Kjell Westö önskar sig en jul med rimligare konsumtion.

Julen kommer med ljus i vinterns mörker

adventstid.

Författaren Kjell Westö är svag för adventstiden och julen. Han brukar besöka kyrkor för att sitta ner och fundera en stund – trots att han inte själv är medlem i kyrkan.

28.11.2019 kl. 12:00

Kjell Westö är ingen vän av mörkret som drar in över landet i mitten av oktober och ligger kvar till början av februari. Men julen ger en liten lindring.

– Just tiden som börjar med första advent, via lucia och fram till jul – jag har nog alltid varit lite svag för den.

Samtidigt är det en tid som präglas av brådska.

– Det är egentligen jättelite man hinner med just före jul. Jag tyckte alltid bäst om den där stunden på julafton när alla julklappar var utdelade och allt kaos var över. Att sitta alldeles i lugn och ro med ett tänt ljus, lyssna på musik och småprata.

Westös äldsta son föddes på julafton.

– Jag minns att jag lämnade Barnmorskeinstitutet i Kottby och körde omkring i bil med en tomteluva på huvudet och hälsade på hos alla nära och kära och berättade att vi hade fått barn.

Sedan bestämde familjen att på julafton firades den egna sonens födelsedag fram till klockan 14, därefter var det Jesus födelsedag.

– Vi utvecklade en tradition: de släktingar som hann fick titta in på risgrynsgröt på förmiddagen. Det blev småningom så att det var jag som kokade den. Jag älskar risgrynsgröt med mycket kanel och socker, så det passade bra. Det är en av de starkaste jultraditioner jag har.

Stress ökar konsumtionshetsen

Han säger att han är mer julälskare än julhatare, men att han ändå i många år har tänkt att vi borde göra uppror mot konsumtionshetsen kring julen – även om han medger att han själv ofta misslyckats med det upproret.

– Det här hör också ihop med att vi mer och mer inser vad klimatkrisen verkligen innebär och att den bygger på en livsstil som förutsätter mer och mer konsumtion. Vi kan ju ge gåvor och kärlek till julen ändå, fast vi inte köper oss sjuka.

Någon färdig lösning på problemet har han inte, men han har i många år tänkt att vår överkonsumtion verkar hänga ihop med stress.

– Ju mer vi ger efter för jäkt och stress och ökar tempot, desto lättare blir vi offer för konsumtionshets. Om jag skulle kunna leva lite vettigare och långsammare tror jag att jag också skulle fatta vettigare beslut.

När han växte upp i Munkshöjden hade familjen inga nära släktingars gravar att besöka i Helsingfors eftersom hans föräldrar kom från Österbotten. Han anade att besöken vid gravarna var en stark tradition för många Helsingforsbor på julen.

– Men för fyra år sedan dog min mamma Hon är begravd på Sandudd och jag och min bror brukar gå dit på julafton och ta glögg med oss. Nu ser jag hur fruktansvärt många som går där på julafton, det hade jag inte en aning om. Att ha en grav att gå till knyter på ett sorgesamt och paradoxalt sätt en närmare stan.

I kyrkan kan man fly det hektiska

Westö lämnade kyrkan som ung, poängterar att han inte är troende – men kallar sig hellre agnostiker än ateist. För honom representerar kyrkobyggnaderna kontinuitet, de är samlingsplatser och har i många fall varit det under flera hundra år.

– Varje gång jag varit i Paris har jag gått till Notre-Dame och slagit mig ner därinne och funderat en stund. Det finns 800 år av europeisk historia i den kyrkan, så många generationer som har varit där.

Men kyrkorna lockar honom inte enbart på grund av historien.

– Vi är så jäktade, vi är inte fria inombords. Vi rusar runt, kan inte låta bli att kolla vad som kommit in på Instagram eller Facebook så fort vi satt oss på spårvagnen. I kyrkorna kan man fly det hektiska.

– Den kyrka i Helsingfors som jag har den närmaste relationen till är Munkshöjdens kyrka. Den är inte vacker utifrån, den är ett sådant där betongblock. Men den är fin inuti, den har väldigt mycket rymd.

Under många år hade han ingen kontakt med de stadsdelar han vuxit upp i, men för några år sedan hittade han tillbaka till Munksnäs – bland annat genom att han träffade sin fru Lena som bodde där.

– I höst konfirmerades min frus dotter i Munkshöjdens kyrka, där jag själv konfirmerades 1976. Det var ganska fint.

När han i tiden flyttade till Femkanten fick han upp ögonen för landskapet runt Johanneskyrkan.

– Johanneskyrkan och dess omgivning, hela miljön kring den med Johannesplan och alla husen längs Högbergsgatan och Johannesvägen, är magisk. Det är en så jättevacker del av Helsingfors.

Han återkommer till att han kommer från en troende släkt men själv har lämnat kyrkan och säger att han tror att hans bakgrund bidrar till att han söker sig till kyrkobyggnaderna.

För många år sedan när han rest till Gotland för att skriva hade han strax före resan fått veta att en god vän fått en mycket allvarlig sjukdom.

– Jag bodde intill Visby domkyrka och första kvällen i Visby slank jag in i kyrkan och tände ett ljus för honom. Varför gjorde jag det om jag inte tror att det finns någon Gud som kan hjälpa honom? Men någonstans ifrån kom det där behovet.

Att tända ljus är inte en tom gest för honom.

– Jag ser en symbolisk innebörd i det. När människor gör sådana gester frigörs ju någon form av positiv energi. Det är fint på allhelgona eller på julen att se kyrkogårdarna med tusentals och åter tusentals ljus. Man behöver inte vara troende för att se det vackra i det att vi minns.

Erika Rönngård



samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54