Jag vill ännu se Guds stora hand svepa över denna haltande, arga, vackra värld

Det är 60 år sedan Martin Luther King höll sitt berömda tal inför 250 000 vita och svarta demonstranter. Det var den 28 augusti 1963 och människor kom från nästan alla stater i unionen, dignitärer, berömdheter och vanliga människor som genom stora ekonomiska uppoffringar tog sig till Washington.

Det var en armé som saknade vapen men inte styrka. Det var en armé som ingen behövde inkallas till. Den omfattade vita och svarta och alla åldrar. Den hade anhängare från alla trosinriktningar, medlemmar ur alla samhällsgrupper, alla yrken, alla politiska partier, som förenades av ett enda ideal. Det var en stridande armé, men ingen kunde ta miste på att dess kraftfullaste vapen var kärleken. Ett viktigt inslag i marschen var att vita kyrkor deltog, skriver Luther King.

Självbiografin om Martin Luther King har legat på mitt bord en tid för att jag själv allt starkare börjat bära en dröm.

När Narges Mohammadi tilldelas Nobels fredspris 2023 för sin kamp för Irans kvinnor tackar mitt inre. Hon säger själv, fängslad, att hon aldrig kommer att sluta kämpa för att demokrati, frihet och jämlikhet ska bli verklighet, enligt New York Times.

Vilka är dina drömmar? Vilka är de krossade? Jag, du, många går över krossat glas där våra drömmar en gång var målade, vi trodde, vi hoppades och det blev inte.

Men vi behöver resa oss ur spillrorna, ge oss själva och livet en ny chans, någonting annat. Låta det spira, våga lita på, bida något nytt.

Profeten Jesaja tröstar: Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. Eller senare i Jesaja: Jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen och säger till dig: Var inte rädd, jag hjälper dig.

Psalmisten skriver att han länge väntade på Herren, men: han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga.

Jag vill drömma, tro och hoppas också när jag lagt dagens tidning ifrån mig och stängt av tevenyheterna. Jag vill gräva där jag står. Jag vill ännu se Guds stora hand svepa över denna haltande, arga, vackra värld. Jag vill tro på ett kommande Fredsrike en dag. När Jesus själv ännu en gång ger mänskligheten sin chans. Jesus säger: Kom! Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.