Tillsammans mot mörkret

27.11.2014
”Snart orkar jag inte längre läsa fler nyheter och svarta rubriker”. En djup suck från en klok och erfaren människa i vänskapskretsen fick omedelbart en stor respons från flera liknande röster – nej, de har också fått nog. Sällan har hösten känts så svart som nu, och många börjar känna tröstlös förtvivlan över flödet av dåliga nyheter, som bara verkar avlösas av ännu sämre.

Det offensiva angrepp på folkgrupper och religiösa minoriteter som inleddes på de irakiska slätterna i somras har rullat upp ett scenario som ser ut att sakna alla lyckliga slut. I tältbyar för tusentals sitter kristna, yesidier, shiiter och känner temperaturerna falla. Det gäller på alla plan. Grannländerna runt Irak har stängt sina gränser, de anser sig bågna av trycket från flyktingarna och nu finns det enligt dem inte längre rum i härbärget.


Samma tendens att stänga gränserna tillämpas mot länderna i det eboladrabbade området i Väst–afrika. I USA vittnar invandrare från Sierra Leone och Liberia om att de möts med så stor misstro att en del blivit rädda för att röra sig ute bland grannar och arbetskamrater. Gränserna mellan vi och dem dras obönhörligt upp. I svartvitheten struntar folk i att den förment farliga afrikanska grannen kanske inte har besökt sina hemtrakter på flera år.


Och när HUCS tvingas rapportera att de förbereder sig för det som kan vara det första falllet av den fruktade sjukdomen i Finland slår samma blinda isolationsraseri till också här. Mörket i vissa kommentarer är kompakt: ”Släpp inte in dem hit! Stäng gränsen! Skjut!”.

Men vardagen kan brista på närmare håll än så och har gjort det för många finländare i höst. Plötsligt den där dagen, när beskedet om samarbetsförhandlingarna kommer, när antalet nedskärningar klarnar, när man får en permittering i julklapp.


Också då slår isolationen till. För de lyckliga som fortfarande har ett jobb att gå till är det lätt att vika undan med blicken. För de drabbade blir beskedet lätt en väg in i ensamhet och en självpåtagen känsla av skam. Varför just jag? Var det något fel på just mig?

Advent är – i motsatsen till vad reklamen i postlådan vill få oss att tro – inte en konsumtionsfest utan en tid för fasta, bön och eftertanke. I år finns det många utmaningar, men också många vägar att delta i arbetet att hjälpa.


Det finns insamlingar för dem som flyr från sina hem, för dem som kämpar mot epidemier och isolering. En medveten konsumtion är ett aktivt och enkelt val som kan göras i butikshyllan eller när julklapparna ska köpas.


Och vägen till grannen är så kort som man gör den. Allt börjar med att vi väljer att se varandra. Allt slutar med om vi väljer att blunda.

Ja, det är lätt att resignera inför mörket. Men uppgiften är att orka, och att hjälpa andra att orka. Allt man kan göra är bättre än att dra ner rullgardinen. Visst är mörket här. Men låt oss möta det tillsammans.

Ett steg, ett ljus i taget

May Wikström

kyrkobyggnader. Efter tre års förberedelser har kyrkan i Kiruna nu flyttat intill den grund den ska stå på. I morgon ska den flyttas upp på grunden. 20.8.2025 kl. 16:09

Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

Mest läst

    Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

    Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

    mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

    kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

    MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23