Biskop emeritus Erik Vikström läste under hela sin ämbetstid in en dagbok. Allt finns nu inbundet i fem band i hans privata bokhylla. FOTO: May Wikström

Urkraften finns i påsken

Dagens trosproffs är mer tilltufsade och ifrågasatta kulturellt än för bara tio år sedan. Emeritusbiskopen trivs numera som resepredikant. Han tror på påskens hopp som medicin mot uppgivenheten.
31.3.2013 kl. 12:00
Hans röst har ett stänk av lycka när han beskriver utsikten från sovrumsfönstret.

Erik Vikström, biskop emeritus, kan nämligen både somna och vakna med Borgå domkyrka framför ögonen.

Men på behörigt avstånd numera, i dubbel bemärkelse. Det är drygt sex år sedan han lämnade kräklan ifrån sig efter 24 år som biskop för Borgå stift.

Är du samme Erik?

– Jo, i högsta grad!
Också ”biskop Erik”?
Svaret är återigen jakande, men det kommer mer eftertänksamt den här gången:

– Identiteten som biskop finns alltid kvar, djupt liggande, och försvinner ingenstans. Men inte så att jag vill blanda mig i längre. Det handlar mer om en omsorgskänsla för kyrka och stift.
Många som stiger ur ett ansvarsfyllt arbetsliv kan känna ångest över att lämna det bakom sig. Erik Vikström säger sig inte höra till dem.

– Jag har med mycket gott hjärta överlåtit ledarskapet, först till Gustav (Björkstrand) och sedan till Björn (Vikström). Det har inte varit svårt för mig, tvärtom. Det har känts som en stor befrielse.

Het dagbok i fem band
Stormfria var de två decennierna nämligen inte. Tidvis kritiserades Erik Vikström hårt för sitt ledarskap.
 
– På min tid var debattklimatet vilt och glatt. Nu råder en viss stiltje. Det är en märkbar förändring. Vänta lite, jag ska visa något …

Emeritusbiskopen stegar målmedvetet mot de väggfasta bokhyllor han själv har byggt i lägenhetens lilla men välfyllda bibliotek. Han kommer tillbaka med två stora bruna band.

– Högexplosivt stoff, medger han.

Så berättar han att han under hela sin biskopstid har läst in sin dagbok på diktafon, personliga tankar varvade med sådant som var aktuellt. Den skrevs ut av hans sekreterare. Efter pensioneringen funderade han vad han skulle göra av det hela.

– Jag orkar inte börja skriva några memoarer, det ligger inte för mig. Så jag lät binda in alltsammans, tillsammans med klipp och personliga fotografier.
 
Det blev fem tjocka band, som nu ligger i hans bokhylla. En dag kanske de får gå till domkapitlets arkiv, men inte ännu.
 
– Här är ändå ett och annat, säger han.

Han vill inte kännas vid någon bitterhet eller några gamla fiender. Det är något han och brodern John, ärkebiskop emeritus ibland har roats av.

– Ibland har vi förvånat undrat över att bägge har glömt alla tråkiga minnen. Bara de goda finns kvar. Men, visst var det perioder när Kerstin och jag levde bara på en enda sång: Endast kärleken segrar
.
Han gör en hänvisning till sina laestadianska släktrötter och fortsätter:

– Så mycket laestadian är jag att jag tror på förlåtelsen. Vi lever i en bristfällig värld och är så bristfälliga själva.

Kontrakulturens återuppståndelse
När Erik Vikström blev biskop var tillhörigheten i kyrkan över nittio procent. I dag ligger den på sjuttiosex procent i hela landet. Här anser han väl ändå inte att trycket och attityderna har blivit mildare?

– Kulturklimatet står inte stilla. Visst är kyrkan ställd mot väggen på ett helt annat sätt nu. Det finns en modfälldhet bland präster och kyrkfolk. Jag har grubblat över det här. Det skulle gälla att rycka till sig initiativet.

Enligt Erik Vikström har kyrkan alltid varit och borde vara en kontrakultur.

– Här kommer vi till både julen och påsken. Kyrkan gick ut som en rörelse som förkunnade att Kristus har uppstått! Paulus talar på ett ställe om att han var så tryckt i botten att han bara kunde hoppas på den Gud som uppväcker de döda. Det ger allt en helt ny utgångspunkt för vår verklighetsuppfattning.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
May Wikström



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28