Recensioner

En kyrka sprängd i atomer

May Wikström

Vad gör Danmark för de kristna i Mellanöstern? frågade Klaus Wivel. När utrikesminstern lät bli att svara reste Wivel själv till regionen. Hans bok tecknar bilden av en hisnande kyrka med brusten röst och få vänner.

Agenter i gudstjänsten som rapporterar minsta politiska feltramp i predikan till de styrande, sexuella trakasserier mot obeslöjade kristna kvinnor på tunnelbanor och gator, hot om vandalisering om man inte betalar skyddspeng, rättsmord, diskriminering på arbetsplatser och i skolor. Vittnesbörden från Egypten, Palestina, Syrien går i samma ton, en rädd och många gånger uppgiven sådan. Också i samhällen där kyrkoledare och politiker officiellt lovordar samlevnaden mellan religionerna är mönstret obevekligt. De kristna vet sin plats och är rädda för att den ska rubbas. Därför gäller det att ligga lågt, bita ihop. ”Vi minns känslan av att behöva viska till varandra (...) inte säga vissa saker offentligt, inte skriva dem i brev eller mejl, inte nämna dem i telefon”, säger prästen Shadi Saad om den syriska diktatur som nu gungar. De kristna har haft ett visst skydd under regimen, något de nu får betala dyrt för. Allt som sticker ut, syns, provocerar är ett hot mot deras kringskurna existens.

Ligg lågt och överlev!
Därför ogillas, på gränsen till hatas, sådana kristna bröder som palestiniern Said Awwadd, som blev nyfrälst i USA och åkt tillbaka till Palestina för att vittna om kristendomen och tala om en växande kyrka. För bullrig, för stor, för testosteronstinn och välgödd. De lokala vänder ryggen åt evangelisten och hoppas att ingen märker, att ingen straffar. Författaren är skeptisk till evangelisten men reflekterar efteråt att han är den enda under hela resan som uttryckt tanken på en kyrka som kan växa. Rädslan genomsyrar allt, gör att de kristnas led faller sönder och de fula sidorna av det mänskliga sys som misstänksamhet, protektionism och medlöperi. ”Kyrkan i arabländerna är sprängd i atomer och de olika grenarna har ringa sympati för varandra”, är en sorgsen mening som dröjer kvar.

Straffet kommer oftast inte från myndigheterna. Klaus Wivel lyfter förtjänstfullt fram den mest svårhanterliga och nyckfulla maktfaktor som har tagit sig befogenheten att garantera de kristna livsrum men också utplåna dem. Gatans parlament, kallar han den, och det här är den kraften som håller Egyptens framtid i sina händer. När gatans parlament rusar till hämnd mot påstådda moralbrott väljer polisen att ställa sig vid sidan och vänta tills hatet lagt sig.

Civilkurage det enda hoppet
Ljusglimten finns i de civila medborgare, muslimer, som till exempel i Egypten bokstavligen bildat en skyddsring, hand i hand, runt kristna företagares hem och butiker. När ska polisen välja samma väg? frågar Klaus Wivel. De retoriska och ibland förtvivlade frågorna växer och hopas efterhand i hans odyssé. Det är en klassisk utveckling hos dem som sett för mycket. De som levt i skuggan av konflikten Israel-Palestina konstaterar ofta cyniskt: Först kommer experterna hit och tror att de vet allt. Ju längre de bott här, desto färre svar har de.


Läsvärt och unikt inlägg
En randanmärkning: Mellanöstern är mycket ”män”. Skrivbordet, tobaksasken och mannen med mustaschen. Visst, onekligen. Det syns också i Wivels bok. De intervjuade, kraftgestalterna, dissidenterna och predikanterna är så gott som alla män, med undantag för två palestinska kvinnor som skymtar fram närmast som ståndaktiga rebeller. Trots att Wivel problematiserar detta i texten är intrycket ändå att han, själv man med expertstämpel, ger upp lite väl lätt i sitt val av bedömare. Någonstans borde det ha funnits en kvinnornas historia, en lite helare bild, ett motljus?

Den annars välgjorda översättningen fläckas ställvis av formuleringar som inte känns idiomatiska. ”Borgarkrig” heter till exempel inbördeskrig på svenska. Bortsett från detaljerna är det här trots allt en väldigt läsvärd och svidande bok. Den är långt ifrån den kristna litteratur som i ett släktskap med socialpornografin glorifierar och konsumerar kristna martyer på betryggande avstånd. Men den är lika långt ifrån den politiskt korrekta och kristofobiska hållning som sorterar kristna som lider och dör just för att de är kristna i en sekundär människorättslåda för ”religiösa frågor”. Desto trovärdigare blir den på grund av skribentens bakgrund, han hör hemma på vänsterkanten och beskriver sig som ateist utan syfte att ge islamofoba krafter nya instrument.

Ärligheten ligger i att Klaus Wivel avslöjar den postkristna världens stenhjärta. Den värld som präglats av kristna krafter har skrivit en sanning som lyder att kristna per definition alltid är förtryckare, aldrig underdogs. Det är orsaken till sveket och arrogansen mot den utsatta kristenhet de vägrar lära känna på dess egna premisser. Och kanske aldrig hinner lära känna. Innan det är för sent.

De sista kristna.
Berättelsen om de förföljda, de som flytt och de som vägrar ge upp, Marcus förlag (2015)
En analytisk reportagebok från Västbanken/Gaza, Egypten, Libanon och Irak.



Kristian Willis utanför Dickursby nya kyrka i Vanda.

profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05
Måste kroppen få så mycket uppmärksamhet? frågar Monica Ålgars.

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31
Patrik Hagman börjar jobba i Linköpings stift.

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14
Bjarne Boije var en av nyckelpersonerna bakom Kyrkpressen för femtio år sedan.

Kyrkpressen. Biskopen var tveksam, men han ville inte vara den som hindrade att Kyrkpressen startade. Om Borgar tar ansvar för innehållet och Boije för ekonomin så måste vi försöka, sade biskopen. Så blev det. (Den här texten publicerades i KP 1/2020. KP publicerar den i repris som en hyllning till Bjarne Boije, 100 år.) 21.4.2021 kl. 12:31
Det blottlagda takvalvet på vilket kyrkvaktmästaren Bengt Norrlin står är det synligaste tecknet på vattenläckaget. Brandverket slängde ut den våta isoleringen under det läckande munstycket.

Läckage. Ett felande sprinklermunstycke sprejade ut vatten över takvalvet i Pedersöre kyrka natten till lördag. På grund av läckaget måste kyrkan stängas för en vecka. 20.4.2021 kl. 12:25
I folkmusikbandet Ratatosk spelar 
Frank Berger vevliran Hildegard.

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17
Anne Söderlund tänker ofta att det i en adoptionsberättelse som hennes ju är barnet som är offret. Barnet har inga skyldigheter.

adoption. Anne Söderlund var ett oönskat barn och blev adopterad när hon var sju månader. – Men jag vill inte bli definierad av vad jag inte fick, utan av vad jag fick. 14.4.2021 kl. 09:09
Kristian Willis jobbar för tillfället som pastor för det engelska arbetet i Helsingfors.

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Vanda svenska församling valde Kristian Willis, församlingspastor vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, till ny kyrkoherde. 13.4.2021 kl. 19:20
Lennart Ahlvik, Vesa Pöyhtäri och Per-Ole Hjulfors är några av Radio LFF:s medarbetare.

radio. För ett drygt år sedan hade Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF fattat ett beslut om att lägga ner sin radiokanal. Nu när coronan begränsar livet och sammankomsterna är de glada att de kom på andra tankar. 14.4.2021 kl. 09:48
– Finland är ett land som fungerar. Människorna är ärliga. Jag har alltid varit lite tystlåten och jag trivs i Finland, säger Stéphane Rosse.

Kulturer. Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år. – Jag blev förälskad i en finländsk turist i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet. 14.4.2021 kl. 10:47
Kirkko & Kaupunki rapporterar utförligt om domen och diskussionen kring den på sin webbsida.

massmedier. Tidningen Kirkko ja kaupunki har fällts av opinionsnämnden för massmedier för att ha avlägsnat en omstridd kolumn om köttproduktion från tidningens webbsida. 13.4.2021 kl. 10:24
Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30
Kalle Sällström är verksamhetsledare på Församlingsförbundet.

Förnyelse. "Hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån?" 14.4.2021 kl. 09:00
Tiina Kaaresvirta är studentpräst på Metropolia, Alexandra Eriksson socialpolitiskt ansvarig i Hankens studentkår.

Studerande. Studerande behöver stöd under undantagstiden – och antagligen klarnar det verkliga stödbehovet först när livet börjar normaliseras. 14.4.2021 kl. 00:00

Tuomas Anttila sorterar frimärken som människor donerat och säljer dem vidare för att samla in medel till missionen. Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren.

FRIMÄRKEN. Tuomas Anttila samlar inte längre frimärken för egen räkning. Det här får många köpare att återvända till hans nätauktioner – de vet att han inte tar undan de bästa märkena till sin egen samling, utan säljer vidare allt som kommer in. 11.5.2021 kl. 16:27
Hemma i Borgå har hon en egen liten ateljé. Under coronatiden har hon sålt en hel del verk via webbsajter för konst försäljning.

SKAPADE. Länge tyckte Linnea Ekstrand att det hon kunde – att jobba med händerna – inte var viktigt eller värdefullt. Idag är skapandet hennes yrke. 11.5.2021 kl. 09:52
Ibland måste man våga göra något oväntat, säger Alaric Mård.

bibeln. Tänk om man skulle fira ner sin vän genom taket för att vännen skulle få träffa Jesus? I den här serien berättar personer om sina favoritdoldisar i Bibeln. Först ute är teologen och författaren Alaric Mård. 10.5.2021 kl. 11:40
Tova Vikström är församlingssekreterare och informatör.

NATURNÄRA. "Då kommer lugnet, som under en andakt, en meditation, de där sista stunderna i yoga då man bara ligger ner." 11.5.2021 kl. 09:00

Bidrag. Fjorton projekt har fått bidrag ur Gunvor och Bo Skogmans fond, meddelar Kristinestads församling. 4.5.2021 kl. 09:59