Victoria Holmberg har under våren gjort praktik i församlingsdiakoni i Matteus församling.

Nu inser jag hur bortskämd jag varit i Guds familj

ensamhet.

"Jag tror att just god gemenskap är en bristvara på många håll, och det har knappast blivit bättre under pandemin."

4.8.2021 kl. 07:00

Under året med distansstudier har jag psykiskt mått nästan oförskämt bra. I höstas började jag studera regelbundet tillsammans med några vänner i Åbo. De flesta av dem bodde dessutom i samma gathörn som jag.

Varje vecka träffade jag också en grupp vänner från kyrkan och vi växte tillsammans i vår tro. Trots pandemin har jag ofta haft goda vänner runtomkring mig.

När jag flyttade till Helsingfors tidigare i vår för att göra min församlingspraktik upplevde jag plötsligt en ensamhet som jag inte känt av tidigare under pandemin. Jag visste att jag inte var ensam, eftersom Gud alltid är med mig, men min vardag kändes ensam i jämförelse med den vardag jag var van vid.

Jag insåg att ensamhetskänslan jag bar på när jag landat i min lägenhet i Helsingfors har drabbat många fler det senaste året än jag egentligen varit medveten om. Min läxa under Helsingfors-tiden blev att värdesätta gemenskap ännu mera och förstå vikten av att få känna sig hemma i en god gemenskap.

Jag tror att just god gemenskap är en bristvara på många håll, och det har knappast blivit bättre under pandemin. Under mina studieår har jag tagit den gemenskap jag haft för given och inser nu hur bortskämd jag varit i kyrkan.

Att lindra människors ensamhet är vårt kollektiva ansvar och jag tror att kyrkan kan göra en stor skillnad här.
Levande församlingar har en unik förmåga att gå över generationsgränserna och föra ihop människor i olika livssituationer till en gemenskap som annars inte finns naturligt i vårt samhälle.

Det absolut finaste i församlingsgemenskapen tycker jag är när folk från olika generationer och bakgrunder hittar sin plats och växer tillsammans.

I Bibeln kan vi läsa om hur Jesus redan under sin tid på jorden samlade tullindrivare, fariséer, prostituerade, fattiga fiskare – ja, vem som helst – till gemenskap med honom.
Kraften i gemenskapen som söker Gud kan vi se genom historien och jag vill att den kraften ska fortsätta verka ännu i vår tid.

Victoria Holmberg har under våren gjort praktik i församlingsdiakoni i Matteus församling.

Victoria Holmberg


Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58