det själva, säger Sara Löfs-Snellman.
Utmaningen i diakonin är att man skulle vilja hjälpa så mycket mer än man kan.
– Jag skulle vilja ha mer tid att söka upp människor, att besöka dem och lyssna på deras berättelser, säger Löfs-Snellman.
Gerd Erickson påpekar att männis-kors problem idag är väldigt mångfacetterade.
– Det handlar kanske inte bara om arbetslöshet utan också om sjukdom, och det finns inga lätta lösningar. Det är inte heller lätt att söka hjälp – alla har ju sin stolthet. Att be om hjälp väcker känslor av skuld och skam, säger Erickson.
Båda gillar att jobba i ett team där de har stöd av varandra.
– När man inte vet hur man ska göra har man en kollega att gå till. Vi uppmuntrar varandra – men vi skrattar och skojar också!
