BORGÅ Johanna Terho är född och uppvuxen i Borgå. Det är i domkyrkoförsamlingen hon var aktiv som konfirmand och sedan som hjälpledare. Efter tolv år som ungdomsarbetsledare i Esbo
svenska församling återvänder hon nu som nyanställd till sin hemförsamling.
– Det är roligt att komma tillbaka när jag hittat min yrkesidentitet. Jag har tänkt att jag förr eller senare skulle vilja jobba här lite närmare hemmet, för vi bor i Borgå, men jag hade inte räknat med att det skulle hända redan nu, men så är det ofta i livet.
Hon har inga stora visioner än utan vill först komma in i de nya arbetsrutinerna. Men en dröm har hon redan nu.
– Jag vet att samarbetet med skolorna har
lidit under coronatiden. Det skulle vara roligt att återuppliva det arbetet. Och det gäller inte bara Borgå utan hela stiftet och landet.
Skolbesöken har bestått av andakter och lektionsbesök.
– Lektionsbesöken tror jag är något som kan vara en fin sak i framtiden. Vi måste lyssna till skolornas behov och se vilka slags lektionsbesök de vill ha.
Hon anser att kontakten till skolor inte måste hålla sig inom religionsundervisningen.
– Det finns alla möjligheter att ha sådant som alla är med på, till exempel i samarbete med stadens anställda, och tala om etik och värderingar.
Hurdan var du själv som ungdom?
– Jag var nog med på det mesta, och tyckte om att upptäcka. Gemenskapen var viktig för mig. Det är säkert det som lett mig till ett kyrkligt yrke,
för det var ingen självklarhet.
Var det något som överraskade dig när du började jobba som ungdomsarbetsledare?
– Jag tror inte att någon som börjar som ungdomsledare förstår hur mycket bakgrundsarbete det är bakom varje evenemang. Hur mycket tid alla förberedelser tog förvånade mig mest.
En trygg plats
Ungdomar är ofta med i församlingens verksamhet från konfirmandåldern tills de flyttar bort för studier, konstaterar Johanna Terho.
– Via sociala medier ser vi lite vad som händer i deras liv. Vissa landar som förtroendevalda i någon annan församling. Det är roligt att se att de hålls kvar i församlingen.
Att pandemin orsakat problem syns tydligt.
– Illamåendet syns i kyrkan precis som i skolan och hemma. Det kan hända att de som mår sämre söker sig till församlingen för att de upplever den som en trygg plats.
– Vi har sett vart måendet är på väg, så det har kanske inte kommit som en överraskning. Men våra möjligheter som församlingsanställda är begränsade, vi är inte psykologer. Vi kan vara ett samtalsstöd och hjälpa ungdomarna vidare,
men köerna är långa. Det kan kännas tungt ibland, när man ser att alla kanske inte får den hjälp de behöver.
När är församlingens ungdomsarbete lyckat eller misslyckat?
– Det är misslyckat om församlingen inte känns som en trygg och välkomnande plats, lyckat om ungdomarna känner att de är trygga och kan vara sig själva, och vet att det finns vuxna de kan komma till.
– Inget är någonsin perfekt, och det finns alltid utvecklingsmöjligheter. Men jag tycker att många församlingar i huvudstadsregionen blir bättre på att exempelvis bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter. Det har varit viktigt för mig de senaste åren.
Johanna Terho
- Bor i Borgå med man, två barn och en hund.
- Har jobbat i tolv år som ungdomsarbetsledare i Esbo svenska församling.
- Fritidsintressen: Tycker om att göra saker med händerna där man ser tydliga framsteg, såsom handarbete och att måla.
- Favoritmaträtt: Sushi.
- Motto: Jag vill alltid tro gott om alla, att alla är goda innerst inne och vill varandra väl.
