Mod att minnas och att påminna

08.02.2012
Det är nästan ett år sen tioårige Eino började slumra till på oförklarliga platser och i oväntade situationer. Allt oftare i bilen. Vid bordet i hamburgarbaren. Snart stod diagnosen klar: narkolepsi. Allt började en vanlig dag, mitt i vardagssysslor och förpliktelser kring pilkningsutflykt och Gemensamt Ansvaruppdrag.
Einos historia rullas upp som huvudartikel i Helsingin Sanomats senaste månadsbilaga. Läs den! Den är en bit vardagshistoria som största delen av oss kom undan, men som drabbade många familjer – cirka hundra – i kölvattnet av de vaccinationer som i stor brådska gavs så gott som hela den finländska befolkningen mot svininfluensaepidemin 2009-2010. Även om man aldrig kan veta vad resultatet hade varit om massvaccineringarna aldrig hade utförts, folk dog ju faktiskt också i den sjukdom vaccinet skyddade oss mot, visade sig sprutan ödesdiger för de barn som hade en genetisk risk att utveckla narkolepsi. För de barnen och deras föräldrar vilar ett ”om bara inte ...” antagligen som ett mollackord bakom många svåra stunder.

För svåra stunder blev det för Eino, hans föräldrar och syskon. Det var inte bara det oförutsägbara insomnandet som rubbade vardagen. Familjen såg hur Einos personlighet förändrades. Han blev aggressiv och våldsam, allt mer vartefter han kom i puberteten, och ännu mer i sin egen förtvivlan över att märka av att han förändrades. Syskonen flyttade ner ur övre våningen, de vågade inte längre bo inpå honom av rädsla för hans okontrollerade vredesyttringar. Föräldrarna vågade inte heller låta dem göra det.

Jag berörs av skribenten Veera Luoma-Ahos text. Den är fruktansvärd. Den är fruktansvärt bra. Att den dessutom illustreras genialt av Klaus Welps än ljuva, än sovande och nästa stund rasande bokmärkesänglar gör helheten ännu mer drabbande. Så här är journalistik när den är som bäst: den lyfter fram något vi redan vet i ett sken som gör att vi inte kan vika undan med blicken i lojhet, ointresse eller i frustration över att texten och sammanhanget inte öppnar sig. Det är ett etos som tagit all sin yrkesskicklighet och specialkunskap i bruk, och som säkert kommer att sätta igång processer som kanske även de slumrat till.

Så slår det mig att sådan, just sådan, vill jag att kyrkan också ska vara. Jag vill att den med kraft och klarhet ska lyfta fram saker i ett ljus som gör att vi inte kan slingra oss undan i låtsasursäkter. Det går det att göra om kyrkan själv talar låtsasspråk. Jag vill, när det behövs, kunna bli drabbad av en kyrka som vågar minnas och påminna med kraft när något viktigt behöver sägas, inte minst när någon lider. Jag vill att min kyrka ska behärska vardagsspråkets alla tonfall och tankepauser, vid sidan av helgdagsspråket.

Jag vill kunna bli drabbad av det budskapet, som driver oss att vara människor med hjärta och handlingskraft

”Grip du mig helige Ande, drabba mig låga klar”
May Wikström

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45