Bland de finlandssvenska laestadianerna har man utrett alternativ till medlemskap i Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Men tanken att lämna kyrkan och bilda egna samfund har inte slagit rot bland finskspråkiga laestadianer – varken inom Rauhan Sana-inriktningen, dit finlandssvenska LFF hör, eller inom den större gammallaestadianska grenen.
– Den allmänna utvecklingen inom kyrkan oroar oss. Men kyrkan är också vår kyrka och vi vill fortsätta tro och undervisa enligt Bibeln inom den, säger kommunikationschef Harri Vähäjylkkä från den gammallaestadianska Suomen rauhan-yhdistysten keskusyhdistys SRK.
Även om Laestadianernas Fridsföreningars Förbund LFF hör till Rauhan Sana-inriktningen av laestadianismen har man något olika uppfattning om samarbetet med kyrkan. Någon bredare diskussion om utträde ur kyrkan har inte förts bland de finskspråkiga inom Rauhan Sana.
– Men vi känner en stor oro för utvecklingen inom kyrkan. Framtiden ser utmanande ut och jag vill inte spekulera om den. Men idag förs inga diskussioner om utträde. Läget kan vara annorlunda om fem år, säger missionsledare Jukka Paananen i Lähetysyhdistys Rauhan Sana.
Varför diskuteras det inom LFF men inte hos er?
– En orsak är att vi på finskspråkigt håll historiskt sett har haft en tätare relation till lokalförsamlingarna än vad bönehusföreningarna inom LFF haft. Vi verkar fortfarande aktivt i samarbete med församlingarna och vi använder deras utrymmen för våra sammankomster. På svenskspråkigt håll är man mera orienterad mot bönehusen än vad vi är på finskspråkigt håll. Jag upplever att vi deltar mera aktivt i lokalförsamlingarnas mässor och i andra väckelserörelsers möten och därmed får vi mera intryck utifrån.
Inom laestadianismen godkänner man generellt varken kvinnliga präster eller samkönade äktenskap. Kan man inte samarbeta med kvinnliga kolleger blir man inte prästvigd. Inom LFF har man då sökt andra lösningar, bland annat vigning till prästdiakoner i Ingermanlands kyrka.
Också på finskspråkigt håll inom Rauhan Sana lärs ut att prästämbetet enbart är för män. Men där är prästvigningen ingen akut fråga, för återväxten bland de unga teologistuderandena är för tillfället obefintlig.
– Vi har i våra led präster som både samarbetar med kvinnliga kolleger och präster som inte gör det. Vi har också enskilda medlemmar som anser att det är okej med kvinnliga präster. Enskilda medlemmar har också lämnat kyrkan. Vi visar inte folk vart de ska gå. Det valet kan de göra själva. Vanligtvis går de dit där de får höra Guds ord predikas klart, säger Paananen.
LFF och Rauhan Sana har skrivit under väckelserörelsernas gemensamma ställningstagande mot biskopsmötets parallella äktenskapssyn som Finlands teologiska institut STI tagit initiativ till. Det har inte SRK gjort. Gammallaestadianerna har traditionellt en så stark uppfattning om sin egen teologi att de vanligtvis inte deltar i gränsöverskridande samarbete.
Men inte heller gammallaestadianerna anser att kvinnor som präster är en biblisk ordning. Ändå har inriktningens präster inga problem att samarbeta med kvinnliga kolleger.
Varför är det inte en tröskelfråga för er?
– Det är en bra fråga. Jag kan inte riktigt svara på annat sätt än att så länge vi får undervisa och tro i enlighet med Guds ord inom kyrkan har vi förståelse för olika synsätt. En av folkkyrkans tankar är ju att det inom den ska få finnas olika synsätt. Det är mycket annat som lärs ut inom kyrkan som vi ser annorlunda på, till exempel äktenskapet. Vi anser att det är en livslång förening mellan en man och en kvinna. Andra lär ut på annat sätt, men vi kan fortfarande vara i samma kyrka, säger Harri Vähäjylkkä.
Enligt Vähäjylkkä, som själv är präst, viger gammallaestadianska präster generellt inte par av samma kön till äktenskap.
Vilken är tröskelfrågan som skulle starta en diskussion om utträde ur kyrkan inom SRK?
– Vi förutspår inte. Vi har inte fört några sådana diskussioner och vi kommer att se på situationen en dag i taget.
Ser man på prästämbetet på olika sätt inom gammallaestadianismen och Rauhan Sana?
– Det kan finnas nyansskillnader, men vi anser också att ämbetet är Guds ordning som vi håller fast vid. Vi håller också fast vid att det bara är för män. Men vi anser ändå att vi kan verka i en kyrka där också kvinnor är präster. Jag vet inte hur man resonerar inom LFF, vi har ingen gemenskap med dem.
LFF:s verksamhetsledare Stig-Erik Enkvist avböjer att kommentera vad de andra laestadiangrenarna gör.
– Var och en får stå för sitt, säger han.
Vad är dagsläget i LFF:s bönehus?
– Flera bönehusföreningar har börjat med egna nattvardsmässor i bönehusen med kyrkoherdens tillstånd och de fungerar bra. Så länge det här samarbetet fortsätter är det ingen fara å färde. Men kommer det nya beslut som påverkar det hamnar vi att ta ny ställning. Mässorna är ett komplement och det har vi fått förståelse för. Ungdomarna kommer inte till kyrkan klockan tio men nog på eftermiddagen.
