Kyrkans röst är kanske inte alltid kyrkans

Ledare. En mycket ovanlig diskussion har de senaste veckorna förts i offentligheten om kyrkans inställning till vigsel av samkönade par. 17.12.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det som gör diskussionen så intressant är att den visserligen indirekt men ändå i hög grad kommit att fokusera dels på frågan vem som kan tala med kyrkan röst, dels på frågan hur pålitlig eller trovärdig den rösten är.

Konkret är det fråga om i vems namn Esbobiskopen Mikko Heikka egentligen har talat då han i offentligheten (Helsingin Sanomat 28.11) hävdade att det finns teologiska grunder för välsignelse av partnerskap.

Alternativen är tillräckligt många för att det ska bli förbryllande.

Till sin tjänsteställning är Mikko Heikka alltså biskop i Esbo stift. Därmed hör det till hans viktigaste uppgifter att slå vakt om Ordets renhet och om kyrkans enhet.

Som biskop är Heikka en del av biskopskollegiet, som kan sägas ha ett kollektivt ansvar för allt det som varje en biskop har ett personligt ansvar för. Det är tillsammans som biskoparna tar ställning i frågor som är centrala för kyrkans lära och bekännelse.

Utöver detta har biskop Heikka varit ordförande bland annat för den arbetsgrupp som av biskopsmötet haft i uppdrag att kartlägga och utreda argumenteringen gällande den aktuella frågan om kyrkan och registrerat partnerskap. Detta med beaktande av teologiska, juridiska och ekumeniska aspekter.

Mot denna bakgrund ter det sig omöjligt att någon, inte ens biskop Mikko Heikka själv, kan se det aktuella inlägget i HS som ett medborgarinlägg.

Han är inte mannen på gatan. Hans inlägg görs ur en auktoritetsposition och tillmäts därför automatiskt speciell betydelse och tyngd. Hans uppgift är ju som sagt att slå vakt om Ordets renhet och kyrkans enhet. Hans röst förutsätts på ett allmänt plan vara kyrkans röst.

Att det är så framgår bland annat av att Heikkas inlägg ledde till något så ovanligt som att en annan biskop, Tammerforsbiskopen emeritus Juha Pihkala, offentligt (Helsingin Sanomat 1.12) tog avstånd från Heikkas slutsatser.

Pihkala understryker att arbetsgruppen, där han satt med, inte har kommit fram till att det finns teologisk grund för ett kyrkligt formulär för välsignelse av samkönade par. Pihkala tar också avstånd från tolkningen att arbetsgruppen hade varit beredd att införa ett formulär för välsignelse av samkönade par om oenigheten i kyrkan denna fråga inte varit så stor.

Pihkalas kritik av Heikkas slutsatser accentueras av att Miikka Ruokanen, professor i dogmatik vid Helsingfors universitets teologiska fakultet, underkänner Heikkas teologiska argumentering.

I den mån den över huvud taget förekommer alltså. Ruokanens bedömning är också här besk (HS 5.1.). Både i fråga om kvantitet och om kvalitet.

Kritik av samma slag framfördes också av docent Sammeli Juntunen och teologie doktor Katja Juntunen (HS 1.12).

Vems röst var det alltså Helsingin Sanomats läsare hörde då Mikko Heikka uttalade sig?

Frågan kan kanske också ställas på ett annat sätt: vem ansåg biskop Heikka att han representerade eller hade mandat att representera?

Frågan är principiellt mycket viktig med tanke inte enbart på det nu aktuella fallet utan rent allmänt. I stora, viktiga frågor där kyrkans enhet och/eller Ordets renhet är ett centralt element kan det inte få vara så att den som tar för sig av offentligheten blir den som upplevs tala med kyrkans röst.

Då kan det bli så att kyrkans röst inte alltid är kyrkans röst. Det tål inte kyrkans trovärdighet.

Stig Kankkonen



ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29