Vad är Gogs krig?

Det finns framtidsförutsägelser i Bibeln som har fascinerat människor i olika tider. Namnet Gog nämns endast ett fåtal gånger, i Hesekiel kap. 38–39 och i Uppenbarelseboken 20:7–8. På båda dessa ställen står Gog i samband med namnet Magog, som dels förefaller vara ett personnamn och dels namnet på ett land. Magog finns i listan över folkslagen, 1 Mos 10:2, där han anges som en son till Noas son Jafet. 1 Krön upprepar den uppgiften i 1:5–7.
När det sedan har gällt att placera in Gog och Magog på kartan har tolkningarna varierat kraftigt under seklernas gång. Att det handlar om fiender till Guds folk har stått klart för de flesta, men tolkningarna har naturligt nog formats av tidens politiska verklighet, allt ifrån romarna till Sovjetstaten och nu på sistone också Iran.

Det är viktigt att komma ihåg att många av Bibelns profetior ger antydningar och ofta inte talar i klartext. Varför? Det förefaller att Gud inte vill avslöja allt på en gång. Profetiorna skulle sporra oss att forska i Skriften. Men vi ska inte konstruera upp detaljerade händelseförlopp och tidtabeller enligt hur vi förstår bibeltexten – människans konstruktioner har alltid visat sig vara felaktiga. Vi ska studera Bibeln för att känna igen händelserna när de inträffar (jfr Joh 16:4). I Dan 12:4 läser vi att orden om ändens tid är förseglade men att kunskapen växer när man forskar i dem.
Gog har setts som ett uttryck för antisemitismen. I Bibel 2000 lyder rubriken över Hes 38 ”Gog från Magog: hans krigsförberedelser mot Israel”. Sv. Folkbibeln nöjer sig med orden ”Gogs fälttåg”. Att det handlar om nutida/framtida fiender till Israel framgår tydligt till exempel av 38:8 där befolkningen beskrivs i B2000: ”De som bor där har hämtats hem från många olika folk och åter samlats på Israels berg …”
Fälttåget mot Israel kommer från ”landet längst upp i norr” (Hes 39:2), men den stora övermakten består av många folk – 38:5 nämner ”perser, nubier, puteer” – som kommer både norrifrån och från Afrika. Trots sin makt kommer de att drabbas av undergång när Gud själv griper in.

Sakarja visar på Israels enda räddning i den svåra nöden: Herren ska utgjuta en bönens Ande över sitt folk så att de ska ”se upp till mig som de har genomborrat” – en direkt hänvisning till Honom som gav sitt liv på korset (Joh 19:33–37). I landssorgen som följer ska man begråta ”den ende sonen – den förstfödde” (Sak 12:10).
Uppenbarelseboken placerar in Gog och Magog i den sista kampen mellan Satan och Herren Gud (20:7–8).
Vi bibelläsare får be om Guds Andes hjälp att kunna se tidens skeenden i det profetiska ordets ljus och bereda oss på Herrens återkomst. Gud själv är den enda som har fullständig kunskap.

Stig-Olof Fernström
Pensionerad präst, svarar på läsarfrågor om Bibeln.