Låt honom leva!

Bibelkosmoset känner flera barn. Den som börjar skala av skikten i Bibeln hamnar i en evighetscirkel,där berättelserna ger ekon i varandra genom olika tider. Babyerna har spelat huvudrollen förut. Tusentals år före Jesu födelse berättar de judiska krönikörerna om ett annat spädbarn som ofrivilligt ställs i centrum för draman i maktens centrum. Märkligt att det får ett så stort utrymme i en kungakrönika. I huvudrollerna finns två kvinnor, världens visaste kung och ett barn.

Kvinnorna grälar om vems babyn är. En av dem har nämligen mist sitt barn. En av dem är modern, en av dem ljuger. Kung Salomo har satts att döma.

Mitt i processen slits barnet formligen itu. På riktigt, nästan. Salomo fäller de hemska orden. Dela babyn då, om ni bägge hävdar rätt till honom. Hälften var.

”Nej, döda honom inte! Ge honom hellre åt den andra kvinnan!”
”Lika bra ingen av oss har honom. Hugg till!”

Kärleken avslöjar den rätta modern. Det är en grym berättelse, som lika grymt nog har sina paralleller här och nu. Barnet i kung Salomos palats får tusentals år senare en uppföljare, om än med betydligt större konsekvenser, i det barn vi firar i julnatten.

Barnet i stallet – och den man han växte upp till – är många gånger föremål för minst lika sorgliga dragkamper bland dem som sägs älska honom så hett.

Min Jesus. Din Jesus. Men absolut inte hennes eller hans! Hjärtan blir stenhårda, antingen det handlar om att definiera vad Gud tänker eller hur Jesus själv skulle ha gjort. Orden blir vapen som skär sönder det som borde vara levande och jublande helt.

Hugg till! Ingen av oss har honom.

Själv ber han trettio år efter födelsenatten i Betlehem just innan han ska lämna dem: ”att de alla ska bli ett … Då ska världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.”

Den bönen stavar vi på än. Många gånger misslyckas det. Men det händer också ibland att stjärnorna glimrar även över kyrkans stalltak.

I den natt när stora delar av världen sjunger om fred på jord och bland människor en god vilja – och där de allra flesta verkligen vill det innerligt och på riktigt, minns då att den Stora berättelsen handlar om den kärlek som alltid i första hand väljer livet.

Famnen framför guldet. Värmen framför rökelsen. Mjölken framför myrrhan.
Vilken kärlek väcker han i våra liv?

Låt honom leva.