– I en liten organisation växer man ihop på något sätt – jag har fått bli en del av Församlingsförbundet och förbundet har blivit en del av mig på ett positivt och berikande sätt.

Kalle Sällström trivs som verksamhetsledare: ”Jag får göra allt från A till Ö”

församlingsförbundet.

Han leder ett drygt hundraårigt förbund som får människor att mötas – och längtar efter att få göra det öga mot öga igen.

5.2.2021 kl. 15:53

Församlingsförbundet fyllde 100 år i fjol. De stora festligheterna blev uppskjutna, men Kalle
Sällström som varit verksamhetsledare sedan 2008 har blivit påmind om vilken mångsidig historia förbundet har.

Vad sysslar Församlingsförbundet med?
– Församlingsförbundet har hållit på med en massa olika saker genom sin hundraåriga historia, man har ryckt in och startat upp verksamhet där man har sett att det funnits ett behov. Mycket av det har levt vidare och kanske tagits över av andra aktörer. Så har det gått till exempel med radioandakterna som inleddes av Församlingsförbundet på 1930-talet och med Församlingsbladet som senare blev Kyrkpressen.

– I dagens läge jobbar vi mycket med att stöda förtroendevalda och frivilliga i församlingarna. Förbundet har också retreatverksamhet på retreatgården Snoan.

Hur mår stiftets församlingar?
– De flesta mår bra, men jag tror att de står inför stora utmaningar när det gäller att försöka nå församlingsborna på ett bredare plan. På de flesta ställen har man en trogen skara som är van att vara med och trivs i församlingen, men samtidigt finns det jättemånga som inte har upptäckt församlingsgemenskapen och vad den kan innebära.

På de flesta ställen har man en trogen skara som är van att vara med och trivs i församlingen, men samtidigt finns det jättemånga som inte har upptäckt församlingsgemenskapen och vad den kan innebära.

– Jag tror att man behöver vara både modig och kreativ, kanske byta perspektiv och fråga människor på orten: vad behöver ni?

– På många håll står församlingarna inför tuffa ekonomiska utmaningar, men det behöver inte enbart vara en dålig sak. Det kan göra att man tvingas tänka igenom läget, fundera på vad som faktiskt är viktigast. Det här kan också vara en möjlighet att engagera församlingsborna mer.

Vad ger uppgiften som verksamhetsledare dig?
– Jag trivs jättebra med det här jobbet och uppskattar att det är så varierat. Jag får göra allt från A till Ö: planera, marknadsföra, hålla kontakt med medverkande, ordna servering och se till att det går ut fakturor. Men det bästa är att möta människorna!

– I en liten organisation växer man ihop på något sätt – jag har fått bli en del av Församlingsförbundet och förbundet har blivit en del av mig på ett positivt och berikande sätt.


Hur har din personlighet präglat jobbet?
– Förbundet bärs förstås av långa anor och traditioner, men jag var ganska ung när jag började jobba för Församlingsförbundet och då föll det sig naturligt att satsa på verksamhet riktad till unga vuxna, till exempel resor till Taizé.

– Jag hade en del erfarenhet av att ordna resor sedan min tid i studentkåren, men när jag började på förbundet trodde jag ärligt talat att behovet av ordnade gruppresor skulle minska så mycket att vi skulle avveckla reseverksamheten. Men där fick jag tänka om, det har varit stor efterfrågan på våra resor. Gemenskapen är viktig, man är ju lite ute på äventyr när man reser tillsammans och det ger en stark sammanhållning. Jag hoppas verkligen att vi kan ta upp reseverksamheten snart igen!

Församlingsförbundet äger Fontana Media som ger ut Kyrkpressen.

Erika Rönngård


Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28