– Jag vill visa att kyrkan har mitt ansikte också, inte bara biskopens, säger Laura Leipakka.

Kyrkan behöver lyssna på millennialerna innan det är för sent

GENERATION Y.

– När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss, säger Laura Leipakka.

8.7.2021 kl. 06:00

– Millennialerna är en intressant generation, olik vår föräldrageneration och de äldre generationerna. Världen har förändrats mycket under min livstid, konstaterar Laura Leipakka, Helsingforsbo som som jobbar med ett projekt i Esbo kyrkliga samfällighet om millennialernas plats i kyrkan.

Till millennialerna räknas vanligtvis personer födda mellan 1980 och 1996, människor som i dag är mellan 40 och 25 år. I Esbos projekt räknar man med en något större grupp, personer mellan 20 och 40 år.
Tidigare har många hört till kyrkan för att det hör till, men den här generationen är van att välja själv och inte bara följa traditionerna.

Kyrkans senaste fyraårsrapport visade att i synnerhet kvinnliga millennialer lämnar kyrkan – och att de ofta gör det för att de ser kyrkan som en patriarkal institution som inte delar deras värderingar.
Leipakka kunde själv ha varit en av dem, men sedan hon började jobba i kyrkan har hon förstått att hennes plats är här.
– Om jag vill förändra saker måste jag göra det inifrån. Jag är medlem och tror på Gud. Att inte vara medlem skulle inte påverka min tro, men jag tror att gemenskap är viktigt.

Inom projektet försöker hon och de andra involverade bygga en bro mellan kyrkan och millennialerna.
– Det är viktigt att lyssna på den här generationen. Om de lämnar kyrkan och inte tar med sig sina barn till kyrkan har vi ingen kyrka i framtiden.

Fokus ligger ändå inte på att upprätthålla ett visst medlemsantal.
– Motivationen för vårt jobb i kyrkan kan inte vara att vi vill ha medlemmar utan att vi är närvarande och har en mening i människors liv – om än inte i allas liv. Millennialerna har en plats i kyrkan och vi vill ge dem den här möjligheten att leva sitt andliga liv.

Teologi kändes mångsidigt

Laura Leipakka har aldrig kunnat peka ut ett tillfälle när hon hittade Gud.
– Det började med barnatron, sedan gick jag skriban och den var lätt att ta till sig.

Efter gymnasiet hade hon egentligen tänkt studera spanska, men eftersom det inte ordnades någon intagning det året fick hon tänka om. Studiehandledaren hade en broschyr om studier i teologi och hon tyckte att det lät som ett mångsidigt ämne som innehöll både språk och historia.
– Men efter ett års studier tänkte jag: nej, jag vill inte bli präst. Allt kändes så överväldigande – den systematiska teologin erbjuder så många olika sätt att tänka. Jag tänkte också att om jag ska bli präst måste jag vara på ett visst sätt.

Hon fortsatte ändå studera teologi på grund av ämnets mångsidighet. Efter examen och några år i Luxemburg och Paris återvände hon till Helsingfors.
– När jag blev klar med mina studier tänkte jag att jag aldrig ska jobba i kyrkan. Men livet hände. Jag hittade min plats och har tänkt att det kanske var Gud, för jag vet att det inte är självklart att få jobb med teologutbildning inom vår kyrka om man inte är präst.

Även om millennialerna inte längre upplever kyrkan som relevant har de stora livsfrågorna inte försvunnit någonstans. Men många upplever att kyrkans sätt att uttrycka sig inte längre känns relevant.
– Vi vill hitta nya sätt att säga att Gud älskar alla. Vad betyder de orden i praktiken?

För många är det exempelvis viktigt att vi talar inkluderande om sexuella minoriteter.
– Kyrkan säger att dörren är öppen för alla, men är den verkligen det? Kyrkans problem är ofta att den säger en sak men gör en annan.
En annan sak som borde tas seriöst är klimatförändringen.
– Men jag hör inte att den tas tillräckligt seriöst i vår kyrka. Jag vill inte att vi är den generation som förstör allt.

Vi kan komma om det är kris
Kyrkan är fortfarande viktig i samhället och det den säger har fortfarande mening, men Leipakka tror inte att det kommer att fortsätta så länge till.
– Kyrkan borde uttala sig, men problemet är att den inte riktigt vet vem som har mandat att göra det, förutom ärkebiskopen.

På ena sidan står kyrkan med sina dogmer, på den andra står människor som upplever att Gud finns, men inte är säkra på att Gud finns just i kyrkan. Det är de här båda lägren som behöver närma sig varandra och prata mera med varandra.
– Jag brukade vara ganska blyg att säga saker trots att jag studerat teologi. Men i och med det här projektet tänker jag att jag som millennial kvinna bosatt i Helsingfors får uttala mig. Jag vill visa att kyrkan har mitt ansikte också, inte bara biskopens.

Även om hon själv både hör till och jobbar inom kyrkan erkänner hon att också hon upplever tröskeln hög för att gå till kyrkan för att diskutera livsfrågor.
– Men vi kunde ta exempel av sjukhus- och studentprästerna. De jobbar på platser där de hela tiden måste motivera varför de är där. Vi kan inte ta vår plats i människors liv för given.

I och med coronapandemin har många funderat mer än vanligt över existentiella frågor. Det här är också en sak som framkommit i kyrkans fyraårsrapport, där många lyft fram att det är viktigt att vara medlem eftersom kyrkan hjälper människor.
– Det här är en väckarklocka för kyrkan: Vi har en plats och människor vill höra oss – men är vi där? Vi behöver vara i dialog med människor och med samhället hela tiden, och jag tror inte att vi är det tillräckligt ofta.

När något händer som vi aldrig trodde skulle hända, då är det ofta till kyrkan vi vänder oss. Kyrkan är proffs när det gäller sorg, död och starka känslor.
– När man frågar millennialer vad de vill att kyrkan ska göra svarar många: Vi vill inte ha något av kyrkan, det räcker att kyrkan finns där. Vi kan komma om det är någon kris eller om vi vill gifta oss. Det här är egentligen ett ganska katolskt sätt att tänka, att kyrkan finns där och gör sin heliga grej.

Erika Rönngård


Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00

BARA BADA BASTU. Korso församling i norra Vanda hejar på KAJ i första semifinalen i Eurovision 2025 i morgon med att bada bastu och sjunga sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer på Vörådialekt. 12.5.2025 kl. 14:30

MALAX FÖRSAMLING. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Malax församling har sökts av församlingspastorn i samma församling, meddelar domkapitlet i Borgå stift. 12.5.2025 kl. 14:16

NY PÅVE. Vad betyder det för kristna som inte är katoliker att det valts en ny påve? Mycket är upp till var och en av oss tror Jimmy Österbacka. – Det är i våra personliga omständigheter som enheten dagligen både kan sökas och utmanas, säger han. 9.5.2025 kl. 13:39

NY PÅVE. När Emil Anton fick veta att amerikanen Robert Francis Prevost valts till ny påve blev han så förvånad att han blev stum. – Man jag tror att han kan bli en påve som förenar katoliker, säger Anton, som är finländsk katolik, teologie doktor och författare. 9.5.2025 kl. 13:31

SAMKÖNADE ÄKTENSKAP. Kyrkomötet nådde inte tre fjärdedelsmajoritet bakom biskoparnas kompromissförslag. 8.5.2025 kl. 16:54

MÄNNISKOMÖTEN. Robin Nyman är som bäst på väg att baxa en bastu genom Europa för att nå Basel den 17 maj där humorgruppen KAJ från Vörå ska delta i Eurovisionen. 8.5.2025 kl. 13:26

kyrkostyrelsen. 57-årig kyrkoherde från Uleåborg med ovanligt mångsidig erfarenhet inom kyrkan blir ny högsta chef för Kyrkostyrelsen och dess 300 anställda. 7.5.2025 kl. 09:58

ESTLAND. Estland hör till Europas mest konfessionslösa länder. Endast 29 procent av Estlands befolkning har en religiös övertygelse, uppger Estlands statistikcentral. Bland estlandssvenskarna har kyrkan en etablerad ställning. 6.5.2025 kl. 14:15

Begravningsplatser. Staten betalar allt mindre för att den evangelisk-lutherska kyrka sköter gravväsendet i Finland. Men ett förslag om att välfärdsområdena skulle ta över begravningsplatserna röstades ner med klar majoritet. 6.5.2025 kl. 19:36

betraktat. Det slår mig ibland hur lätt det är att missa det goda hos någon. Inte för att det inte skulle finnas där, utan för att man ofta söker efter något större, något mer iögonfallande. Godhet skriker sällan. Den viskar. Den sitter i ett sätt att se på världen och i en närvaro som inte kräver så mycket eller något tillbaka. 6.5.2025 kl. 13:55

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41