Drömmen om en vänlig vardag

Jag såg att bussen närmade sig och tvingades frustrerat vänta på alla bilar som bara måste åka förbi i just det ögonblicket och hindrade mig från att springa till den folktomma busshållplatsen. I ren desperation slängde jag ut en arm för att signalera till busschauffören att jag ville åka med fastän jag inte stod på rätt ställe.

Till min stora förvåning stannade bussen. Utan att riktigt kunna förstå att jag hade lyckats fånga den sprang jag i ilfart fram för att stiga på.
– Det var ett speciellt sätt, sa den glatt leende utländske busschauffören med en glimt i ögat.

Det är spännande hur en så liten men vänlig gest kan påverka ens humör. Stressen och irritationen rann av mig omedelbart och glad och tacksam hälsade jag på chauffören som småskrockande fortsatte köra.

Jag har svårt att tänka mig att väldigt många finländska busschaufförer skulle ha gjort på samma sätt. Inte för att de skulle vara sämre människor än den utländske chauffören men för att den finländska kulturen inte riktigt tillåter sådant beteende.

Tänk om lite fler av oss skulle våga stanna upp och göra lite gott i vardagen. Underskatta inte de små vänliga handlingarna. Den som är trogen i smått är trogen också i stort.