Gud kan inte släckas

Människa. Elsie Johansson sade upp sig från posten när hon var 54 och blev en av Sveriges mest lästa och folkkära författare.

2.2.2007 kl. 00:00


 

– Jag föddes med en författarsjäl i mig, säger 75-åriga Elsie Johansson, en av Sveriges mest kända författare.
Hennes senaste bok Näckrosträdet, som handlar om Hildur som lever i ett olyckligt äktenskap med en deprimerad och periodvis otrogen man, har tryckts i 600 000 exemplar och legat etta på försäljningslistan för skönlitteratur för vuxna i Sverige.
– Hildur förmår inte överge sin man, och jag kan tänka mig att många moderna människor blir frustrerade på hennes sätt att vara och tycker att hon skulle ha sparkat ut den där karln för länge sedan. Men kärleken är som näckrosträdet, obeskrivbar, seg och uthållig. Under ytan växer det ett sammelsurium av trådar som inte syns på ytan. Det är inte så lätt att klippa av en kärleksbindning.
Bakom sig har Elsie Johansson en klassresa eller kunskapsresa som hon föredrar att kalla det från ett fattigt arbetarhem och yrket som postexpeditör till självständig ordkonstnär. Det dröjde nästan femtio år innan hennes första bok kom ut.
– Jag debuterade vid 48 med dikterna i Brorsan hade en vevgramofon. Författarskapet öppnade sig en helt ny värld för mig. Jag hade ju inte den bakgrunden.

Fattig

lsie Johansson växte upp i ett fattigt arbetarhem i Vendels socken utanför universitetsstaden Uppsala, som ligger 60 kilometer norr om Stockholm. Familjen bodde i en rucklig stuga och hon var mycket ensam och fick rå om sig själv. – Syskonen var utflugna och pappa jobbade på byggen i Uppsala och var bara hemma om helgerna.
Hon började skriva barndikter och rita serier när hon var sju åtta år gammal. Dikterna handlade om naturen, Gud och katten. I skolan samlade lärarinnan dikterna i en liten bok med svarta pärmar. På detta sätt fick hon bekräftelse.
Det fanns ingen annan som skrev eller målade eller sysslade med konstutövning i hennes familj. Hon var ett fundersamt barn.
– Jag var ju lite udda får jag säga. I arbetarhemmen på landet fanns ju i allmänhet inga böcker. Mamma var väldigt glad och stolt över mig. Det var pappa med, men han uttryckte det aldrig, utan det fanns där som en dragning i mungipan.
Efter folkskolan fortsatte Elsie Johansson i realskolan. Många av hennes kamrater studerade vidare i gymnasiet men så långt kunde inte hennes familj sträcka sig.
– Jag kände tydligt när jag gick i läroverket att jag hade ett helt annat liv än mina kamrater.
Någon studentmössa blev det inte för hennes del. Istället blev hon anställd på posten i Uppsala. Med tiden utbildades hon till postexpeditör och utbildare av kassörer.
– Jag slutade skolan när jag var sjutton. Det gällde att göra det bästa av tillvaron.
– Postyrket var inte ett drömyrke, men i förhållande till mitt ursprung var det ett fint yrke och en stor fördel att vara anställd på posten.
– Allt i livet är avsett att lära oss något.

Läs mera om Elsie Johansson i papperstidningen 2/2007.

Helene Holmström



Mest läst

    mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

    kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

    MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

    Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

    FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

    Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

    HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

    Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

    val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

    val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

    fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

    BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

    Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

    PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

    Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

    Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

    Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

    Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

    Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

    val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

    Mest läst