Det som inte får talas om

Tro intresserar, fascinerar. Men visst, den skrämmer också. Ändå är vägen framåt knappast att sätta proppen för all förkunnelse. Både den metoden eller den mildare censurvarianten där trosinriktningarna ska kontrolleras och friseras hårt och ta bort ”allt det där snacket om Gud och tala allmänt filosofiskt” är dömda att misslyckas. Rent objektivt sett: är det inte bättre att alla har insyn i vad som verkligen lärs och utövas? I all synnerhet den majoritet av befolkningen som statistiskt sett faktiskt omfattar samma lära. Bra att någon gång få höra vad man förväntas tro på. Bra att höra vad ens granne tror, kan man tycka.

Debatten om andakterna i radion (som förövrigt just nu endast är självgenererade vågskvalp i den finlandssvenska dammen och ingen Stor Nationell Debatt) har däremot ett par tråkiga drag. Det ena demoniserar religion överhuvudtaget. Där blir tro ett farligt monster, som kastar sig över ogarderade barn och vuxna och som därför inte borde ges plats i det offentliga rummet, åtminstone inte på sina egna villkor. Ifall argumenteringen tryter kan man alltid dra fram historiska misstag och övergrepp som bevis.
Nej, om inte krimtänk (ännu), så är religion definitivt inget bratänk 2013, för att dra paralleller till Orwells 1984.

Däremot nog ”dumtänk”, vilket också tycks vara rumsrent att framföra på ledarplats om man ska tolka Strangs eftermäle till debatten i helgens tidning: ”Men i egenskap av förnuftig människa är det samtidigt ohållbart – man kan ju inte gå omkring och tro helt vad som helst om sakers natur och befattning.”

Frågan om religionsfrihet handlar om att särskilja begreppen frihet från och frihet till. Kravet på religionsfriheten som rätten att slippa höra eller se religiösa språk, ritualer eller uppfattningar överhuvudtaget innebär oundvikligen en inskränkning av denna frihet. När man börjar kringskära rätten att tala om tro på trons egen grund ligger i själva verket religions-ofriheten nära.
Någonstans pinglar medeltida klockor, det ekar av bannlysningar, censur och bokbål.
Been there done that. Tro oss.
Det var fel väg.