Julen är ett sinnestillstånd. Det tycker prästen och ordbrukaren Hilkka Olkinuora, som i år har fått hedersuppdraget att skriva texter till den julkalender som kommer som instick till till regioner i denna tidning.
– Julen är min vän och jag närmar mig den gärna sakta med hjälp av en julkalender. Men man ska inte vara för tidigt ute: jag avskyr julsånger i oktober!
Det roligaste med uppdraget tyckte hon var att tänka på alla dem som ska öppna kalenderluckorna.
– Där ska den sitta, på folks kylskåpsdörrar! Jag tänkte att nu får jag fira advent med alla de här människorna. Jag blev glad av det. Svett och tårar kom senare.
Varför kom svett och tårar?
– Det var begränsningen: i en lucka ryms bara så många tecken. Det var inte alltid lätt att inte amputera bibeltexterna.
Viktigt att inte inkludera på fel sätt
Hilkka Olkinuora definierar sig inte som en ”evangeliserande präst”. Men när hon ville hitta en utgångspunkt för sitt arbete bestämde hon sig för att börja med de bibeltexter kyrkan har för adventstiden.
– Jag sätter alltid kyrkan lite på prov. Jag tänkte att här kan jag också undersöka om vårt bibliska, fromma liv har någon riktig anknytning till människornas liv.
Det var som ett dominospel eller en serie av tankar som blev till nästan av sig själv.
– Där satt jag med kyrkohandboken och kalendern och pysslade.
Hon skrev de svenska texterna först, sedan de finska. Där rök en del material som hon först hade på svenska.
– För att få texterna att rimma fick jag plocka bort typ lussekatterna. Att lära sig svenska handlar om att lära sig en ny kultur, inte bara språket. Det går inte att översätta direkt.
Lärde du dig något nytt?
– Jag lärde mig att kyrkan måste vara uppmärksam på att inte inkludera på fel sätt. Man ska inte utgå från att alla har bråttom inför jul, till exempel. Det är viktigt att ta människans olika öden på allvar. Det är många som är rädda inför julen. Många får panik av pepparkaksdoft och julminnen.
Hon utgår från att kalendertexterna riktar sig mest till vuxna, som kan läsa dem för barnen om det känns rätt.
– Jag tänker att en vuxen människa bär ansvar för sitt julfirande. Det är både goda och dåliga nyheter: julen förbarnsligar oss på ett härligt och grymt sätt.
Hur brukar du fira jul?
– Vi har en nyfamilj, så i trettio år har vi haft två–tre julaftnar, beroende på var barnen är. Då min hockeyspelande son har haft matcher i USA kan vi ha haft julafton på Stefanidagen. Och då man är präst får man ofta komma till färdigt bord efter prästsysslorna. Mitt julbord har ofta börjat hos de hemlösa.
Hilkka Olkinuora
– Prost, ordbrukare.
– Bor i Västnyland.
– Firar vegansk jul. ”Men det ska vara choklad på natten.”
– Längtar efter på julen: ”Jag har sett en renässans för midnattsmässan, men nu skulle jag gärna se en renässans för julottan.”
– Har i år skrivit både de svenska och finska texterna i församlingarnas julkalender. Den delas ut till församlingsmedlemmar i Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla i detta nummer av Kyrkpressen.






















