”Befall din väg åt Herren” sjöng Vörås och Maxmos kyrkokörer gemensamt vid den inledande processionen när Tomas Klemets installerades till kyrkoherde.
| Tomas Klemets installerades til kyrkoherde i Vörå församling. |
Den knappt ett år gamla församlingen som bildades i och med att kommunerna gick samman, håller normalt gudstjänst i sina respektive kyrkor. Kyrkfolket är också uppdelat enligt det gamla. Men när hela församlingens gemensamma kyrkoherden skulle installeras hade fler maxmobor än vanligt sökt sig till Vörå kyrka.
”Befall din väg åt Herren” var också något Tomas Klemets sade sig vilja ta fasta på i sin tjänst framöver. Som t.f. kyrkoherde har han redan tjänat under två och ett halvt års tid sedan Åke Lillas gick i pension våren 2005. Att det inte för honom var någon självklart val att söka tjänsten till en början berättade den nyinstallerade kyrkoherden vid mottagningen efter högmässan. ”Men nu när jag tycks vara det, vill jag vara det fullt ut”, sa Klemets som är född och uppvuxen i bygden och som tidigare innehaft kaplanstjänsten i församlingen.
”Ta emot honom i kärlek, bär honom i era förböner och ge honom ert stöd!” var biskop Gustav Björkstrands hälsning till församlingsborna. Biskopen höll adventspredikan över texten om hur Jesus rider in i Jerusalem. ”Hosianna sjungs i dag över hela jorden,” sa han. ”Det är egentligen ett rop på hjälp, men i ordet finns en förvissning om att hjälpen kommer, ja den är redan på väg.” ”Men när vi ber Gud om hjälp, börjar han be oss om hjälp. Som i texten, där Jesus skickar ut några lärjungar för att låna en åsna. ’Herren behöver den’, skulle lärjungarna säga. På samma sätt behöver han oss. Jesus bad inte om en välinriden åsna. Han kan använda oss även om vi inte själva tycker att vi kan.”
”Tomas Klemets, Herren behöver dig!” avslutade biskopen sin predikan.
Att Gud kan få också motsträviga barn att mjukna till lydiga tjänare var den nyinstallerade kyrkoherden ett bra exempel på. Han berättade själv hur han som ung fått uppmaningen av sin religionslärare att börja studera teologi. ”Aldär jär i världen tänkte jag då” berättade Klemets. ”Men teologi började jag studera. Fast präst skulle jag åtminstone inte bli, men präst blev jag.” Och så skulle han ju inte bli kyrkoherde heller, alltså.
En klasskamrat till Tomas blev också präst, eventuellt på samma religionslärares uppmaning. Det var Bror Träskbacka, också med vid installationen. Vad hette månne religionsläraren, jo Åke Lillas, före detta kyrkoherde i församlingen.
En kyrkoherdeinstallation är ett stort tillfälle, där långt mer än mänskliga krafter kan verka. Men så kan de också i det vardagliga, i till exempel några gymnasiepojkars skoldag.
