Kalle Anka och evigheten

Kyrkoherden försökte förklara varför han var ur gängorna: Det är faktiskt inte jul ännu! Det är bara advent! Om vi tar ut julen i förskott har vi inget krut kvar i kanonerna när vi verkligen vill fira. Fast krutet och kanonerna är ingen lyckad metafor att ta till i det här sammanhanget. Vi lever i en kultur som till vansinne driver tesen: ”Allt Åt Mig Genast!” Att vänta och spara på julkaramellen ligger inte för oss. Handeln fläskar på med hela batteriet av feta tomtar, bjällerklang och änglakörer redan från Allhelgona. Hur ska man då förklara för folk att det bli jul först på julaftonsnatten?! Fram till dess är det fasta - basta! Annars är det enda som finns kvar av julkaramellen på juldagen en däst känsla av socker och fett i gommen.

Man kan inte ha jul, födelsedag och cirkus jämt förklarar Alfons Åbergs farmor, då blir det inte roligt. Man måste ha tråkigt först för att ha roligt sen. Det kan vara svårt att uthärda för ett barn, men många vuxna verkar också ha svårt med det.

Julen är ett litet, nyfött barn i händerna på oss. Heligt och värnlöst på samma gång. Var och en är fri att ta emot julens barn eller förskjuta det. Hur vill du ta emot ett nyfött barn i ditt hem? Julens barn har lovat komma till var och en som öppnar sin dörr.

Tänker du fira jul i garderoben i år? Om inte kanske det inte är så nödvändigt att städa just där! Kära medmänniskor: Kom nu frimodigt ut ur era garderober. Julen är gemenskapens och ljusets högtid!
       
Kalle Anka på teve må vara en julrekvisita i många hem. Han höjer kanske julstämningen, men handen på hjärtat: Han är inte mycket att hålla i när det gäller liv eller död.