Församlingsmästaren Tuure Viitala i Kristinestad har många strängar på sin lyra. FOTO: ANITA VIIK-INGVESGÅRD

Livet har lett honom

Kristinestad.

Känner du någon som har jobbat som mekaniker, sjöfartsofficer, fredsbevarare och kantor – och numera är församlingsmästare? Gör du det heter personen i fråga högst antagligen Tuure Viitala!

23.3.2023 kl. 09:27

Sedan i fjol arbetar Tuure Viitala som församlingsmästare i Kristinestads kyrkliga samfällighet. Det visar sig att han är en man med en fascinerande arbetshistoria, som har provat på fler yrken än de flesta. I hans cv hittas uppdrag som svarvare, verkstadsmekaniker, sjöfartsofficer, fredsbevarare – och kantor.

Det hela började i den lilla hembyn Soini.

– Efter skriftskolan blev jag aktiv i församlingens ungdomsgrupp, berättar han.

Steget var inte långt till att hoppa in som vikarie för församlingsmästaren när så behövdes.

Ett intresse för musik fanns hela tiden med i bilden. Dragspelet var hans första instrument, och sedan gick han över till piano och trumpet. Efter högstadiet började han spela trumpet i Kajanalands militärmusikkår.

– Min musiklärare i skolan sa en gång att jag skulle ha en lysande framtid som schlagersångare, men det kändes av någon anledning inte så lockande för mig! skrattar han.

I stället var det den klassiska musiken och kyrkomusiken som drog det längsta strået. Han är utbildad C-kantor, och har gjort inhopp i olika församlingar, i allt från den åboländska skärgården i söder till Utsjoki längst i norr.

Vingarna prövades

Att det ändå inte blev musiken som gett honom hans huvudsakliga levebröd säger han beror på att han ville pröva vingarna också på andra områden.

– Jag var en rastlös ung man som ville testa olika saker.

Efter militärtjänstgöringen tog han examen som församlingsmästare, men sökte sig sedan till kustflottan i Åbo. Där tjänstgjorde han som sjöfartsofficer i några år. Den militära karriären fortsatte med ett uppdrag som fredsbevarare för FN, då han tillbringade ett halvt år i Golan. Det blev en period utan några traumatiska upplevelser för honom.

– Det var intressant att få uppleva en annan kultur inifrån, säger han.

Den största delen av sitt yrkesliv har han arbetat som svarvare. Det praktiska kunnandet kommer väl till pass i jobbet som församlingsmästare, där underhållsarbete av fastigheter och maskiner hör till uppgifterna. Att förbereda och assistera vid gudstjänster och förrättningar i församlingen är ett annat av huvuduppdragen.

Svenskan behövs

I samfälligheten jobbar Tuure Viitala både i svenska och i finska församlingen. Svenskan är lite utmanande för honom, som har en helt finskspråkig bakgrund. Rätt bra går det ändå, konstaterar han, då de flesta i Kristinestad kan finska.

Han suckar lite över att han inte redan i skolan insåg hur stor nytta han skulle kunna ha av språkstudierna.

– Då var det mest kråk- och trastbon som intresserade! Jag borde ju ha förstått att man behöver svenskan i ett tvåspråkigt land, säger han.

Han citerar Finlands förste missionär Martti Rautanen, som i frustrationen över språkstudierna ville kasta sina böcker ”I Rhenflodens skummande vågor”.

Om språket inte alltid varit det lättaste att ta till sig har musiken ställt sig på Tuure Viitalas sida åter en gång.

– De svenska sånger och lieder jag lärde mig i konservatoriet minns jag fortfarande! Kanske jag borde ha studerat språket via musiken?

TUURE VIITALA

Arbetar som församlingsmästare. Är dessutom utbildad C-kantor.

Bor i Kristinestad och i barndomshemmet i Soini.

Familj: fyra söner och en dotter.

Hobbyer: Skogsarbete, jakt och fiske. ”Men är det en hobby eller en livsstil?”

PIAN WISTBACKA


SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48

psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55