Initiativtagare till skrivelsen är Yvonne Åkerlund och Camilla Knutar.
– Vi anser att domkapitlets förfaringssätt inför valet är oacceptabelt. Är man behörig för en tjänst borde man ha rätt att söka den, säger Camilla Knutar.
Att församlingens egen kaplan inte ansågs behörig väckte bestörtning.
Knutar anser att alla kandidaterna var bra och skrivelsen tar inte ställning för eller emot någon av dem.
– Vi hade verkligen önskat att domkapitlet inte hade gallrat bland de sökande och att vi själva hade fått välja vår kyrkoherde bland dessa kandidater.
Insamlingen av namn till skrivelsen pågår till början av mars och skickas därefter till domkapitlet.
Biskop Björn Vikström tar inte ställning till skrivelsen innan den anlänt till domkapitlet.
– Jag varken vill eller kan kommentera skrivelsen innan jag har sett den, säger biskopen.
Intyg på samarbetsvilja
De tre sökande till kyrkoherdetjänsten ombads skriftligen intyga att de samarbetar med både kvinnor och män i utövandet av ”alla till prästämbetet hörande uppgifter.”
Församlingens kaplan skrev inte under och ansågs därför inte behörig av domkapitlet.
Biskopen ser inte någon dramatisk skillnad mellan en skriftlig och en muntlig åsikt.
– Om det skriftliga upplevs så här negativt måste vi kanske ompröva den proceduren och nöja oss med svar muntligt i samband med intervju eller mer informellt per mail.
Vikström betonar att det handlar om den tillfrågades rättsskydd: den formulering som sedan står i beredningen till domkapitlets möte måste återspegla personens åsikt i frågan.
Domprosten Mats Lindgård säger att kyrkolagen fått en juridiskt bindande tolkning genom de tidigare rättsliga processer som gällt olika ämbetssyn.
– Det finns inget juridiskt spelrum för domkapitlet. Valprocessen i Borgå domkyrkoförsamling åren 2004–2008, gick till förvaltningsdomstolen och sedan till högsta förvaltningsdomstolen.
– I kyrkolagen finns en mycket allmänt hållen beskrivning där det står att ”den som uppenbart saknar förutsättningar” för att sköta kyrkoherdetjänsten, inte kan vara valbar.
Lindgård menar att denna allmänt hållna formulering i kyrkolagen nu genom flera prejudikat fått sin rättsliga tolkning.
