Bara få va mig själv

I juli deltog jag i Kyrkans Ungdoms läger i Nykarleby. Det var roligt att delta i lägret. Det värdefullaste för mig var att träffa bekanta och vänner. På sommarlägret finns det mycket olika programpunkter och varje dag finns det två kurspass. Det bästa det här året var verkligen kursen jag deltog i som hette Livspussel. Inte så mycket för att kursledarna skulle ha haft de rätta svaren på existentiella frågor och hur man lever det kristna livet. Snarare tvärtom, äntligen någon som vågar erkänna att det inte finns klara patentlösningar. Dessutom var många i rummet bekanta och vänner i ganska samma ålder och livsskede och diskussionen upplevde jag som öppen och ärlig.

Tidigare under våren hade jag redan funderat på att vi i kristna sammanhang så lätt verkar hoppa på en trend och tror oss hitta Metoden att nå Gud på. Jag tänkte speciellt på en sydkoreansk väckelse som gjorde det blev inne att stiga tidigt upp och be. Inget fel på det i sig. Problemet här var att det som fungerat i Sydkorea lanserades som en mirakulös metod för alla kristna. På kursen pratade vi mycket om just detta att ”one size doesn´t fit all”. En tid är det skrattväckelse som är grejen, ibland är det att be tidigt på morgonen, ibland är den from som viftar med böneflaggor. Vad som räknas som inne just nu vet jag inte, kanske har vi blivit lite klokare med generaliseringar.

Jag anser att det behövs mer nåd i hur vi kristna bemöter varandra. I vissa kretsar verkar man räkna gångerna Jesus nämns i en predikan och talar predikanten bara om Gud är hen liberal och ljum. Om det på Facebook finns en bön skriven för folk som inte är så vana med kyrkiska är det någon som kritiserar den. Tänk om vi kunde blanda oss i vad folk skriver och säger bara om någon helt uppenbart för in något som inte stämmer med trosbekännelsen och vill kalla det kristet.

På kursen var det också tal om att inte behöva se mänskor som något frälsningsobjekt utan bara kunna umgås, vara medmänniska och låta Gud göra det han vill göra. Hit hör att kunna vara sig själv och inte behöva visa en glansbild av sitt liv för att visa andra vilken Fin Kristen jag är.