1) Hur ser ditt liv ut just nu?
2) Var hittar du din andliga gemenskap inför påsk?
3) Ge oss ditt bästa tips på hur du får ro i själen.
Peter Strang författare, professor i palliativ medicin, Stockholm
1. Jag arbetar mest hemifrån, vilket går ganska bra eftersom jag är professor. Forskningen går ju lika bra att göra på hemdatorn. När det gäller undervisning av studenter har Karolinska Institutet bestämt att allt ska ske via nätet, så jag förbereder videoföreläsningar och annat.
2. Coronaepidemin har gett mig tid att gå tillbaka till mina existentiella favoritförfattare som Irvin Yalom och Rollo May, och fördjupa mig i deras tankar. Att återläsa böcker när man verkligen har tid ger möjlighet till fördjupning. Så har jag också fått tid att se filmer jag sparat, filmer som betyder mycket för mig. Igår såg jag Det Sjunde Inseglet av Ingmar Bergman, som jag sett flera gånger tidigare. Den utspelar sig under digerdöden 1351 och visar på att vissa frågor människan brottats med är eviga frågor. Gemenskapen är således både med författare, filmskapare och med de fiktiva personerna i filmerna.
3. I dessa dagar tänker jag ofta på Predikaren 3:1–8: "Allt har sin tid. Det finns en tid för allt som sker under himlen. En tid för födelse, en tid för död. En tid att plantera, en tid att rycka upp." Så har människans villkor alltid varit. Jag delar villkoren med alla andra människor och det ger mig ett lugn. Jag tar en vecka i taget och försöker att inte planera så långt framåt i nuläget.
Hilkka Olkinuora författare, präst, Ingå
1. Barnen påpekade att jag, som ensamboende pensionär med hund, tillhör den grupp människor vars liv förändrats minst. Visserligen har alla jobb utom skrivandet flyttats till hösten – om det nu räcker – men jag är privilegierad då det inte är mitt levebröd. Vän- och grannhjälpen har gjort mig väldigt glad; de ploppar upp som hattifnattar vid åska! Det blivande dödsboet har sagt att det inte vill påskynda bouppteckningen – barnen kommer bara till yttertrappan.
2. Påsken blir för mig en gemenskap först på påsknatten. Före det är det en vandring i avskildhet, i gemenskap med enbart Jesus. Jag har alltid trivts i ensamhet, så den årliga, oftast andliga, fastan och retreaten har inte riktigt känts som att ordentligt avstå från något.
Då vi helt avbokade gudstjänster i min församling skrev jag min tilltänkta predikan som ett brev till församlingen, på Pauli vis. Nu har den lästs på sociala medier av dubbelt så många som vi brukar ha i kyrkan, så kanske går jag vidare på denna bana.
Den traditionella påskmåltiden med lamm och pasha samt den av alla åldrar efterlängtade äggjakten i gryningen måste vi tyvärr skjuta upp till nästa påsk. Men kanske kunde vi ändå jaga påskharen virtuellt?
3. Tro att livet bär dig. Tro på Gud. Tro på naturens helande kraft. Hoppas att allt ska bli bra, på Julian av Norwich vis. Älska nu. Kärlek på distans heter bön.
Peter Östman riksdagsledamot för Kristdemokraterna, Larsmo
1. Det är hektiska tider. Förutom att vi försöker jobba fram akuta lösningar för att bromsa smittospridningen, försöker vi svara på folks frågor, dels via e-post, dels via telefon. Människor är naturligtvis oroliga och har många frågor. Jag är personligen glad för att parlamentarismen nu fungerar så bra som den gör. Det vill säga att regering och opposition, alla riksdagspartier, söker gemensamma lösningar. I den här situationen behövs konsensusanda och nationell enighet mer än någonsin. Alla beslut utfaller nödvändigtvis inte helt rätt, men å andra sidan finns det inte något facit ännu. På grund av smittorisken i riksdagen har ledamöterna beviljats möjlighet att jobba så mycket som möjligt på distans.
2. Under en normal påsk har jag andlig gemenskap i Larsmo församlings kyrka i Fagernäs samt i Risöhäll bönehus. Men trots att vi bor ett stenkast från bönehuset kan vi, på grund av restriktionerna, inte samlas i påsk. Det känns faktiskt lite ovant. Men tack vare dagens teknologi har vi ändå möjlighet att följa med gudstjänsterna via nätet. Glädjande nog har det andliga utbudet ökat på nätet under de senaste veckorna. Jag tror och hoppas att många människor just nu söker tröst och uppmuntran den vägen.
3. Tillsammans med frun söker vi tröst och ro genom gemensam bön, och lyssnar mer än vanligt på andlig musik och andakter. Epidemin har varit en väckarklocka, som väckt till insikt om vad som är det viktigaste i livet. Jag ser det som en stor nåd att jag trots mina fel och brister som människa får tro mig vara försonad med Gud, och att jag genom Jesu död och uppståndelse har löfte om evigt liv.
I pappertidningen som kommer ut i veckan berättar flera personer om sin annorlunda påsk.
