Församlingarna har olika lösningar på platserna för sina läger. Pellinge ägs av samfälligeheten i Borgå men hyrs ut till en företagare.

”Det är ingen guldgruva att driva en lägergård"

LÄGERGÅRDAR.

I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig.

12.8.2025 kl. 19:00

Förvaltningsdirektör Diana Söderbacka i Peders­örenejdens kyrkliga samfällighet ser på lägergårdarna både ur ägarens och hyresgästens perspektiv. Hon föredrar att vara hyresgäst.

– I praktiken blir ett lägerdygn i vår egen läger­gård tre gånger dyrare, säger hon.

Samfälligheten äger Merilä verksamhetscentrum, granne till Pörkenäs lägergård som i sin tur ägs av föreningen Pörkenässällskapet.

Av historiska skäl är Merilä viktigt för Jakobstads finska församling som också använt området mest. För de övriga församlingarna i samfälligheten, Jakobstads svenska och Peders­öre, är Merilä för litet för skriftskolgrupperna. De hyr i stället in sig hos grannen.

– I de interna priserna har vi försökt hålla samma prisnivå på Merilä som vi betalar till Pörkenäs. Men de motsvarar inte kostnadsbilden. På Merilä blir lägerdygnen jätte­dyra eftersom vi står för alla kostnader som investeringar och drift. Ekonomiskt sitter det bäst att köpa lägertjänsterna i Pörkenäs. Då har vi ju fasta kostnader som vi känner till.

Åren 2022–2023 hade samfällighetens egna församlingar sammanlagt cirka 35 lägerdygn och 60–70 övriga tillställningar per år på Merilä.

Som sten på bördan är Merilä stängt sedan hösten 2024 på grund av fukt- och luktproblem. En arbetsgrupp har nyligen inlett arbetet för att utreda vad man ska göra åt lägergården.

Samfällighetens svenska församlingar har ett närapå symbiotiskt förhållande till Pörkenäs. Lägergården arrenderar en del av marken av samfälligheten, som också står också för lejon­parten av kostnaderna för Pörkenäs och Meriläs gemensamma reningsverk. De två församlingarna betalade sammanlagt drygt 140 000 euro­ i avgifter till Pörkenässällskapet 2023–2024.

Verksamhetsledare Greger Forsblom på Pörke­näs räknar också Jakobstads svenska och Pedersöre församlingar som lägergårdens stamkunder tillsammans med Nykarleby församling, Kyrkans Ungdom och laestadianernas förbund.

– Det är församlingar vi har ett gott förhållande till och som utnyttjar våra tjänster.

Stamkunderna får också ett lite förmånligare pris. För barn är det runt 50 euro per dygn, för tonåringar runt 60 och för vuxna drygt 70 euro per dygn. Extra service kostar mera.

– Det är ingen guldgruva att bedriva en lägergård men vi har goda framtidsutsikter. Vi strävar till ett nollresultat efter renoveringar och avskrivningar.

Sällskapet omsätter ungefär 400 000 euro per år. Förutom Forsblom har Pörkenäs två fast anställda, en köksansvarig och en städare. Dessutom har man två anställda på nollavtal under lågsäsongen och tio sommaranställda ungdomar åt gången.

– Vi har mycket talkoverksamhet. De renoveringar som gjorts de senaste åren har varit helt på talko. Vi har duktigt yrkesfolk med olika kunskap som ställer upp.

I april bokade man för 2026. Området kommer att vara igång varje helg från mitten av januari till slutet av november.

– Överlag är bokningsläget gott. Antalet grupper minskar inte och vi har flera förfrågningar. Men gruppernas storlek är mindre vilket leder till vissa utmaningar.


Cateringföretagare hyr lägergård

I Pellinge söder om Borgå hölls det läger redan på trettiotalet, långt innan lägergårdarna byggdes. Borgå kyrkliga samfällighet drev ännu 2012 två lägergårdar, Pellinge och Karijärvi närmare staden. När bägge stod inför omfattande renoveringar beslöt samfälligheten att satsa på den ena och sälja den andra.

Ungdomarna i Borgå svenska domkyrkoförsamling samlade då in 1 600 namn för att bevara Pellinge lägergård vilket också skedde. Karijärvi såldes till slut inte; lägergården revs men kapellet och strandbastun står kvar och är nu ett mål för dagsutflykter.

I samband med att Pellinge lägergård renoverades 2014-2015 gick samfällighetens långvariga husmor i pension och man gick in för köptjänster. I dag hyrs lägergården i Pellinge ut åt en catering­företagare. Ett mycket detaljerat avtal ger församlingarna förtur till lägergården, men när de inte behöver den kan den utnyttjas av andra.

– Det funkar väldigt bra. Men det har det inte alltid gjort. Till en början gick det ganska knaggligt. Men sen fick vi en cateringföretagare som är duktig och väldigt flexibel, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell som har sett både det ena och det andra under sin 40 års erfarenhet av lägergårdar.

För att konceptet ska fungera handlar det med andra ord om att hitta rätt företagare.

– När man kommer på läger med 30 ungdomar måste man kunna förutsätta att köket fungerar och att maten både ska räcka till och vara god. Det är ingen självklarhet, säger Mats Fontell.

Att matlagningen på lägergården sköts genom köptjänst är helt i linje med samfällighetens strategi. När Fontell kom till församlingen på nittiotalet hade samfälligheten en stor köks- och städpersonal och fastighetsskötare. Nu finns det bara några enstaka kvar medan det mesta är lagt på entreprenad.

– De som sitter på siffror och budget har räknat med att det lönar sig.


Lågstadieskola i lägergård

För några år sedan måste Sunnanbergs skola i Pargas stängas på grund av mögel. Det är en mindre byskola för årskurserna ett till sex med tre klasslärare, speciallärare, elevassistenter och timlärare.

Medan beslutsfattarna i staden funderat på skolans framtid har den hyrts in i Pargas
kyrkliga samfällighets lägergård Koupo.

– Det är en intressant lösningsmodell med både för-och nackdelar. Vi får hyresinkomster under stora delar av året och skolan behöver inte utrymmena under lägersäsongen, skolloven. I teorin är det fantastiskt, vilket vi också tyckte i början, säger samfällighetens ekonomichef Jean-Mikael Öhman.

Snart kom ändå vardagen emot. Då samma utrymmen ska användas för helt olika ändamål blev den interna logistiken en utmaning.

– Det fordrar jämkning från båda sidor. Har vi läger på veckoslutet ska skolan föra bort sina saker. Koupo har förlorat en del av charmen som lägergård med pulpeter där man inte vill ha dem.

På grund av skolan har samfälligheten två anställda i köket. Skolmaten kokas i ett centralkök men fördelas i Koupo. En församlings­mästare sköter om fastigheten vid sidan av andra fastigheter.

Koupo består av två delar, den gamla och den nya. Det gamla Koupo är ursprungligen en bondgård med inkvartering i huvudhuset, en stallvind och en lillstuga. Men då den blev för liten byggdes på sjuttiotalet en ny lägergård på ängarna mot stranden. Båda kan användas parallellt året om.

Det avgående stadsfullmäktige i Pargas gjorde som sitt sista beslut att dra in Sunnanbergs skola från och med den 1 augusti 2026. Med tanke på de halverade barnkullarna kan man på sikt räkna med en framtida överkapacitet också på Koupo.

– Vi är villiga att göra hyra ut Koupo till andra församlingar. För tillfället gör vi det inte, vi har väl inte marknadsfört oss tillräckligt bra.

Öhman ser fram emot en intressant diskussion om lägergården efter att skolan flyttat ut.

– Det finns ju många tankar och idéer om dess framtid. För oss kommer en större renovering emot, i synnerhet när skolan flyttat ut. Det är en lägergård från sjuttiotalet. Vi får ta ställning till hur mycket pengar vi ska sätta in. Att sälja den kommer ändå knappast på fråga.


Skulle det vara mera fördelaktigt att hyra in sig på en lägergård än att äga en?

– Det har för- och nackdelar. Ekonomiskt skulle det kanske vara det. Men för verksamheten är det behändigare att ha en egen lägergård med allt man behöver för ett läger färdigt på plats. Det är också enklare med bokningar i en egen lägergård. Men flera församlingar kunde kanske dela på en lägergård.

Både Jean-Mikael Öhman och Diana Söderbacka tror på ett framtida ökat samarbete mellan församlingar kring lägergårdarna.

– Eftersom det är en tung kostnadspost att äga en lägergård tänker jag att man borde satsa mer på samarbete. Många församlingar säljer nu bort eller avvecklar sina lägergårdar, säger Diana Söderbacka.

Text: Johan Sandberg


syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00