Höstdagarna lyser framtidshopp

10.11.2011
Sjuhundra unga har i dagarna (förhoppningsvis) röjt upp packningen från Höstdagarna och ställt in sina liggunderlag i skrubben igen.
Sjuhundra unga har i dagarna umgåtts intensivt med jämnåriga från andra delar av landet, som talar svenska med en annan (läs: konstig) dialekt än de själva.
Sjuhundra unga har sjungit, lyssnat på andakt, vrålat till häftig musik, bakat cupcakes och delat kristen tro.

Till de sjuhundra passar det att i sammanhanget foga in inflikandet om en inte oanselig skara ungdomsarbetsledare och vuxna, som i många fall år efter år delar den här upplevelsen med dem kring femton år.

Höstdagarna har över 60 år på nacken, likaså arrangören Förbundet Kristen Skolungdom r.f. Det grundades i tiderna som takorganisation för de kristna elevgrupperna som samlades i skolorna runtom i landet. I dag är Höstdagarna, som arrangeras varje år kring Allhelgona, kärnan i verksamheten.

Evenemanget samlar varje år flera hundra deltagare, och ingår vid det här laget som en pusselbit i livshistorien för tiotusentals individer. Tammerfors har varit knutpunkten där busslasterna från både söder och norr har samlats i Sampola skola. I år styrdes Höstdagarna utanför de sedvanliga mönstren på grund av renoveringsarbeten och samlades den här gången i Lempäälä. Det hela fungerade ändå. För det är något i konceptet som har en dragningskraft som inte tappat stinget trots tid och rum. Det handlar också om att arrangörerna lyckats förnya konceptet samtidigt som de hållit kvar kärnan.

Det är anmärkningsvärt att Höstdagarna inte har fått ett större allmänt erkännande än de har gjort. Vilka andra evenemang föser ihop svensktalande individer från Åland till Närpes, Borgå till Pargas i den mest kräsna av åldersgrupper – frivilligt!? Ett lysande parallellfall hittar man i Stafettkarnevalen men i övrigt är Höstdagarna unikt som en återkommande punktinsats som kittar fast den lösa finlandssvenska gruppidentiteten. Den väcks när en ung helsingforsare eftertänksamt berättar om hur fint det kändes att tända Allhelgonaljus med hundra andra ungdomar på en mörk gravgård. ”Och för att det inte fanns någon sten för dem som var begravda nån annnastans så tände vi ljus på alla gravar som inte hade någon lykta. När vi gick var det ljus överallt.”

Förtjänstmedaljer! Utmärkelser! Var dröjer de?!
Evenemanget bygger till stor del på att många engagerar sig som ansvarsbärare också idéellt. Där är styrelsen för Förbundet Kristen Skolungdom en viktig pusselbit. Men betydligt viktigare än finorden är att garantera att Höstdagarna inte vingklipps ekonomiskt, bland annat när det gäller möjligheten att få allmän stiftskollekt. 

Ibland kan man känna sig moloken över att intresset för kristen tro verkar sina. Ibland känns svenskheten splittrad och självdöende. Tappa inte sugen! Höstdagarna glöder som ett hopp som får även de torraste ögonen att tåras.
May Wikström

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02