Nättjänster ökar marginalisering

Ålderdomshem är existentiellt viktiga platser.

– Gör ett besök på ett åldringshem, lyssna till någons sköra minnen, se händer som rör sig långsamt, följ med ansikten, sade ärkebiskop Kari Mäkinen när han talade på kyrkans människorättsseminarium på Kyrkans hus i Helsingfors förra veckan. När minnet vittrar och möjligheterna till självbestämmande begränsas, när själva subjektet som ska kräva rättigheterna försvinner. Det är mot den bakgrunden som diskussionen om mänskliga rättigheter ska föras:

– Det sköra subjektet är en bra term för den här frågan.
Mänskliga rättigheter förutsätter nämligen fortfarande medvetna och starka subjekt. Redan den franska revolutionen och USA:s självständighetsdeklaration talar högtravande om universella rättigheter. De här rättigheterna gällde i praktiken vita välbärgade män och är enligt ärkebiskopen tolkade ur mycket begränsade utgångspunkter.

Gamla var sällsynta
Under tidigare århundraden kunde äldre människor respekteras just för sin ålderdom och man värdesatte dem för deras kunskaper. Att man gjorde så har enligt Mäkinen en enkel förklaring. För ett par hundra år sedan kunde vanligt folk räkna med en livslångd på 30 till 35 år. Motsvarande siffra i dag är runt åttio.

– Förr var det ovanligt med gamla människor. Det var enkelt att respektera dem.

Dessutom förändrades inte samhället särskilt snabbt. En gammal människa satt inne med värdefull och användbar information. Förhållandena är helt annorlunda nu när halveringstiden innan kunskapen blir gammal rör sig runt ett halvt år. Vi lever i en kultur som kräver innovativitet och flexibilitet och förmåga att ta emot nytt. För att riktigt vara människa ska man vara ung eller åtminstone ungdomlig.

Läs hela artikeln i papperstidningen.