"Arbetsplatsen blir inte bara en religion, den blir en sekt"

”It may be the devil, or it may be the Lord, but you gonna have to serve somebody”, sjöng Dylan.

Denna tillspetsade tes verkar få empiriskt stöd i boken Work, Pray, Code av sociologen Carolyn Chen. Hon har studerat synen på arbete i Silicon Valley, och märker att tech-bolagens arbetsplatskultur allt mer börjat likna religioner.

"Hon har studerat synen på arbete i Silicon Valley, och märker att tech-bolagens arbetsplatskultur allt mer börjat likna religioner."

Dels handlar det om att bolagen tar över uppgifter som tidigare sköttes av kyrkan. Bolagen vill ta hand om alla sidor av deras anställdas liv. Därför tillhandahåller bolagen inte bara tjänster som barnpassning och gratis mat, utan också meditationspass, yoga och personlig vägledning. Många som rekryteras för dessa uppgifter har bakgrund som pastorer eller ledare i andra religiösa grupper. De erbjuder sedan vagt religiösa tjänster där allt som kan skapa bekymmer för företagets PR-avdelning putsats bort.

"De erbjuder sedan vagt religiösa tjänster där allt som kan skapa bekymmer för företagets PR-avdelning putsats bort."

Men viktigare är att arbetet som sådant blir det som ger arbetarna mening i livet, socialt sammanhang, känsla av att vara del av något större – allt det som religioner brukar ge människor. Men som Chen påpekar, syftet är ett annat. Medan kyrkor, synagogor, buddhistiska retreatcenter vill hjälpa människorna komma i kontakt med det gudomliga och leva bättre liv, är syftet för företagen ytterst att tjäna pengar. Så meditation säljs som ett sätt att öka prestationen och motverka utbrändhet. Samtidigt isoleras de anställda från det omkringliggande samhället. Arbetsplatsen blir inte bara en religion, den blir en sekt.

Det intressanta i Chens undersökning är att de enda som verkar klara av att stå emot denna religiösa arbetskultur är personer som har en religiös identitet innan de börjar jobba i Silicon Valley. De klarar i högre grad av att hålla kvar ett sammanhang utanför företaget, att dra rimliga gränser för arbetstid, att ha något mer i livet.

Chens bok ger en ovanligt konkret beskrivning av varför religiös tro spelar roll. Sund religion verkar hjälpa människor stå emot tvånget att underordna sig någon annans syfte.

"Sund religion verkar hjälpa människor stå emot tvånget att underordna sig någon annans syfte."

Någon garanti handlar det förstås inte om, sekter brukar ju vara religiösa. Men när jag ser dokumentärserien The Vow på Hbo slås jag av att kyrkor är väldigt måna om att undvika använda den typ av tekniker som den självhjälpssekt som skildras använder. En teknik som att skapa grader man kan stiga i skulle fungera väl i en församling som vill arbeta med andlig fördjupning. Men vi undviker att göra det, för vi vet riskerna.

Människorna söker hopp i en skrämmande tid. Något att bygga sin tro på när det kommer till människans okränkbara värdighet och naturens helighet. Allt detta finns i den kristna tron, och människorna anar det.

Det här är en stor möjlighet, men också en utmaning för kyrkan. Vågar vi stå emot de mäktiga krafterna som vill använda oss för sina egna syften? Väljer vi att hjälpa människorna stå emot, eller säljer vi våra tjänster till högst bjudande?

Jesus verkar ju varna oss för att försöka kompromissa i just denna typ av situationer. ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”