Tänjbara gränser

04.01.2018
INKAST.

Jag står i köket och bakar pepparkakor medan sjuttonåringen gör sig redo att åka in till Helsingfors för att uppleva självständighetsdagens festligheter och fyrverkerier. Jag hojtar till honom:
”Och kom nu ihåg, att om ni möter såna där fascister, så försök inte göra er lustiga och härma dem.”
”Nej nej, mamma.”
”Gör inga gester, du minns den där killen som blev ihjälsparkad för att de trodde att han gjorde det!”
”Jo jo, mamma.”

Ytterdörren stängs med en smäll. Först då stelnar jag till med pepparkaksformen i högsta hugg och fattar vad jag nyss har gjort. Jag har ropat ut sista minutens råd till min tonårsson på precis samma sätt och med samma invanda tonfall som min mamma använde när hon hojtade till mig att ta på mig mössan fast mitt hår var nyfönat. Men mina råd har handlat om att inte provocera nazister.

Tänk om mamma år 1977, när jag var sjutton år, hade ropat ”Och kom nu ihåg att akta dig för fascisterna!” när jag gick ut för att fira med kompisarna. Tanken är omöjlig, absurd, skrattretande. Men det är inget att skratta åt. Hur kan gränserna för vår världsbild vara så tänjbara? Den frågan återkommer jag allt oftare till. Det är ju vansinnigt att jag står här och oreflekterat uppmanar mitt barn att vara försiktig med alla de där nynazisterna på Helsingfors gator. Vad har hänt med min samhällssyn?

Att vänja sig vid rådande omständigheter är en förutsättning för arters fortbestånd, visst. Men att vänja sig vid fenomen som drar människovärdet i gyttjan är inte en överlevnadsstrategi, det är farligt. Man måste våga se saker i sin omgivning för vad de är – men att börja betrakta dem som normal rekvisita, det är att muteras till något jag inte vill vara.

Det bedrägliga är att vi inte märker hur gränserna för vad vi betraktar som ett normaltillstånd flyttar på sig. Man behöver bara tänka på vår relation till mode för att inse att det är så. När jag var den där sjuttonåringen som fönade håret brukade jag titta på gamla foton från tidigt 60-tal och undra hur någon hade kunnat bli kär i pojkar som hade så där fult, kortklippt hår. Det normala var ju killar med långt hår. Och tänk på byxbenen. Vida jeansbuntar som släpade i marken och stickade pullovrar som slutade vid naveln var inte bara norm - det var snyggt. Några år senare tyckte vi uppriktigt att stuprörsben var coola och vida byxor fula. Eller 80-talets vadderade axlar? Tala om att vända kappan efter vinden!

Jämförelsen med modet haltar, för den stora majoriteten tycker ju inte att ultranationalism är coolt. Men börjar det bli normalt? I diskussionen om yttrandefrihet får jag allt oftare en känsla av att många ser de här grupperna som en ofrånkomlig del av samhället. Då är risken stor att man blir en axelryckare. Med eller utan vadderingar. Ge akt på vem som tänjer dina gränser – det är mitt nyårslöfte.

Monica Vikström-Jokela

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37