Borgåbon och den för många välkända journalisten Jan-Erik Andelin beskriver sig som noggrann och rolig, men som en mindre bra ledare. I februari blir han skrivande redaktör på Kyrkpressen.
Han har bland annat jobbat som ledarskribent och Nordenkorrespondent vid Hufvudstadsbladet, utvecklingschef vid KSF Media och chefredaktör på Borgåbladet och Ny Tid.
Varför väljer du att byta jobb och skriva för Kyrkpressen?
– För att få ett mera eftertänksamt arbetstempo och få fokusera på ett område, som nu kyrka, tro och religion. Spännande att spegla det mot 40 års journalisterfarenhet av samhället. Kyrkpressen behövs också som en av mediarösterna, vid sidan av ledande printmedier och Yle.
Kan du nämna ett par bra och ett par mindre bra egenskaper du har?
– Jag är noggrann och rolig. Men jag är ingen bra chef och ledare. Jag är inte bra på att entusiasmera andra och har inte tålamod att vänta in att mina idéer ska landa hos andra.
Du är medlem i metodistkyrkan, tror du att det kommer att prägla dina texter i Kyrkpressen, på vilket sätt i så fall?
– Det är väl ”den lilla kyrkans” perspektiv då. Och en utifrån-syn på hur folkkyrkan kunde hantera förändringen den är i.
Vilken viktig insikt har du fått efter alla år som journalist?
– Att verkligheten är större. Jag gjorde tv när jag en gång på ett skeppsvarv steg in i det som skulle bli tolvvåningsaulan på ett kryssningsfartyg – ett myller av jobbare, kablar, maskiner och svetslågor på alla våningar, som i en Richard Scarry-barnbok. ”Du milde”, sa min fotograf, ”det här skulle ingen scenograf någonsin hitta på”. Bortom hörnet finns alltid en vardag mera mångskiftande än vi kan föreställa oss.
Hur ser du på den evangelisk-lutherska kyrkan och vad betyder den för dig?
– Den är ett fundament för religion och tro i Finland. Det skulle inte vara något stort steg för mig att gå in i en bra luthersk församling, men jag har så här långt förblivit metodist.
Vilka slags texter skulle du vilja bidra med i Kyrkpressen?
– Texter om stora livsfrågor som utspelar sig i små sammanhang. Om någon by, församling, förort som ingen har noterat på länge. Sorgen och lyckan är lika stora och djupa på landet i Korpo som när Helsingfors kulturkvarter sitter vid skrivborden och försöker få till det. Att få ord på sånt.
Hur brukar du tänka om du upplever att du misslyckats eller gjort bort dig?
– I journalistyrket har man alltid möjligheten att se fram mot en ny dag och nästa nummer. Och veta att jag mot en deadline gjorde så gott jag kunde. Men jag har nog svårt att leva med om jag har gjort någon människa orättvisa, eller sårat någon.
GÖR:
Sedan 12 år tillbaka journalist vid HBL, byter i februari
till Kyrkpressen.
FAMILJ:
Brita som är språklärare i Borgå, vuxen 27-årig son.
INTRESSEN:
Kopplar av med att leda flygsimulatorspel på nätet
