Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Familjetillökning

15.11.2011 17:59
Häromdagen kom Bertrand hem med en höna. Så bra, tänkte jag, ett steg närmare det romantiska liv som jag tänkt att vi ska leva här. Jag har drömt om att vi på vår gård ska ha massvis med små lyckliga kycklingar. Hönor ska strosa omkring och picka i sig olika ekologiska läckerheter. På morgnarna, efter att vi vaknat av vår egen tupps kukkeliku, går vi ut och plockar famnen full med färska ägg att steka till frukost. Där i morgonsolen springer små söta hundvalpar och viftar på svansen medan jag iklädd mitt vita nattlinne plockar färska salladsblad från vårt frodiga trädgårdsland. Och ja, en get finns också med i drömmen. Jag hade tänkt att getmjölk till frukost skulle passa in i vårt römantiska liv.
Men efter att jag har bekantat mig med vår nya familjemedlem börjar jag tvivla på att det ska bli något av min dröm. Hönan har bara varit till bekymmer. Jag vet inte hur många gånger vi redan har jagat den utanför vår gårdsplan. Dessutom hade jag glömt bort att jag ju är livrädd för allting som har vingar och näbb. Ja, jag lider av fågelfobi. Det är nåt med dem. Speciellt med måsar och kråkor. Deras hemska och stirriga ögon gör mig alldeles darrig. Och nu har jag upptäckt att vår bruna höna har precis samma blick. Den hatar mig. Jag vet det. När jag är ensam på gården kommer den hotfullt nära på ett sätt som den inte
närmar sig någon annan. Jag är säker på att den har planer på att skada antingen mig eller Ronya. Bertrand tar mig inte alls på allvar. Han bara skrattar när jag säger att det är något skumt med hönan och att vi därför måste göra oss av med den.
I natt, när jag åter vakade med min lilla ängel, var jag så nära att smyga mig ut i mörkret för att öppna porten och låta monstret "rymma". Men jag vågade inte. Bara tanken att möta den där blicken i månskenet gav mig hjärtklappningar. Men nånting måste göras. Jag vill helt enkelt inte att hönan ska tillhöra vår familj. Det är ett som är säkert.
Närmare än så här vågade jag mig inte det hemska monstret.
Anna Tikum
16.11.2011 20:53
Kaija: Din kommentar är försvunnen???!!
Anna Tikum
16.11.2011 20:49
Camilla: Du verkar veta vad jag talar om! Skygglappar låter lite kul!
Katti: Ja, vår hemhjälp tyckte som du, en kompis....
Emma: : )
Anna- Lena: jag har inget emot att nacka den själv.. : ) . Om jag bara vågade. Den rymmer när grannbarnen glömmer att stänga porten.
Kaija: Du kommnterade höninlägget på frukostinlägget... Så kan man också göra!
Anna-Lena
16.11.2011 18:51
:) Camilla har en poäng med att du kan be hemhjälpen tillreda hönan. Det finns säkert någon manlig granne som kan tänka sig att nacka den om hon inte vill själv. Men då blir det ju inga ägg...

Flyger den över muren eller rymmer den genom porten?
Emma
15.11.2011 21:31
Haha.. That story made my day.
Katti
15.11.2011 21:02
Hönan vill säkert ha kompisar! Man kan bli lite stirrig av att vara ensam.
CamiilaB
15.11.2011 18:27
Vilken underbar berättelse. :)) Fast jag kan förstå din motvilja inför fenomenet hönögon. Jag upplevde precis samma sak då vi bodde i Holland. Då brukade stora och läbbiga duvor ibland sätta sig på fönsterblecket utanför makens och mitt sovrum. Sen satt de där och stirrade på mig när jag råkade gå förbi. Men jag jagade envist bort dem genom att smälla med fönstret, så efter nån vecka tog de tillflykten till nån av våra mera duvvänliga grannar där. Men de där röda stirrande ögonen var hemska! Och duvorna var stora som tjädrar. Nästan iallafall.

Kanske du kan be din man att sätta skygglappar på hönapönan, så slipper du se dess ögon. :) Eller se till att den snubblar ner i grytan i misstag. Och istället ta hem några söta små kycklingar. För de borde väl ha snällare ögon. Åtminstone för ett tag...

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

NY PÅVE. Vad betyder det för kristna som inte är katoliker att det valts en ny påve? Mycket är upp till var och en av oss tror Jimmy Österbacka. – Det är i våra personliga omständigheter som enheten dagligen både kan sökas och utmanas, säger han. 9.5.2025 kl. 13:39

NY PÅVE. När Emil Anton fick veta att amerikanen Robert Francis Prevost valts till ny påve blev han så förvånad att han blev stum. – Man jag tror att han kan bli en påve som förenar katoliker, säger Anton, som är finländsk katolik, teologie doktor och författare. 9.5.2025 kl. 13:31

SAMKÖNADE ÄKTENSKAP. Kyrkomötet nådde inte tre fjärdedelsmajoritet bakom biskoparnas kompromissförslag. 8.5.2025 kl. 16:54

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41