Fader vår på ett annorlunda sätt

Tärnorna skriker och knorrar, ibland öronbedövande. De cirklar runt, runt, de landar i vattnet, de har fullt sjå. Några svanar glider fram långt ute vid uddarna, stilla vilar ett par i viken. Emellanåt knackar hackspetten i ett murket träd och koltrasten drillar på, prasslar bland de bruna löven. Jag deltar i en pilgrimsvandring runt Drumsö i Helsingfors. Här finns ett stråk runt hela ön utmärkt med små delar av bönen Fader vår. (Om du googlar Lauttasaaren pyhiinvaellus hittar du rutten.)

Vandringen startar i kyrkan med Fader vår som är i himmelen. Det är högt till tak i Drumsö kyrka och den lilla Kristusskulpturen i brons på altaret fångar min blick. Jag skulle vilja gå fram och röra vid den, men sitter kvar i bänken och sjunger psalm 914 om att jag vill leva nära Jesus, för det vill jag.

När jag äter mitt medhavda naan-bröd med rester av påskalammet som pålägg, tänker jag på Ge oss i dag vårt dagliga bröd och jag sitter på granitklippan och kisar ut över solglittergatorna ritade i havet. Ge oss i dag det bröd vi behöver, det vi behöver idag. Och vad behöver jag idag? Mer än detta? Stränder, klippor, stigar, grusvägar, ett litet vandringssällskap, strandskator, fiskare som reder ut sina nät, scillor, lekande barn vid vattenbrynet, små andakter med jämna mellanrum, drygt fyra timmar frisk luft.

Det flödar över. Jag tycker jag får mer än mitt dagliga bröd idag. Broder Laurentius skriver i ett brev i boken ”Att vänja sig leva när Gud”från 1600-talet: Vi måste känna innan vi kunna älska. För att kunna lära känna Gud måste vi ofta tänka på Honom, och när vi komma därhän, att vi älska Honom, så skola vi också då tänka på Honom ofta, ty där vår skatt är, där kommer ock vårt hjärta att vara.”

När vi kommer till din är makten och äran tänker jag att jag vill att Gud ska ha makt, att han ska ha inflytande över mitt liv och att mitt liv på något sätt ska kunna ära Gud. Att han sku vara glad över mig. Glad över att jag är jag och du är du och att vi vill och längtar att gå hans vägar, att helt enkelt vara Hans.

Min dag är din, din dag är min, står det i en blå bok med tideböner som jag har på fönsterbrädet i sovrummet. Raderna torde vara ur en psalm. Eller var det Din dag är min, min dag är din? Det doftar alger i sol och havsvatten. Några viggar guppar i ytvattnet, två par gäss har anlänt, allt är framför. Tillkomme ditt rike. Amen.