Recensioner
Bok: Det luktar inte. Antologi om pengar och ångest.
Sofia Torvalds
Det är länge sedan jag blivit så provocerad av en bok som jag blev av antologin Det luktar inte. Det har givetvis att göra med ämnet: pengar. Att diskutera pengar väcker frustrationer och aggressioner till och med hemma vid köksbordet – hur ska det inte gå då man måste plöja igenom tio personers utläggningar kring sina privatekonomier eller deras syn på pengarnas plats i världsordningen?
Roligast är (förstås) att läsa om dem som har lite pengar eller mest bara skulder. Svårast har jag för Ronja Boijes mycket välskrivna text om sin vadderade vardag. I dagar efteråt går jag omkring och ojar mig över att en 24-åring kan ha över 11 000 euro på sitt brukskonto. På sitt brukskonto! (Jag har aldrig haft så mycket pengar på något konto alls.)
Det som händer är det som ska hända när man läser en antologi: man drabbas, funderar, speglar texterna mot sitt eget liv.
Jag tycker synd om dem som inte kan hålla i sina slantar (eftersom de inte är mina barn eller män, i så fall skulle jag gnissla tänder). Jag irriterar mig över de sparsamma, de förnöjsamma, de som alltid får det att gå ihop, de som fått mer (än jag) och har mer.
Och så förvånas jag över att ingen tycker om pengar. Här finns inte en enda text som skulle handla om en människa som njuter av att se på sina kontoutdrag, som konsumerar utan dåligt samvete eller utan att psykologisera över sina barndomstraumor. Här finns ingen lycklig investerare. Är det för att sådan verksamhet luktar så illa att man inte kan skriva om det i intellektuellt sällskap?
Jag hade gärna läst mer om det kristna bekymmerslöshetsidealet: alltså den där typen av människor som bara använder pengar som medel och som helt sorglöst ger bort det mesta till fattiga och räknar med att Gud nog …ja, ni vet. Malin Klingenbergs text kommer kanske närmast det idealet.
Men det är intressant alltihop. Mycket intressant.
Ett minus är att en av bokens mest genomtänkta texter, skriven av Perttu Häkkinen, är skralt översatt från finskan och känns stel och svårläst.
Det luktar inte. En antologi om pengar och ångest. Redaktörer Andrea Svanbäck och Julia Wiræus. Söderströms 2012.
Roligast är (förstås) att läsa om dem som har lite pengar eller mest bara skulder. Svårast har jag för Ronja Boijes mycket välskrivna text om sin vadderade vardag. I dagar efteråt går jag omkring och ojar mig över att en 24-åring kan ha över 11 000 euro på sitt brukskonto. På sitt brukskonto! (Jag har aldrig haft så mycket pengar på något konto alls.)
Det som händer är det som ska hända när man läser en antologi: man drabbas, funderar, speglar texterna mot sitt eget liv.
Jag tycker synd om dem som inte kan hålla i sina slantar (eftersom de inte är mina barn eller män, i så fall skulle jag gnissla tänder). Jag irriterar mig över de sparsamma, de förnöjsamma, de som alltid får det att gå ihop, de som fått mer (än jag) och har mer.
Och så förvånas jag över att ingen tycker om pengar. Här finns inte en enda text som skulle handla om en människa som njuter av att se på sina kontoutdrag, som konsumerar utan dåligt samvete eller utan att psykologisera över sina barndomstraumor. Här finns ingen lycklig investerare. Är det för att sådan verksamhet luktar så illa att man inte kan skriva om det i intellektuellt sällskap?
Jag hade gärna läst mer om det kristna bekymmerslöshetsidealet: alltså den där typen av människor som bara använder pengar som medel och som helt sorglöst ger bort det mesta till fattiga och räknar med att Gud nog …ja, ni vet. Malin Klingenbergs text kommer kanske närmast det idealet.
Men det är intressant alltihop. Mycket intressant.
Ett minus är att en av bokens mest genomtänkta texter, skriven av Perttu Häkkinen, är skralt översatt från finskan och känns stel och svårläst.
Det luktar inte. En antologi om pengar och ångest. Redaktörer Andrea Svanbäck och Julia Wiræus. Söderströms 2012.
