Ortodoxa kyrkan i Finland har under en längre period kämpat med med svåra samarbetsproblem i kyrkans ledning. Många inom kyrkan har uttalat sig för medierna antingen med namn eller anonymt och vittnat om att det finns kritik mot hur ortodoxa kyrkans ärkebiskop Leo sköter sitt jobb, och att det rasar en konflikt mellan två av kyrkans tre biskopar: ärkebiskop Leo och biskop Arseni, som leder Kuopios och Karelens stift.
Det är ingen trevlig bild som utmålas. Det handlar om slarv med pengar, om hur man ska bokföra och använda arbetstid, om var man ska dra gränsen mellan det som är en personlig hobby (ärkebiskopens brinnande Karelen-intresse) och något som kyrkan ska stå för både i arbetstid och resekostnader.
Men framför allt verkar det handla om prestige. ”Ärkebiskopen kan inte leda med knytnäven i fickan”, skriver Jyrki Härkönen, diakon i ortodoxa kyrkan, och menar att ärkebiskopen har svårt att inse var gränsen går mellan honom själv som sårad privatperson och den institution som kyrkans ärkebiskop måste vara. Vänd andra kinden till, verkar Härkönen vilja säga.
Också en lutheran börjar vrida olustigt på sig vid läsningen av Longplays redogörelse för ärkebiskopens kilometerersättningar och samlandet av gåvor i egna förråd. Det är inte misstagen i sig – misstag är mänskliga – det är också ärkebiskopens ursinniga försvar mot varje anklagelse.
Har han inte, undrar man, lärt sig det som varje förståndig förälder till tonåringar och vuxna barn måste: Ge upp dina önskningar om att ha rätt, du kan inte vinna. Välj alltid att bevara relationen.
Det är kanske här det gör mest ont i den som vill kyrkan – vilken kyrka som helst! – väl, den som tror att kyrkan har en poäng, att den faktiskt ska försöka vara Kristi kropp på jorden. När det grälas i kyrkan – vilken kyrka som helst! – kan åskådaren omedelbart urskilja när det blir personligt, när det börjar handla om vem som vinner. Och då har man förlorat nästan allt.
”Man kan vinna en debatt men förlora en medmänniska”, säger Daniel Norrback på föregående uppslag i denna tidning. Också hans insikt verkar vara att det oftast är kontraproduktivt att alltid hävda sin rätt.
