– Kyrkans senaste fyraårsberättelse visar att det går utför, och det snabbt. Vi har redan förlorat en generation och håller på att förlora en till. Den så kallade millenniegenerationen är till stor del ointresserad av kyrkan och följande generation följer efter, säger Patrik Hagman som är medlem i Kyrkomötets framtidsutskott.
Den så kallade millenniegenerationen, eller millennialerna, syftar på personer födda mellan 1981 och 1996.
Kyrkomötets framtidsutskott bereder ärenden som hör ihop med den långsiktiga utvecklingen av kyrkans arbete och med framtidsfrågor.
Det gamla sättet att göra församlingsverksamhet – där ungdomsarbetet följdes av att församlingen hade kontakt med sina medlemmar i samband med vigsel och dop – fungerar inte längre.
– Tiden mellan konfirmation och äktenskap har blivit mycket längre och många gifter sig inte över huvud taget.
Enligt framtidsutskottet måste kyrkan förändra sig på tre punkter: hur man bemöter unga vuxna, hur man organiserar diakonin och hur man förnyar det andliga livet i kyrkan.
Diakonin behöver hitta nya sätt att samarbeta med olika aktörer. När det gäller det andliga livet behöver kyrkan bli bättre på att bejaka en större mångfald av uttryck – till exempel olika gudstjänstgemenskaper, retreater och pilgrimsvandringar.
– Vi hade en lång och delvis svår diskussion om det här på Kyrkomötet, framför allt om bejakandet.
Vi möter Gud på olika sätt och kyrkan måste härbärgera de olika uttrycken utan att genast fundera över om det finns några risker inblandade.
– Jag måste förstå att det jag vill ha inte är det enda som kyrkan behöver. Jag tror att kyrkans anställda borde sätta sig ner och fundera över hur mycket de försöker forma kyrkan enligt sina egna preferenser.
Vuxenblivningsfasen viktig
Kyrkomötets framtidsutskott försöker ge stiften och kyrkostyrelsen uppdrag utan att gå in på detaljstyrning.
– Vi kan inte tvinga någon kyrkoherde, men vi hoppas att kyrkostyrelsen gör något konkret.
Det konkreta kunde vara att i någon form förverkliga utskottets förslag Rippi 2 (Skriba 2). Tanken är att det ska vara en fördjupning och inspirationen har man hämtat från konfirmandundervisningen.
– Vi har lånat idén om utbildning, en kurs unga vuxna kan gå. Verksamhet för unga vuxna är ofta ett allmänt hängande som inte väcker så starkt engagemang.
Men det viktiga är egentligen det som uppstår omkring konfirmandundervisningen – till exempel hjälpledarutbildningen. Tanken är också att den som genomgått en Skriba 2-kurs senare ska kunna återvända för att ledsaga nya kursdeltagare.
Konfirmandundervisningens popularitet beror på att kyrkans anställda blivit väldigt duktiga på att bemöta tonåringar, och utskottet hoppas att samma kompetens kunde växa fram för andra åldersgrupper.
– Det är en helt annan sak att möta en 20-åring än en 15-åring, men sedan är steget vidare till 30 inte lika stort. Att säga "du är bra som du är" till en femtonåring funkar jättebra, men blir nästan en förolämpning om man säger det till en 25-åring som söker sin plats i världen.
I förslaget ingår fyra olika inriktningar för kurserna: en intellektuell (apologetik och teologi), en andlig (bön och stillhet), en social (att hjälpa människor och göra gott) och en konstnärlig (exempelvis musik och dans).
Om kyrkan håller kontakt med de unga i ytterligare 3–4 år efter konfirmationen kommer man i kontakt med den viktiga vuxenblivningsfasen.
– En viktig del är att utbildningen ska vara formad så att den hjälper unga in i kyrkans övriga verksamhet.
Finns det inte redan liknande verksamhet, exempelvis Ungdomens kyrkodagar?
– UK har verkligen fyllt den här funktionen i Borgå stift – men dels är det färre som deltar i UK numera, dels ordnas de bara en gång i året.
Skriba 2-kurserna kunde enligt förslaget hållas 4–6 gånger per år.
– I vårt stift skulle det vara ganska naturligt att samlingarna skulle ske på prosteribasis.
Är det här faktiskt möjligt att genomföra i tid?
– Visst är det ett stort projekt om det blir av. Kyrkostyrelsen är under väldigt hårda sparkrav, så det här är verkligen en fråga om prioritering. Men något i den här stilen måste göras och det här är sådant som anställda i församlingen kunde göra inom ramarna för sina nuvarande jobb.
– Om inget syns i budgeten nästa år kanske vi använder de verktyg vi har i Kyrkomötet. Kyrkomötet fattar beslut om kyrkans budget och vi kan också göra initiativ kring budgeten.
