"Öppenhet är en nedärvd egenskap, som förstärks eller försvagas av livet"

”Ska du faktiskt vara så där öppen med hur du känner? Alla kan inte ta det.”

Kommentaren gäller mitt nya och trevande Instagram-konto. Eftersom jag tvekat i så många år att ens ha ett är valet med att leva med fodret utåt genomtänkt. Det är inte helt behagligt. Det är blottläggande och sårbart men samtidigt måste jag ju ge det jag själv vill ha. Måste ge något som kan vara till nytta för andra. Härliga hus, högrevsburgare och hundar är också helande men hjälper sämre när vi inte vet skillnaden på kris och katastrof eller självrespekt och självförakt. Där någonstans tänkte jag göra en insats genom att dela lite köttiga sår och brutna förtroenden. Rent professionellt vet jag inte hur smart det är, vem vill gå till en terapeut som har ett privatliv som ser ut som slaget vid Poltava? Jag själv gör det nog och kanske jag inte är ensam om att uppskatta livserfarenhet och öppenhet mer än teoretisk kompetens och sval distans.

"Det är blottläggande och sårbart men samtidigt måste jag ju ge det jag själv vill ha."

Öppenhet är däremot inte alltid ett val. Det är ett nedärvt personlighetsdrag som förstärks eller försvagas av livet. De mera slutna människorna förmår inte tömma fickorna på bordet. De vågar knappt sätta ner handen själva så man kan inte förvänta sig att alla ska ha hudlösa instagragramkonton och prata om sin skilsmässa på lunchen.

Öppenhet kring det svåra är särskilt viktig när du vägleder. Den ljusa kartan funkar inte på en mörk plats och hopp har inte heller alltid med ljuset att göra. ”Hopp har alltid med sanningen att göra. Alltid. Jag har svårt för att orka med de som möter vårt allvarliga läge med förnekelse eller hurtfriska slogans.Det är först när vi säger som det är som våra liv på allvar kan kopplas ihop med varandras. Det är där och bara där kraft uppstår. Vi fick inte vår tid på jorden för att tävla i positivism, vi är här för att hjälpa varandra att leva våra liv så sant och öppet och generöst som möjligt”, skriver Tomas Sjödin och jag nickar ivrigt fast jag redan visste det.

Den ljusa kartan hjälper dig inte om du är på en mörk plats.Använder du den går du vilse. Du går bara djupare in i skogen. Öppenheten kan då bli dina fötters lykta, sanningen ljuset på din stig.