Det är bättre att vara aktiv, då mår man bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om känslan av hopplöshet tre år efter att Ryssland anföll Ukraina.

Ukrainska Iryna Gorkun-Silén: ”Det hjälper att göra något”

Ukraina.

Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget.

28.2.2025 kl. 20:47

Den 24 februari hade det gått tre år sedan Ryssland invaderade Ukraina. För att minnas dagen och krigets offer ordnade Helsingfors kyrkliga samfällighet ljuständning på Senatstorget.

En som var där var ukrainska Iryna Gorkun-Silén, som är kulturkoordinator vid Ukrainska föreningen i Finland.


Det har gått tre år sedan Ukraina invaderades, och kriget fortsätter. Hur känns den här dagen för dig?

– Jag kan inte tro att det redan gått tre år. Jag har ju hoppats och hoppats att det ska sluta snart. Och samtidigt är det just nu svårt att vara positiv.

För tre år sedan var hon höggravid hemma i Finland: hon skulle få barn i slutet av februari.

– Det var svårt för mig. Jag tittade på all nyheter och såg gravida kvinnor som inte hade det lika bra som jag. Jag var tvungen att försöka tänka på goda saker i stället.

I samband med kriget blev hon aktiv i Ukrainska föreningen i Finland. Hon är musiker, doktorand vid Sibelius-Akademin.

– När kriget bröt ut började vi göra mer tillsammans, och min halvtidsanställning som kulturproducent blev med tiden en heltidsanställning.

Under krigsåren har hon rest till Ukraina tre gånger.

– Varje gång tar jag med mig musikinstrument till unga ukrainska musiker. Jag har kontakt med musikskolor i Ukraina, bland annat i Irpin, Charkiv, Sumy och Borodjanka, och innan jag åker frågar jag vad de behöver. Vi säljer biljetter till konserter vi ordnar i Finland och för pengarna köper vi instrument.


Hur ser du på Ukrainas framtid?

– Det beror på vilken dag du frågar mig. Vissa dagar känns det att allt ser dåligt ut, jag vet inte ens om Ukraina finns nästa år. Det har gått så länge och ingenting händer. Så många människor och länder hjälper till, men det räcker ändå inte. Många av mina vänner har flyttat från Ukraina. Några har återvänt, men de som bor annanstans är ganska pessimistiska. De vet inte om de någonsin kommer att återvända.

– Men det kommer också dagar då jag tänker att det kan sluta bättre.


Här i Finland tänker vi kanske att det kan gå för Ukraina som för oss: att landet måste avstå från territorium men ändå bevara sin självständighet. Vad tror du?

– Jag tänker inte att det räcker, jag tror inte att det stoppar Ryssland. Jag känner många från Donetsk, eller sådana som flyttat från Krim eller Mariupol, Irpin och Butja. Jag tror att min bild av Ryssland påverkas av det. Jag tror inte att Ryssland nöjer sig med territorier. Det hjälper inte att prata om vad vi ska ge upp, något annat måste stoppa dem först.


Är det viktigt att finländare samlas och tänder ljus för Ukraina?

– Ja. Och jag tror inte det är viktigt bara för ukrainare utan för finländare också. Det påminner oss om att kriget inte är slut, det pågår fortfarande. Men det är också något med ljus – ett ljus ger en känsla av att något är lite bättre.

– Jag hörde en skådespelare säga att den bästa sak vi kan göra är att vara aktiva på något sätt. För det är något vi behöver. Jag är jätteimponerad av alla finländare som kör bilar med bistånd till Ukraina.


Iryna Gorkun-Silén

Gör: Flöjtist, doktorand vid Sibelius-Akademin, kulturkoordinator vid Ukrainska föreningen i Finland.

Familj: Man, två barn och en hund.

Lärt sig svenska: av sin man, sina barn och på Arbis.

Vackraste ordet på ukrainska: ”kokhannya”, kärlek.

Text: Sofia Torvalds


samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54