Markus Meckel blev DDR:s sista utrikesminister
Markus Meckel blev DDR:s sista utrikesminister

Markus Meckel – den lutherska prästen som lade ner DDR

Tyskland.

Kyrkan i DDR råkade under 40 år få möjligheten att vara ett rum där man kunde andas lite friare i kommunistregimen. Prästen Markus Meckel var med och byggde upp en opposition – och blev till sist den utrikesminister som lade ner DDR.

2.5.2024 kl. 19:00

Checkpoint Charlie i Berlin mon­­­­­te­rades ner som legendarisk gräns­övergång mellan kommunisternas Östberlin och västmakternas Västberlin en fredag. Det var den 22 juni 1990.

Vid ceremonin var utrikesministrarna från länder som delat Tyskland i öst och väst efter andra världskriget –USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen – närvarande.

Också Markus Meckel, 37, evangelisk-lut­h­ersk präst var där. På bilderna står han i mörk kos­tym, slips och väldigt svart skägg. Han var DDR:s sista utrikesminister.

– Det var en intensiv tid, säger han i en intervju för Kyrkpressen.

Pastor Markus Meckel hade samma vår blivit invald i DDR:s sista och ”fria” folkkammare, parlamentet med 400 ledamöter. Kommunist­regimen i landet hade gett upp. Berlinmuren hade rämnat i november 1989. Det ordinarie valet hade tidigarelagts.

Markus Meckel hade grundat sitt parti själv, DDR:s socialdemokratiska parti, bara fyra månader före valet – och två dagar innan gränsspärren vid Bornholmer Strasse i Berlin halvt av misstag öppnats och yra östberlinare börjat välla över till väst.

Checkpoint Charlie läggs ner sommaren 1990. Markus Meckel
står längst till vänster med stormakternas utrikesministrar.
Foto: Sandro Most

Född i kyrkan, född oppositionell

– Jag får ofta frågan när jag gick med i oppositionen i DDR. Men jag föddes in i den, säger Markus Meckel.

Hans far Ernst-Eugen Meckel var präst i den evangelisk-lutherska kyrkan och höll avstånd till systemet.

"Jag gick aldrig med i oppositionen i DDR. Jag föddes in i den."

– Ända från skolstarten hörde jag aldrig till kommunisternas organisation för barn, Pionjärerna, eller till ungdomsorganisationen Freie Deutsche Jugend (FDJ) som på femtitalet i kamp mot konfirmationen införde sin egen ungdomsvigning, Jugendweihe för 14-åringar.

Meckels kom från Wuppertal i västligaste Tyskland. Därifrån hade de med sig dels social­demokratin, dels pappans prästtjänst i den tyska Bekännelsekyrkan, bildad i trakten 1934, i oppo­sition mot Hitler.

Pappa Meckel var kaplan i kyrkan men blev med andra världskrigets utbrott 1939 inkallad som officer i tyska Wehrmacht.

– Och sedan var han i krig och sovjetisk krigfångenskap i tio år. Den 30 september 1949 kom han tillbaka, från Karelen, där han hade suttit som fånge i trakterna kring Ladoga och Onega.

Pappa Meckel skulle först bli ungdomspräst i väst, men ändrade sig. Kyrkan behövde präster i Östtyskland. I den sovjetiska ockupations­zonen stod församlingarna under tryck från ateistisk propaganda.

– Då ska min mamma ha sagt att ”Du känner ryssarna och vet hur man ska tas med dem. Vi åker dit. Jag kommer med”.

I början av år 1950 åkte föräldrarna Ernst-Eugen och Hedwig Meckel, bara några veckor efter att DDR hade grundats, in i landet.

"Mina föräldrar anade förmodligen inte 1950 att de reste in i DDR för resten av livet."

– Vi pratade aldrig om det, men förmodligen anade de inte att det skulle bli för resten av deras liv, säger Markus Meckel.

Föräldrarna slog sig ner i den lilla byn Heinersdorf, 20 kilometer från den nya gränsen mot Polen.

– Trakten var full av tyska flyktingar från öst. Prästgården var fullsatt och kyrkan behövde byggas upp på nytt. Fyra av oss fem syskon föddes under de fem år vi bodde där.

Närmare 12 miljoner människor hade lämnat gamla tyska områden som Östpreussen och Schle­sien; en till två miljoner beräknas ha omkommit under flykten till DDR.

Fortfarande när Markus Meckel själv blev präst i norra DDR på 1980-talet kunde 15 till 20 procent av församlingen fortfarande bestå av flyktingar.

Undantaget som Sovjet lämnade

På DDR:s område fanns efter andra världkriget åtta lutherska Landeskirchen. Dem lät den ockuperande sovjetregimen märkligt nog vara ifred.

– De blev på något vis erkända som motståndsrörelse (mot nazisterna) när så många av kyrkans ledare kom från Bekännelsekyrkan. Till skillnad från andra länder tog sovjetstyret inte över kyrkorna utan lät dem organisatoriskt ha ett eget utrymme.

Den tyska evangelisk-lutherska kyrkan EKD förblev ända till 1969 odelad och sträckte sig över både Väst- och Östtyskland. I den fanns plats att verka och tänka på ett sätt som inte det övriga DDR hade.

Markus Meckels familj flyttade till Östberlin, där han hade sitt pojkrum i samma hus där stadens lutherska biskop i dag sitter.

I sin socialistiska skola stod han upp mot den obligatoriska lektionen med ”politisk information” varje vecka, och blev relegerad inför sitt abiturientår.

Men i DDR kunde han fortsätta i en kyrklig skola, där det bland annat fanns litteratur som i övrigt var förbjuden i landet.

I DDR ska kyrkorna också ha lyckats påverka regimen att införa vapenfri tjänst. Alternativet var inte allmänt känt, förutom inom kyrkorna. Där kände man till alternativet att vara ”bygg­soldat”, med en spade som gradbeteckning, säger Markus Meckel. Själv totalvägrade han, men slapp överraskande det tvååriga fängelsestraffet.

Fredsaktivister i prästgårdarna

Som 28-åring blev Markus Meckel som nygift också nyvigd präst i Vipperow i Mecklenburg i norra DDR.

– Jag var präst på landet och gjorde det som präster gör i kyrkolivet. Men kring 1981-82 började jag också varje sommar, kring Hiroshima- och Nagasakidagarna i augusti, bjuda in folk från hela DDR till fredsseminarier som oftast sträckte sig över två veckoslut. Det var 80 till 120 personer när familjerna var med, en blandning av semester, rekreation och politiskt seminarium.

Från löst organiserade fredsseminarier, med folk inkvarterade i traktens prästgårdar, växte rörelsen och fick fastare former.

År 1985 hade man en första konferens med valda delegater, då också från kvinno-, miljö- och människorättsgrupper, av vilka många inte hade direkt med kyrkan att göra. Så uppstod en opposition till enpartistaten DDR.

– De aktiva i 300 till 400 grupper runtom i landet kände varandra. Mot slutet av 80-talet kunde man, ibland bara på tv från väst, höra om aktioner, typ ”att någonting var på gång i Halle”. Och då visste man för det mesta vem som låg bakom, säger Markus Meckel.

Kyrkan gav ett rum för det här, ofta via de evangeliska akademier som varje regional Landes­kirche hade, dock inte alla.

– I historieböckerna står det att kyrkfolket var politiskt kritiskt, medan kyrko­ledarna hade anpassat sig. Det är struntprat. Skiljelinjen gick tvärs igenom kyrkorna.

Fullsatt i Berlins Erlöserkirche tolv dagar
före murens fall 1989. Foto: Andreas
Kämper.

Två präster startar ett parti

Det som i dag kallas DDR-opposition var fortfarande löst organiserat.

– När det kom med nya människor fick man diskutera allting från början. Vi slog inte fast saker, vi hade inget program och ingen ledning.

Så Markus Meckel och hans prästkollega Martin Gutzeit beslöt 1988 att grunda en förening kring människorättsfrågor – utanför kyrkan.

"Vi var två evange­liska pastorer som grundade ett socialdemokratiskt parti."

– Vi var först två evangeliska pastorer och ett halvt år senare fyra. Men sedan började det gå undan, säger han.

Vid ett människorättsseminarium i Berlin pub­licerade de ett upprop för mänskliga rättigheter och meddelade att de på republiken DDR:s 40-årsdag i oktober skulle grunda ett parti.

– Och så ledde alltsammans till en dynamik bland oss själva, och andra, och inom oppositionen höll vi kontakt och stämde av med varandra. Och till sist, i oktober 1989, gick 70 000 människor på gatorna i Leipzig. Under de fyra veckor som följde utgick jag från en enda sak: Vi behöver demokrati!

Artikeln fortsätter efter bilden

Två dagar före murens fall. Östtyska säkerhetsstyrkor mot demonstranter vid Getsemanekyrkan i Berlin.
Foto: Ralf Herzig

Den dag muren föll, den 9 november 1989, kom Markus Meckel hem till Magdeburg efter att ha grundat en regionalavdelning för sitt nya parti.

På tv strömmade östtyskar som dittills bara strängt begränsat hade kunnat lämna sitt land över till Västberlin.

– Jag såg tv-bilderna och sade till min fru: ”Nu blir allting mycket mer komplicerat”. Då förstod jag att nästa sak på dagordningen var att Tyskland skulle återförenas.

Den sista som släckte ljuset

I valet i mars 1990 fick Markus Meckels SDP 21 procent av rösterna. Eftersom han hade varit intresserad av utrikes- och säkerhetspolitik blev han utrikesminister. På jobbet på ministeriet fanns en stor del av staben från kommunisttiden kvar. Föregångaren som minister,
Oskar Fischer från kommunistpartiet SED, träffade han aldrig.

Det var ny regering och nytt folk. Som talesperson för regeringen arbetade en 36-årig kemist, också hon ett prästbarn, Angela Merkel. Markus Meckel hade tagit engelskalektioner för henns mamma.

Uppdraget som utrikesminister varade i bara fyra månader. Tiderna var turbulenta och i gräl om ekonomin i det sönderfallande DDR gick Markus Meckels SDP ur regeringen, som därefter inte hade någon utrikesminster under DDR:s sista veckor.

Markus Meckel hann ändå delta i de så kallade Fyra plus två-förhandlingarna mellan andra världskrigets segrarmakter och de två tyska staterna. Så förhandlades de avtal fram som till sist förenade Tyskland till ett land igen.

Och vid midnatt den 2 oktober 1990 upphörde DDR att finnas till.


FAKTA: DDR OCH MARKUS MECKEL

  • DDR bildades 1949 av den del av Tyskland som Sovjetunionen ocku­perade efter andra världskriget. Uppgick i Tyskland 1990.
  • Från 1961 blev landet allt mer slutet, efter att miljoner invånare lämnat DDR och flyttat till Västtyskland. Berlinmuren byggs.
  • Markus Meckel föddes 1952 i en prästfamilj nära gränsen till Polen.
  • Verkade som luthersk präst och fredsaktivist 1980-1988.
  • Blev det fria DDR:s första och sista utrikesminister 1990. Deltog i förhandlingarna som ledde till Tysklands återförening.
  • Medlem av tyska förbundsdagen 1990–2009.
  • Bor i dag i västra Berlin.
Text: Jan-Erik Andelin
DDR-bilder: Robert Havemann-sällskapet, Berlin


HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40
Piskan på Kyrkostyrelsen att hitta tre miljoner att spara in.

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20
Thomas Lundin är aktuell med boken "Tjo, hopp och kärlek", som handlar om hans uppväxt och innehåller hans bästa recept.

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58
När Elis Helenius spelar orgel blir människor glada.

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24
300 anställda i kyrkans centralförvaltning blir tungt och dyrt

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39
Hela Sydamerika oroar sig för kaoset i Venezuela. Här ett solidaritetsmöte i Peru.

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00
Jepa Lamberts sång fick sina rötter i en pingstkyrka i New York.

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00
Samma dag som pilgrimsvandringsleden och -centret invigs ordnas en pilgrimsvandring som går längs en del av St Olav Ostrobothnia och avslutas med deltagande i pilgrimscentrets invigning

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19
Mats Lindgård avgår som domprost om ett år

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09
Biskop Mari Leppänen förlorade försöket att rösta ut Sley och Kansanlähetys

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25
Anders och Iris beskriver hur all sorg är sorg, men vissa förluster är man mer eller mindre förberedd på.

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45
Biskop Bo-Göran Åstrand, Kyrkoherde Per Stenberg och planeringsgruppens ordförande Max-Olav Lassila öppnar upp kring Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56
Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor
vid Kyrkans central för det svenska arbetet.

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38