Varje decembereftermiddag när det börjar skymma tänds ett ljus i ett nytt fönster på området kring Stundars museiområde och Solfs församling – en ny kalenderlucka att upptäcka.
– När församlingen tog kontakt tyckte jag det var en jättebra idé, säger Susanne Lagus, forskare vid Stundars. Jag ser det som gemenskapsskapande.
Kalenderluckorna är uppdelade mellan församlingen, muséet och inbjudna gäster: skolbarnen bjuder på Lucia-tåg, den lokala Röda Kors-föreningen medverkar, det blir tillbakablickar på gamla jultraditioner och dagklubbsbarnen och juniorerna har sina egna luckor.
Förhoppningen är att kalendern blir något alla i byn kan dela. Lagus drar en parallell till hur det kunde vara förr, i en tid med mycket färre mediekanaler, när man i alla hushåll kunde sätta sig ner på söndagarna och följa med samma tv-program.
På ett sätt kan de tacka coronaviruset, som tvingat alla att tänka utanför ramarna.
Ljusen i de öppnade luckorna tänds automatiskt när det börjat skymma, så när decemberdagarna rullar förbi kommer allt fler ljus vara tända på området.
– Familjer kan gemensamt gå på skattjakt och söka luckor, eller någon på kvällslänk kan gå en sväng och kolla in dagens lucka, säger Susann Nabb-Vornanen, kanslist i Solfs församling.
”Skattjakt” är ett beskrivande ord. Kartor och information om kalendern kommer att finnas ute på församlingens och Stundars sociala medier, och även utplacerade i pappersform. Men kartorna markerar bara på vilket område luckan finns, exakt i vilken byggnad får besökarna själva leta reda på.
Kalendern är också ett sätt för de medverkande att berätta om sin verksamhet. Det här första året deltar ett begränsat antal medverkande, som en pilot för att se vad som funkar och hur det löper – och för att idén kom till med ganska kort varsel.
– Idén är att det ska bli ett återkommande inslag i Solfs julfirande. Redan nu är det många föreningar och företag i byn som hört av sig och skulle vilja vara med, säger Susann Nabb-Vornanen.
