”Visdagboken” har varit ett terapeutiskt sätt att bearbeta livet, säger Matte Fontell.

Matte Fontell: "Jag blev helad bit för bit från skammen"

Personligt.

För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet.

20.2.2025 kl. 18:53

Mats ”Matte” Fontell växte upp i en medelklassfamilj i Esbo, i skuggan av en jätteduktig storebror.

– Min bror var bra på allt: han hade lätt i skolan och var skolans bästa fotbollsspelare. Jag var ett överaktivt barn och hade det svårare. Genast när skolan började utmärkte jag mig med att rymma. Idag hade jag säkert fått adhd-diagnos.

Men han hade en annan utmaning: han led av svår stamning. Stamning är en neuropsykiatrisk funktionsvariation som är ärftlig. Matte Fontell hade exempelvis en faster som i tiden fick höra att hon inte kan bli lärare eftersom hon stammar, men som sedan blev rektor i Åbo.

– Jag måste omedvetet ha märkt att när jag spelar teater eller sjunger, då stammar jag inte. Jag flydde stamningen in i den kreativiteten. Jag började skriva sånger och verser redan i tolvårsåldern.

Att spela teater och sjunga var också en social räddningsplanka.

– Det var en sådan lycka att kunna göra min röst flytande när jag förställde den. När jag gick i nian hade jag ena huvudrollen när vi satte upp Astrid Lindgrens Rasmus på luffen i skolan.

Det var viktigt för honom att vara bra på något, eftersom det enda ämne han lyste i var uppsatsskrivning.

– Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet.


Helad bit för bit

Än idag kan han känna sig förundrad över att han klarade av att bli en offentlig person, ”den stammande trubaduren” i Borgå stift. Att han vågade bli ungdomsarbetsledare. Att han vågar tala och stå på scen.

– En gång i min ungdom gick jag på ett helandemöte med en brittisk predikant för att jag så mycket önskade bli kvitt min stamning. Medan predikanten bad människor med olika krämpor komma upp till förbön bara väntade jag att han skulle nämna någon som stammade. Men det gjorde han inte. Efteråt sökte jag upp honom och bad om förbön. När han bett för mig tittade han på mig och sa att han tror att stamningen kommer att lätta bit för bit, under livet. Idag ser jag att han hade rätt.

I tonåren ledde stamningen till många förödmjukande situationer.

– Det var ett helvete. I tonåren vill man ju vara som alla andra, och när man inte får ut orden … Jag undrade om någon flicka någonsin skulle vilja börja sällskapa mig. Det hände ju också att någon var intresserad men drog sin undan när hon märkte att jag stammade.


Skrivandet fördriver skammen

Stamning i sig är förknippad med mycket skam. Men också det här med att inte vara lika duktig som storebror var skamfyllt.

– Det var mycket som gick åt pipan i tonåren, kanske på grund av stamningen eller min livlighet. Jag hamnade i fel sällskap, jag blev relegerad, jag använde tidigt alkohol och rökte. När jag drack stammande jag mindre.

Idag tänker han att det var Guds beskydd att han inte hamnade på riktigt dåliga vägar. Efter skriban fångade kyrkan upp honom.

– Det blev min räddning. Ungdomsledaren sa att kyrkan behöver sådana som du, sådana som sjunger och spelar gitarr. Han tog mig till Höstdagarna och där fick jag sjunga mina visor för 1 000 deltagare.

Skrivandet är än idag ett terapeutiskt verktyg för honom. Han kallar visorna sin dagbok.

– I slutet av 90-talet hade jag jobbat som ungdomsledare i femton år och vi hade haft ett jättejobbigt läger. Jag kände mig färdig med skriban. Då såg jag i tidningen att Församlingsförbundet utannonserade en romantävling. Jag insåg genast att jag ska skriva en roman som handlar om ett konfirmandläger där en konfirmand dör.

På två veckor skrev han en råversion liksom i trans, med tårarna rinnande nedför sina kinder.

– Jag sov knappt. Och boken fick delat första pris och sålde bra, också i klassuppsättningar. Jag var så stolt! Jag träffade sedan min gamla rektor från Munksnäs högstadieskola, hon kom fram till mig och sa: Jag visste nog alltid att det kommer bli nånting av dig också. Det värmde så mycket.

Efter det orkade han med jobbet igen.


Dela det personliga

Han har valt att sjunga visor som är mycket personliga.

– Några tycker kanske att det är motbjudande och patetiskt men ganska många tycker om det också.

En visa som många gamla konfirmander kommer fram och kommenterar är ”Livet är inget Nintendo”.

”Livet är inget Nintendo / där Gud styr vart enda steg jag tar / då blir livet fort ett än sen då / och ansvaret jag har finns inte kvar.”

Han tycker det är viktigt att säga vi har ett ansvar för hur vi lever våra liv.

– När jag sjunger den visan brukar jag berätta om min barndomskompis, vars pappa var diplomat i Irak. En dag när de körde utanför Bagdad frågade han sin pappa varför det finns så mycket bilskrot längs vägarna. Och pappan svarade att de gör helt vansinniga omkörningar, för de tänker att om Gud har bestämt att jag ska dö idag, då gör jag det oavsett hur jag kör.

Hans väg har inte på nåt vis varit spikrak. Han har varit gift i 40 år och har underbara barn, han har mycket att vara tacksam för. Men med jämna mellanrum ramlar han ner i en grop.

– För kanske tio år sedan ringde telefonen hemma i Ebbo en sommardag. Det var Marja från Stockholm. Henne lärde jag känna då jag studerade i Borgå på 80-talet, vi var nära då men tappade sedan kontakten. Hon ringde precis när jag hade en dyster period, och hon frågade: Är du lycklig?

En insikt han fick efter det samtalet resulterade i en sång: ”Så efter samtalet snurrar frågan kvar / Är jag lycklig och är det i så fall sant? / tills jag inser nånting och säger till mig själv / att hela frågan är ganska ointressant / För lyckan den kommer, lyckan den går / Men nåt större har jag förstått / Ett liv med kärlek och innehåll / är ju den största gåva som jag fått.”

Men det finns också sådant som det inte går att skriva sånger om. För tjugo år sedan dog hans mamma, som var hans bästa vän och största uppmuntrare, i en trafikolycka på Tavastvägen i Helsingfors. Hon blev påkörd av en buss.

– Otaliga gånger har jag drömt om att hon kommer och ringer på. Jag skrev en kolumn om det – men jag fick inte ihop det till en sång. Den blev för patetisk.

Men det gör ingenting. Det som inte blir en sång blir kanske en kolumn.

– Jag tror att när jag blir pensionär kommer jag att sitta vid min skrivmaskin och jobba i trädgården, som min pappa gjorde.


Mats ”Matte” Fontell

– Ungdomsarbetsledare i Borgå domkyrkoförsamling. Kolumnist vid Borgåbladet. I höst skrev han sin hundrade kolumn.

– Fru och tre vuxna barn. Bor i Ebbo.

– Barndomsfamilj: En teaterintresserad och sjungande mamma, och en pappa som var chefredaktör för tidningen Trädgårdsnytt och skrev historiska memoarer. Två
äldre syskon.

– Drömmer om: att skriva en andaktsbok.

– Artist han lyssnar mycket på: Melissa Horn.

– Aktuell med i vår: Trubadurkonsert för att fira att hans visdagbok fyller 50 år. Ordnas på kulturhuset Grand i Borgå 6 april kl. 18.

Text och foto: Sofia Torvalds


bibeln. Vad väger tyngre i teologi och bibelsyn? Orden i sig? Eller den sak orden pekar på? Emeritusbiskop John Vikström lämnar en text till några biskopskolleger och till andra i kyrkan. Det är ett slags bokslut, skriver han. 11.9.2025 kl. 14:49

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

Bibel. Tankar om vår diskussion, dess orsak och centrala fråga. Vad är det ytterst fråga om i våra fortsatta debatter om kvinnliga präster, homosexualitet, köns- och sexuella minoriteter och samkönade äktenskap? frågar ärkebiskop emeritus John Vikström. 10.9.2025 kl. 10:35

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

bibeln. Vad väger tyngre i teologi och bibelsyn? Orden i sig? Eller den sak orden pekar på? Emeritusbiskop John Vikström lämnar en text till några biskopskolleger och till andra i kyrkan. Det är ett slags bokslut, skriver han. 11.9.2025 kl. 14:49

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51