Efter fem år i Finland är det fortfarande Göteborg som känns som hemma för prästen Martin Jakobsson. Numera bor han dock i östra Helsingfors och sedan den första februari jobbar han i Borgå svenska domkyrkoförsamling.
Martin har varit präst i 31 år, mestadels i Svenska kyrkan. Han har också varit kyrkoherde i flera församlingar i Sverige.
– Vi flyttade till Finland 2019. Min hustru är från Helsingfors men vi träffades i Sverige, säger Martin Jakobsson.
Då hans fru (studentprästen Sonja Jakobsson) fick hemlängtan kontaktade Martin Borgå stift och fick rätt att jobba som präst i Finland. Ett litet dilemma är dock språket. Eftersom han inte talar finska kan han inte få någon tillsvidare anställning, inte ens i Borgå stift.
Men inhopp finns det så det räcker till. Tidigare har Martin jobbat i Agricola församling. Åtminstone ett halvår framöver, men kanske längre, hittas han i Borgå.
Vilka skillnader har du reagerat på efter att ha jobbat som präst i både Finland och Sverige?
– Till 90 procent är det väldigt lika, men det finns kulturella skillnader. Jag upplever att de är mycket större mellan Sverige och Finland än mellan till exempel Sverige och Norge.
– Kyrkan i Finland avspeglar det samhälle den finns i, precis som alla andra kyrkor. Jag skulle säga att det är mer regelstyrt och hierarkiskt här än i Sverige. Det är ingen dramatisk skillnad, men en nyans.
På vilket sätt märks det?
– Även om man i ett arbetslag här diskuterar och lyssnar på varandra är det väldigt tydligt att det är uppifrån som det bestäms vad som gäller.
– Nu är det ju inte så att det råder allmän hierarki i Svenska kyrkan heller, att var och en gör som de vill. Men som ett konkret exempel är det församlingarna och församlingsråden själva som tillsätter prästtjänster i Sverige, inte domkapitlet.
Vad brinner du för som präst?
– Att människor ska hitta en tro som bär i livet och upptäcka att tron bär hela livet.
– I kyrkan, både i Finland och Sverige, har vi en tendens att bli för kyrkliga. Det viktiga är att få verksamheten att fungera och att hjälpa människor med tron blir sekundärt. För mig är det viktigaste inte att människor alltid ska komma till högmässan, utan att det hittar en tro som bär.
Vad betyder ”en tro som bär” i praktiken?
– I förkunnelsen ska det skina igenom att tro är något som omfattar hela livet. Om man uttrycker det väldigt vardagligt så är det en lika andlig handling att byta däck på bilen som att be.
– Jag läste nyligen en artikel om hur man ska handskas med livspusslet. Tro är i motsats till det inte ett trix som hjälper en med livet. Tro handlar om hela livet.
Några veckor in i det nya jobbet som församlingspastor i Borgå är Martin Jakobsson nöjd, men han har inte riktigt hunnit lära känna församlingsbor och medarbetare ännu. Då han jobbade i Agricola församling gick det snabbare att lära känna alla eftersom det är en mindre församling. Borgå svenska domkyrkoförsamling är större, och processen tar längre.
Martin jobbar 80 procent, vilket passar honom ypperligt just nu med tanke på hans familjesituation.
–Vi har fyra barn som är mellan tre och tolv år. På det här sättet får vi ihop familjens logistik. Jag är pappa först. Sen är jag präst.
