Den viktigaste uppgiften

Ledare. Drygt 19 000 personer har skrivit ut sig ur evangelisk-lutherska kyrkan i Finland under årets första hälft. Det antyder att antalet utskrivningar kanske stiger till drygt 40 000 innan året är slut. 14.8.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det är lätt att instämma med alla dem som ger uttryck för en växande oro för kyrkans framtid vad antalet medlemmar beträffar. Och det är allt svårare att förstå dem som försöker tona ner den negativa medlemstrenden med att hänvisa till att omkring 80 procent av finländarna trots allt fortfarande väljer att vara medlemmar.

Ett sådant
försvar påminner allt mera om historien om mannen som föll ut från fönstret på åttioförsta våningen i en skyskrapa och efter att ha fallit sjuttiotvå våningar konstaterade att allt hade gått bra så långt.

Samtidigt som det finns orsak att varna för att ta allt för lätt på den negativa medlemsutvecklingen finns det också orsak att varna för en romantisering av den. Det förefaller nämligen finns en tendens att tro att ett minskat medlemsantal med åtföljande ekonomisk tillstramning är något nästan eftersträvansvärt.
En kämpande kyrka måste med nödvändighet – hävdas det – i högre grad än en välmående kyrka förlita sig på Gud och på Hans kraft. I en kämpande, utsatt kyrka skiljs agnarna från vetet, det vill säga de sant troende från andligt döda namnkristna. Kyrkan blir då de sant troendes kyrka.
Tankeväckande är att både de som är beredda att göra praktiskt taget vilka konster som helst för att försöka maximera antalet medlemmar i kyrkan och de som driver på en kyrka för ”sant troende” i praktiken bidrar till den negativa medlemsutvecklingen.
Det intrycket förstärks av historien. Den har visat att varken marknadsföringskonster, ett moderniserat förkunnelseinnehåll eller strävanden efter en gemenskap för endast rättroende varit speciellt välsignade projekt.

Ett koncept
som däremot har varit och fortfarande är framgångsrikt är att kyrkan ärligt, uppriktigt och rättframt kallar människor att bli Guds barn genom att erkänna och bekänna sina synder och ta emot den frälsning som Gud bjuder i Jesus Kristus. Det är den viktigaste uppgiften.
Resten är i Guds hand. Allt från medlemsantalet till frågan om vilka som ska räknas in i de heligas gemenskap.

Ett fenomen som har med kyrkans och den enskilda kristnas viktigaste uppgift att göra är det som ibland kallas Guds återkomst, ibland nyandligheten och ibland något annat.
Fenomenets kärna är att det inte finns något direkt samband med människors andlighet och kyrkotillhörighet. Det som sker är att människor tror på en gud på sitt sätt och är andliga på sitt sätt. Människan har myndigförklarat sig själv.

På många
håll, också i kyrkliga sammanhang, ses detta som något positivt, något som är värt att applådera.
Om det vore så att den individualiserade tron är en tro på en enda helig Gud och på en enda frälsare, Jesus Kristus, skulle det finns orsak till tacksamhet och applåder.

Men den
nya andligheten och den individualiserade tron bekänner inte nödvändigtvis alltid en helig, allsmäktig Gud och en enda väg till frälsning: Jesus Kristus. Nyandligheten och individualiseringen av tron är tvärtom ofta, för det mesta, något helt annat. Det är allt för ofta fråga om att människor skapar sig en sådan gud som de vill ha, och en andlighet som tilltalar dem.

En sådan
gud och en sådan andlighet har sällan eller aldrig något med kristendomens Gud och den kristna andligheten att göra.
Kristendomens Gud låter sig inte formas av människor utan det är Han som formar dem.
Den kristna andligheten är inte ett sökande efter tilltalande, samhällsanpassade normer och social korrekthet, utan en gemenskap med Gud i respekt för Hans helighet och Hans vilja. Det är att acceptera att människan alltid är och får vara ett Guds barn med allt vad det innebär.

Att det
budskapet kanske inte är särskilt populärt gör det inte mindre angeläget att förkunna det.
Tvärtom.

Stig Kankkonen



METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18