Kyrkans gemenskap för mig är musiken, säger Catharina von Schoultz.

Catharina von Schoultz är folkbildare: ”Jag tror på att vi lyfter varandra”

rasism.

Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism.

30.8.2023 kl. 20:00

Borgå folkakademi, ”Akan”, har blivit en av de institutioner i söd­ra Finland som har en viktig roll i att hjälpa utlänningar och in­vandrare att komma in i Finland, på svenska.

Som folkhögskolor brukar har också Akan ett internat där den ligger i Empirestaden i Borgå. Akan har kunnat ge både bostad, utbildning och en start i Finland för många utlänningar

– Varför jag vill jobba inom folkbildningen? Det är den där tron på det goda i människan. Tron på att genom att lyfta, och genom att tro på varann så vi kommer framåt, säger skolans rektor Catharina von Schoultz.

Akan har under hennes tid som rektor se­ dan 2019 också kommit in ”från landet”. I Hel­singforsregionen har flera folkhögskolor lagt ner, men Akan från Borgå driver i dag folkhög­skolkurser också på det svenska skolcampuset på Arabiastranden.

Själv tror hon på bildning, trivs med det in­ternationella och hittar en livsgemenskap bland annat genom kyrkan och dess musik.

Suttit på pappas orgelläktare

Catharina von Schoultz växte som barn på 1960­-talet upp i östnyländska Lappträsk. Där hade hennes åländskfödda pappa som nyutbil­dad musiker fått jobb som kantor.

– Jag kommer ihåg hur jag som liten har suttit på orgelläktaren. På pappas sida finns det kan­torer i flera generationer. Hans egen pappa var mycket på ute på sjön, men hans morbror Ture Isaksson som var kantor i Finström församling blev som en andra pappa för honom och upp­täckte att han var intresserad av musik.

"Och så säger min österrikiska lä­rare ´ja, men du, Catharina, är evangelisk, så du behöver in­te.'"

Catharinas pappa Walton Grönroos var i al­la fall intresserad av att gå vidare som sånga­re, fortbildade sig vid sidan av kantorsjobbet i sång och vann 1975 den ansedda Timo Musta­kallio­tävlingen. Han lämnade kyrkomusiken och blev klassisk lied­- och operasångare och sedermera operachef.

Catharinas första skola blev Kapellby skola i Lappträsk, den första skolan i raden av många. Hennes pappas musik förde familjen omkring i världen till Jyväskylä, till Wien och till sist till Berlin, där hon gick en stor del av sin skolgång.

Med det har hon också själv fått vara utlän­ning och bli exkluderad – också när det sker i bästa välmening.

– I ettan i Österrike skulle vi gå i kyrkan, som var katolsk, med vigvatten. Och så säger min lä­rare ”ja, men du är evangelisk, så du behöver in­te ta av det”. Och så tittade alla på mig och und­rade vad det var med mig.

– Jag ville ju vara som de andra. I Tyskland gick jag på fotbollsmatch med min klass. Tyskland vann och alla skulle stå upp för nationalsång­ en. Men då säger min lärare ”Men du, Cathari­na, du behöver inte”. Då känner man sig annor­lunda – en vänlighet som slår fullständigt slint.

För sina egna studier återvände Catharina von Schoultz till Åbo Akademi, men har senare med man och familj bott och och jobbat utomlands, i Sverige och Luxemburg, och också haft flera jobb med internationella kontakter och samar­bete med andra länder.

En rädsla att spela på

Den nya regeringen i Finland har gett Catha­rina von Schoultz en del huvudbry, inte minst diskussionen om rasismen. Med det har också följt frågorna om hur det ska bli med den fria bildningen, som folkhögskolan hon leder, där regeringsprogrammet utlovar nedskärningar.

Eller hur hennes parti SFP borde agera nu. Se­dan hon med sin familj återvände till Finland 2006 satt hon i tre perioder i stadsfullmäktige och i nämndarbete för partiet, med skola och bildning som sitt gebit.

Mycket av det ni gör på Akan rör utlandsfödda. Är du orolig för hur det ska blir för dem nu?

– Ja, det är jag. Och det har redan blivit annor­lunda. Pandemin och kriget i Ukraina är sto­ra obehagliga saker som framkallar jätte­stor ångest hos människor. Och då! Då går det att komma åt den här rädslan med ett revirtänk som kan utnyttjas på olika sätt.

»Också om jag inte orkar sjunga, så finns det andra omkring mig som gör det. Jag är ändå en del av det hela.«

– Man kan aldrig använda något som har hänt för att säga att nu kommer framtiden också att bli så här. Men visst ser jag mönster! Nu pekar man ut muslimer som den stora faran för oss; ”de gör” och ”de tar”. På trettiotalet var det ju­darna – någon man väljer att skylla på när samhällsproblemen blir svåra att lösa.

Under skolåren i Tyskland drogs Catharina von Schoultz med i det tyska, skuldtyngda pro­jektet att nationen skulle hantera sitt förlutna.

Vergangenheitsbewältigung av tuffaste sort. När vi gick i åttan, jag var 14 år, skulle vi gå och se helt fruktansvärda dokumentärfilmer med hur människor i koncentrationslägren vräktes ner i gravar och så.

I solen på sommartorget i Borgå funderar Ca­tharina von Schoultz i dag på om det skuldbe­läggandet i det långa loppet har varit bra.

– Den tyska förnedringen i första världskri­get gjorde att det växte fram populism. Men ingen mår väl bra av att känna sig skyldig till någonting man intellektuellt vet man person­ligen är oskyldig till. Eller en skuld för att du är vit, för allt vad du påstås ha gjort för att för­ störa världen, även om du vet att du själv tän­ker i helt andra banor. Och så slår det kanske tillbaks och sätter en grogrund för sorts na­ tionalism igen?

In i församlingslivet genom musiken

Operabarytonen Walton Grönroos lämnade yrket som kyrkomusiker, men i gemenskapen kring Svenska församlingen i Berlin fortsatte han spela och familjen vara med.

– Kyrkoskatten är den sista jag skulle läm­na bort, helt enkelt för att jag har kommit in i församlingslivet via musiken. Predikandet och ”prästsidan” är lite obekant för mig, eller att va­ra dogmatisk ifråga om man tror rätt eller fel, säger Catharina von Schoultz.

– Men gemenskapen och diakonin är ju så otroligt viktig och värdefull! Min Gud är god, min Gud visar nåd, min Gud öppnar för för al­la människor.

Catharina von Schoultz har genom åren varit en körsångare, utomlands och hemma i Borgå.

– Det är en gemenskap och en trygghet i det. Också om jag inte alltid skulle orka sjunga med så finns det andra omkring mig som sjunger. Jag är ändå en del av det hela.

Catharina von Schoultz

  • Rektor för Borgå folkakademi (Akan) sedan 2019.
  • Född i Helsingfors 1964, under tio år av skolåldern uppvuxen i Berlin.
  • Ekonomie magister från ÅA, senare byggt på med pedagogik.
  • Familj: man och tre vuxna barn.
  • Bott längre perioder utomlands, i Sverige, Tyskland och Luxemburg, sedan 2006 bosatt i Borgå.
  • Kristen tradition: evangelisk-luthersk.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

slef. Trots att Evangeliföreningen sålt sin mjölkko, en industrifastighet i Esbo, satsar föreningen friskt på ny verksamhet och nyanställningar. En ny stugby på lägerområdet Klippan i Monäs, Nykarleby är också under planering. 2.2.2025 kl. 09:07

BORGÅ STIFT. Borgå stift gör en ny strategi 18 år efter den föregående. Fast till mångas överraskning är den inget färdigt visionsdokument, utan ett arbetshäfte med frågor. Kyrkpressen frågade biskop Bo-Göran Åstrand varför. 3.2.2025 kl. 13:41

UK. Äktenskapsfrågan och samarbetet mellan kyrka och skola – det var frågor som väckte debatt när Borgå stifts ungdomsparlament Ungdomens kyrkodagar samlades i Karis i helgen. 3.2.2025 kl. 17:22

forskning. Läkarvetenskapen vet inte exakt vad som orsakar PMS, men många kvinnor vet vad det är att inte riktigt känna igen sig själv några dagar varje månad. Sara Högberg blev less på bristen på kunskap och skrev en forskningsplan. Nu doktorerar hon i teologi – och forskar på menscykeln. 29.1.2025 kl. 17:52

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10