Ohållbart

04.10.2018
INKAST. Rummet är svalt och mörkt. Madrasserna ligger direkt mot de vita plankorna och den slitna människan famlar efter kuddar och täcke.

Rafsar ihop skrynkliga lakan, bygger mur med tunga filtar, bygger bubbla för frid. Men så fort hon blundar kommer bilderna. Bilder på färggranna post-it lappar, avrivna kuvert med slarviga bokstäver, ord längs marginalen på dagstidningen, bläckmeddelande på handen … Hon minns inget längre. Allt måste listas och bockas av.

Kan inget utantill. Inte ett telefonnummer, ingens läseordning. Hon försöker läsa. Bokstäverna hoppar. Det är suddigt. Läser om samma stycke många gånger. Optikern hittar inget fel på synen för felet fanns någon annanstans.

Tänk att du har fem barn. Tänk att du orkar. Den meningen har hon hört 1 587 gånger och varje gång blir hon mållös. Ordlös. Vad vet hen, om min ork? Och vad är att inte orka?

Är det att ligga orörlig och arbetsoförmögen på en soffa eller finns det andra mera sublima varianter som ilska, negativ attityd, oförmåga att strukturera och angst att öppna wilma, nimenhuuto eller någon annan kvävande app? Hon hade orkat mer än många. Hon var en slitvarg, en duracellkanin. En tålig sort som hade vakat i nästan fem år med små barn och nu fem år med tonåringar. Hon behövde lite mat och hade till och med avvecklat toalettbesöken för att vinna tid. Hon hade aldrig haft färre än tre jobb, hon hade tre examen och skulle gärna ha fler men så stängde kontoret ner.

Det kom en lapp på luckan när det gällde krav och flexibilitet. Kreativiteten slocknade och det sociala smörjmedlet tog slut. Det blev plötsligt tyst. Då blev det i stället lite trist. Trist kunde hon hantera ännu sämre än stress så hon hittade på lite fler projekt och så där höll det på tills hon låg där på vinden mellan mjuka linnelakan. Men inte ens nu kunde hon bara blunda utan sträckte sig i stället mot Tomas.

”Vilans största fiender är oron, ledan och rastlösheten och de blir allt lömskare med åren.”

Hon hade alltid tyckt om honom. Inte bara för att han var varm och välklädd utan för att han hade ett sällsynt sätt att skriva om andligt liv. Han förkunnade utan att predika, han var sårbar och stark, han var klok i text och kul i verkligheten. Exemplaret var tummat och vikt. Hon bläddrar på måfå. Läste långsamt om det som händer när man väl kommer till den punkt som kräver att man börjar cykla saktare. ”Vilans största fiender är oron, ledan och rastlösheten och de blir allt lömskare med åren”, skrev han direkt till henne. Rastlösheten, den som alltid drivit henne framåt hade nu blivit hennes fiende. Hon längtade efter vilan men hon kunde inte slappna av.

Det att det var semester och het sommar utanför vindskammaren var därför inte återhämtning utan helt tvärtom. Sommar var ju oändliga möjligheter och det var därför som hon låg där med sina mentala post-it lappar om bastubyggen, målarläger, surdegsbak, tältupplevelser, båtsemestrar och bok under äppelträden. Men Tomas kände sina fiender: ”Rastlösheten är otålig. Vi behöver inte vara i viloläge särskilt länge innan den ger upp och rastar vidare.” Så hon låg kvar i mörkret och lusten att bygga och bjuda smög småningom nerför trapporna och kvar låg hon och insåg nödvändighet att börja om.

50 är inte 30 och 5 barn är inte 2, hon måste lära sig att leva efter de nya livsvillkoren.

Kontoret var ännu helt stängt men hjärtat lite mer öppet.

Maria Sundblom Lindberg

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08