När Kaj-Gustav Sandholm såg en kyrkorgel för första gången tyckte han den var som cockpiten i ett flygplan.
När Kaj-Gustav Sandholm såg en kyrkorgel för första gången tyckte han den var som cockpiten i ett flygplan.

Kantorn Kaj-Gustav Sandholm: "Jag har aldrig någonsin ångrat mitt yrkesval"

mariehamn.

– Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke.

15.2.2022 kl. 10:36

Redan i första eller andra klassen i folkskolan hade Kaj-Gustav Sandholm bestämt sig: han skulle bli kantor.

– Jag hade varit i Karis kyrka och sett kantorn spela, och det var så fantastiskt: det var som ett flygplan hela orgeln med alla spakar och knappar, som en cockpit!

Men han hade inget instrument hemma utan brukade i stället på vägen hem från skolan sticka sig in till sin moster Edith och hitta på melodier vid hennes orgelharmonium.

– Jag minns att den första psalm jag spelade var ”Ett litet fattigt barn jag är, men glad jag är ändå”, säger han.

Som tolvåring började han ta pianolektioner. Genast efter mellanskolan sökte han till Sibelius-Akademin, men hade inte tillräckliga grundkunskaper och kom inte in.

– Då blev jag rädd för alltihopa, det kändes att det är för svårt, jag klarar det inte.


Han kunde lite, men han kunde mest

I stället jobbade han vid en begravningsbyrå och blomsterhandel som ägdes av en kompis familj. Han tänkte att kanske han blir begravningsentreprenör.

Men sen fick han ett brev adresserat till blomsterhandeln i Karis. Det var från Stefan Snellman som var kyrkoherde i Kumlinge. Han saknade kantor och hade hört att det fanns en ung man som brukade öva på den lilla orgeln vid Lärkkulla.

– Jag hade aldrig varit på Åland och visste ingenting om skärgården. Men det kändes som en kallelse. Jag hade lite svårt att övertala mina föräldrar, de tyckte att hur i världen ska du fara dit när du inte vet något, och inte kunde jag ju något heller.

Men den 18-åriga Kaj-Gustav Sandholm bestämde sig för att åka. Han tog Ålandsbåten från Åbo och Snellman mötte honom med moped i Kumlinge.

– När man kommer till en liten ort som Kumlinge märker man att fast man kan ganska lite är man ändå den som kan mest. Jag växte så otroligt och blev så uppmuntrad. Aldrig hade jag lett en kör, men de hade ju en kyrkokör så det var bara att försöka.

Han har Stefan Snellman att tacka för att han följande år tog mod till sig och sökte in till Sibelius-Akademin på nytt. Den gången kom han in.

Studierna tog fyra år, och under den tiden vikarierade han mycket som kantor i Helsingfors. Alltid när han fick chansen åkte han till Kumlinge – om somrarna jobbade han som butiksbiträde i Andelshandeln där.


Att spela någon in i himlen

När han var klar med studierna ville han gärna tillbaka till Åland, men den enda lediga tjänsten fanns i Brändö, en liten skärgårdsförsamling.

– Kumlingeborna skojade med mig och sa att inte kan du fara till Brändö, de kan inte sjunga där.

Efter fem år i Brändö hade Stefan Snellman blivit kyrkoherde i Mariehamn och lockade honom dit.

– Där var jag sedan i 33 år, tills jag blev pensionerad. Och efter pensioneringen har jag jobbat i elva år med att vikariera här och där.


Har du någonsin ångrat ditt yrkesval?

– Aldrig! Mitt yrke har varit min hobby. Jag har fantastiska minnen som kommer för mig, särskilt när jag är trött eller misslyckas.

Han minns en andaktsstund i Seglinge, då en gammal dam sa om honom: ”Han kommer att spela många in i himlen.”

– Otroligt vad det värmde! Tänk om jag spelat någon människa in i himlen.

Han minns också när landsprosten Valdemar Nyman medverkade vid kantorsinstallationen i Brändö, teatraliskt slog ut med sina armar och ropade ut: ”Kära musikens ängel!”

– Kan man ha en bättre förklaring på vad en kantor ska vara?

Han påpekar att han inte kunnat vara en musikens ängel varje dag, men att han haft förmånen att jobba i församlingar med en uppmuntrande kyrkoherde.

I Mariehamn började han med något som inte var så vanligt på 70-talet: Klapp och klang-grupper för föräldrar med småbarn.

Han minns att en mamma berättade om sin dotter Ida, tre år, som satt på golvet och ”lekte Kaj” och sjöng Vi sätter oss i ringen.

– Idas pappa frågade att vem är den där Gud som du sjunger om. Och hon sa: ”Det är Kajs vän och han bor med honom.”

Han är glad över hur många barn han nådde – som mest hade han 26 barngrupper i månaden.

Och allt som han i tiden studerade vid Sibelius-Akademin har han haft nytta av.

– När jag studerade och skulle lära mig transponera tänkte jag att det kommer jag inte behöva. Men jag har ju haft så många körer så oj vad jag har transponerat! Det har jag nog behövt.

(Transponering av musik innebär att man flyttar en fras, del av stycke eller hela verk uppåt eller nedåt i tonhöjd så att de inbördes intervallen inte ändras men hela området byter tonart.)

Text: Sofia Torvalds 


För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42
Domkapitlet klubbade tjänstefrågor.

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47
Här jobbar Marika Salomaa med sina änglar i Överby, Esbo.

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00
Biskopen är på väg - installationsmässan i Saltvik hålls 15.30

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15
Pastor PJ, Per-Johan Stenstrand, får ofta avgörande tankar eller tilltal från Gud i vildmarken. Foto: Ur boken

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34
Vilka saker hör samman med tro och religion, frågar ÅA-projekt.

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21
Oeniga biskopar. Lappobiskopen Matti Salomäki ville ha ny beredning om samkönad vigsel.

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15

Lina Teir spelar många instrument, men närmast henne är ändå fiolen.

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05
Sirpa Tolppanen betonar vikten av inkludering i arbetet med att bygga gemenskap från grunden.

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34
Tidigare kände sig Beni Karjalainen ensam. Idag har han goda vänner och en sambo. FOTO: PRIVAT

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56
32 euro per dygn – det får hjälpledarna i snitt betalt enligt KP-enkät.

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53
Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

PRÄSTER. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 5.4.2024 kl. 11:23