Alla riter och all bön är en djupdykning i det imaginära
Trosfrågor berör många av oss på djupet och det brukar kunna hetta till ordentligt i debatter om tro.
Ett stort problem, som jag ser det, är att man ofta blandar ihop tro med den typ av vetande som vi vanligtvis associerar med modern vetenskap. Det borde vara uppenbart att det religiösa språket närmar sig verkligheten på ett annat sätt.
”Det borde vara uppenbart att det religiösa språket närmar sig verkligheten på ett annat sätt.”
Den franska filosofen och religionsforskaren Henri Corbin myntade termen ”le monde imaginal” för att beskriva hur den religiösa begreppsvärlden fungerar. Corbin är väldigt svårläst, men det finns flera andra forskare som har tagit till sig och vidareutvecklat begreppet. Det finns olika översättningar av Corbins begrepp. Det alternativ som kanske fungerar bäst på svenska är ”det imaginära”.
Det imaginära är nånting mera än bara fantasi. Tanken är att det religiösa språket till stor del handlar om att med fantasins och föreställningsförmågans hjälp på ett mycket konkret sätt relatera till djupare aspekter av verkligheten.
Jesu undervisning präglades till stor del av det imaginära. Han använde sig av liknelser och mentala bilder för att förklara saker som kanske inte ens kan förstås på något annat sätt än via bildspråk. Han instiftade nattvarden, i vilken vi ännu idag med vår föreställningsförmåga och med våra sinnen kan uppleva en djup gemenskap med honom.
Alla riter, all liturgi och i synnerhet all bön innebär en djupdykning i det imaginära. Vi har alla olika inre bilder av den vi riktar vår bön och vördnad till, präglade av vår religiösa fostran och vår livserfarenhet.
”Alla riter, all liturgi och i synnerhet all bön innebär en djupdykning i det imaginära.”
Mentala bilder kan förstås också bli fel. Har man enbart dåliga erfarenheter av frånvarande eller auktoritära föräldrar är kanske inte bilden av Gud som en far den bästa. I diskussion med någon med en ateistisk tro har jag noterat att vi har väldigt olika uppfattning om vad vi pratar om.
Oberoende av vilka trossatser vi vill betona eller hurudana mentala bilder vår tro består av kan det vara bra att regelbundet påminna sig om Paulus briljanta beskrivning av vad som är det väsentliga: Fast vi skulle besitta hela kunskapen och ha all tro, är det ingenting värt utan kärlek.
Jag tror att vår värld just nu, mer än någonsin, skulle behöva mindre ilskna debatter om vem som har rätt i olika frågor och mera respektfull och ödmjuk diskussion om hur man på bästa sätt bygger en gemenskap och ett samhälle präglat av den kärlek som vi ser exemplifierad i allt vad Jesus gjorde.





















