Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.
Mikaela Björklund har några veckors erfarenhet av stadsdirektörsjobbet. Men i tolv år har arbetet för Närpes tagit upp mycket av hennes tid.

"Vi bygger inte människornas välmående genom att tänka tre månader i taget"

Närpes.

Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna.

17.9.2020 kl. 10:30

Mikaela Björklund har varit församlingsaktiv hela livet, vilket kanske inte är förvånande eftersom hon är dotter till en präst. Den vägen fick hon också se flera olika trakter och församlingar, från Sydösterbotten till Helsingfors.

– Jag lärde mig cykla i Sideby, började skolan i Korsnäs. När jag var tonåring landade vi i Närpes.

Församlingens ungdomsgrupp blev det första sociala nätverk hon byggde med jämnåriga, där kände hon att hon hörde hemma. Hon kände sig överlag väl mottagen i Närpes – även om hon senare fick reda på att en del klasskamrater undrat om hon försökte göra sig till genom att inte tala dialekt.

– Men när de fattade att jag inte kunde det så var jag som en av dem.

I ungdomsgruppen var det lätt att engagera sig. När de blev utan ungdomsledare var det Mikaela och en kompis som – som de yngsta i gruppen – tog på sig att under några timmar i veckan koordinera verksamheten.

Den allra första dagen de bodde i Närpes träffade hon också församlingsmästaren.

– Jag såg en man som höll på och röjde gräs utanför vårt hus. Jag minns att min pappa presenterade honom som vaktmästaren.

I hennes huvud hade kyrkvaktmästare vit skjorta, svart kostym och utan undantag grått hår.

– Den här såg helt annorlunda ut där han röjde runt knutarna. Han gjorde ett outplånligt intryck.

Per-Erik Björklund var också aktiv i ungdomsverksamheten och där lärde de känna varandra – idag är de gifta och har fyra döttrar.

Sin första bekantskap med kyrkofullmäktige stiftade Mikaela Björklund när hon gick i gymnasiet.

– Jag fick frågan och eftersom församlingen varit som ett hem för mig så kändes det ganska naturligt att engagera sig.

Hon märkte snart att fullmäktige jobbade med de mer övergripande frågorna. I följande val ställde hon upp för församlingsrådet och fick påverka verksamheten mer konkret.

Det mest givande tycker hon ändå är att delta i församlingens verksamhet. Körsången har alltid varit viktig för henne.

– Kören känns som ett andningshål eller en vattenkälla. När man kommer därifrån efter att ha sjungit och skrattat tillsammans så är man som ny.

Det ger kraft att få sjunga ord som är viktiga, som hon tänker: det här måste åhörarna få höra.

"Just den kristna tron och den grundpelaren, att vi finns till för varandra, har gjort det helt naturligt att engagera mig i gemensamma samhällsfrågor."


”Vi behöver alla goda krafter”

Mikaela Björklund hade etablerat sig i de kyrkliga förtroendeorganen men inte alls varit partipolitiskt aktiv när hon fick frågan om att ställa upp i riksdagsvalet för SFP.

– De hade noterat att jag tydligen var en människa som tyckte mycket och gärna, skrattar hon.

Valkampanjen var en lärorik resa för en nybörjare i politiken, den hjälpte henne bygga upp nätverk, och den gav mersmak. Efteråt engagerade hon sig lokalt, år 2008 blev hon invald i kommunfullmäktige.

Sedan dess har hon ägnat mycket av sin tid åt kommunpolitiken, vid sidan av arbetet som lärarutbildare vid Åbo Akademi, där hon jobbat med språk, flerspråkighet och diversitet i skolmiljön. Frågan om hur alla ska kunna känna sig välkomna i skolmiljön, oavsett bakgrund, ligger henne nära hjärtat.

– Just den kristna tron och den grundpelaren, att vi finns till för varandra, har gjort det helt naturligt att engagera mig i gemensamma samhällsfrågor.

Övertygelsen om att vi är utrustade med gåvor och att det finns någon större som bryr sig om oss ger henne trygghet.

– Jag vågar leva mitt liv fullt ut för att jag är övertygad om att det finns en hand som bär mig.

Den tryggheten bär både i arbetet och beslutsfattandet.

– Skulle man tro att man måste sitta inne med alla svaren och att var och en är sin egen lyckas smed, då ska man nog vara förfärligt modig för att våga ställa upp i samhällets tjänst.

Hon tänker att tron ger ett annat perspektiv på tillvaron.

– Jag har aldrig kunnat syssla med kvartalstänkande, livsprocessen är något mycket mer långsiktigt. Jag är övertygad om att man inte bygger människornas välmående genom att tänka tre månader i taget.

I kommunala har Mikaela Björklund aldrig hamnat i en situation där hon skulle ha tvingats gå emot det hon menar är rätt för en kristen människa. Visst finns det enskilda frågor där vi inte är enade som människor, här i landet eller globalt.

– Men om vi tar avstamp i att vi alla är oändligt värdefulla människor så borde vi kunna bemöta varandra med ömsesidig respekt också i sådana frågor.

I Närpes finns starka traditioner av samarbete med de lokala församlingarna.

– Jag ser ju att våra församlingar skulle ha väldigt mycket gott att bidra med och kunna vara ett fint komplement när vi nu märker att människors välmående börjar vackla. Vi behöver alla goda krafter för att påminna oss om vad som är viktigt.

Närpes är en humla

I våras bestämde Mikaela Björklund sig efter moget övervägande att det var dags att prova på något nytt och sökte jobbet som stadsdirektör i Närpes.

Hon ville också försöka hitta balans mellan de stora pusselbitarna i livet. Hon slets mellan spännande uppdrag där tiden inte ville räcka till.

– Politiken och Närpes har varit en stor del av min fritid i nästan tolv år. Sedan har jag ju en familj med fyra barn och en man och den där katten.

Rollen som mamma och fru är den enda där ingen kan ersätta henne.

Hon fick stadsdirektörsjobbet och tillträdde i augusti.

– Här finns spännande företag och innovativa människor. Det är ett bra ställe att bo på och vi kan göra det ännu bättre.

Hon säger att Närpes är lite som humlan som flyger för att ingen har talat om för att den att den inte kan. Närpes skiljer sig från trenden hos andra landsortskommuner; befolkningen växer på grund av inflyttning, arbetslösheten är låg.

– Vi tror på framtiden, våra företag vågar satsa. Vi väljer att inte titta på dystra prognoser, vi jobbar på här för att det är vår plätt på jorden.

Den största utmaningen i det nya jobbet är den förändringsprocess som alla kommuner står inför i och med reformen av social- och hälsovården. Det innebär en annorlunda kommun med mindre budget.

– Vår förra stadsdirektör Hans-Erik Lindqvist brukade säga att ”allt roligt blir kvar i kommunen”, så också för mig känns det spännande att vara med och bidra till förändringsarbetet.

Emelie Wikblad



Johanneskyrkans norra torn och dess gargoyler väntar fortfarande på restaurering.

johanneskyrkan. Johanneskyrkans fasad med sina gargoyler, rosettfönster och fialer får en grundlig genomgång i samband med fasadrenoveringen. 23.6.2021 kl. 06:00
Daniela Hildén jobbar som familjearbetare.

FRIHET. "Varje sommar när vi åker iväg med vår fullastade båt fladdrar det en massa fjärilar i min mage." 23.6.2021 kl. 06:00

forskning. När Mikael Lindfelt och hans forskarkollegor började forska om attityder till vaccination för fem år sedan hade de ingen aning om hur aktuell deras forskning skulle komma att bli. 22.6.2021 kl. 09:00
Edgar Vickström kommer att jobba i Mariehamn, Heidi Juslin-Sandin i Kyrkslätt och Benjamin Häggblom i Åbo.

PRÄSTVIGNING. Vem är du? Varför ville du bli präst? Har du en hemlig talang? 21.6.2021 kl. 09:53
Kristian Willis blir tf kyrkoherde i Vanda i väntan på att förvaltningsdomstolen tar ställning till valet.

vanda. Kristian Willis blir tf kyrkoherde i Vanda svenska församling från första juli, bestämde domkapitlet vid sitt möte igår. 16.6.2021 kl. 11:09
Medan han sköter vikariatet som universitetslärare kommer Tomas Ray att jobba med sin doktorsavhandling.

Teologi. Tomas Ray vikarierar Patrik Hagman som universitetslärare i praktisk teologi vid Åbo Akademi. 9.6.2021 kl. 16:29
Britt-Marie har stort stöd av sin dotter Anna som bor i Jakobstad med sin familj.

kampen mot cancer. I maj för fyra år sedan förlorade Britt-Marie Fellman sin man och dotter i cancer, och Anna Andersson sin pappa och sin syster. Sara dog några dagar före Janne – och de begravdes samtidigt på försommaren. 9.6.2021 kl. 00:00

RÄTTEGÅNG. Under två dagar har Vasa hovrätt gått igenom samma dokument och hört samma vittnen och experter som Österbottens tingsrätt gjort i penninginsamlingsmålet mot Martyrkyrkans vänner, dess ordförande och en styrelsemedlem. 9.6.2021 kl. 15:32

sommar. Det finns de där vissa ställena och stunderna då du kan känna smaken av sommaren på tungan. Vi bad några människor berätta om ett ställe som kommit att betyda mycket för dem, som blivit en viktig del av deras sommar. Kan du gissa vilka platser de beskriver? 9.6.2021 kl. 11:42
Muhammed Mashhadani gör praktik i Solfs församling inför hösten när han ska börja studera till gårdskarl.

Solf. Han växte upp på en bondgård i Irak. Nu rattar han traktor och gräsklippare i Solfs församling och förbereder sig för att börja yrkesstudier till hösten. 10.6.2021 kl. 08:45

mission. Efter fjorton år bland aboriginerna i Australien kom Maria Zuglian med familj till Finland för strålbehandling. Tanken var att återvända efter fyra månader. Men dörren stängdes och coronan hindrar dem att återvända för att ta farväl. 10.6.2021 kl. 07:01
Även om kyrkorna öppnar upp igen ska man fortsättningsvis beakta avståndet.

GUDSTJÄNST. I sommar får församlingen delta i gudstjänsten igen efter en lång coronapaus. Hur många ryms in? Det beror på var du bor. – Det känns overkligt, säger kyrkoherde Mats Lindgård om att öppna kyrkdörrarna igen. 8.6.2021 kl. 12:18
Fred Wilén är kyrkoherde i Kyrkslätts svenska församling.

PRÄST. Fred Wilén är ny kyrkoherde i Kyrkslätt. Han träffar varje vecka folk som gillar honom för att de minns honom från radion. 7.6.2021 kl. 14:39
I juni öppnar Johanneskyrkan för gudstjänstbesökare, men Johan Westerlund rakar sig först när kyrkan får packas riktigt full.

GUDSTJÄNST. I juni börjar kyrkorna öppna upp för gudstjänstbesökare. Men kyrkoherde Johan Westerlund rakar av sig sitt coronaskägg först när kyrkans alla coronabegränsningar är borta. 28.5.2021 kl. 16:05
Att samtala i en kyrka är en signal om att också det omätbara ryms med – det som inte kan vägas, mätas eller göras statistik på.

samtal. Vad är ett gott samtal? Vad händer när människor möts i dialog istället för debatt? Jakten på det goda samtalet tog sig uttryck i en talkshow i kyrkan. 27.5.2021 kl. 17:02

Johanna Evenson stortrivs hemma i hängmattan i Bovik. Ibland får hon besök av grannens kor.

Kulturer. Johanna Evenson växte upp på olika håll i Svenskfinland, bodde i USA i trettio år – och har nu återvänt till Åland. Varje gång hon stiger in i sitt arbetsrum – en 1400-talskyrka – tänker hon: Wow, tänk att jag får bo här! 22.7.2021 kl. 08:00
Att blir pappa var en större omställning än jag någonsin hade tänkt mig, säger Erik Abbor.

Papparoll. För Erik Abbor tog det flera år att landa i rollen som pappa. 21.7.2021 kl. 08:00
– Jag vill gärna fortsätta skriva musik och ge ut den, att folk lyssnar och blir berörda och får ut någonting av den.

musik. Musiken har funnits med Susanna Sandell hela livet. Hon har studerat musikpedagogik och har skrivit egen musik sedan tonåren. I maj släppte hon sin första egna singel och mer är på gång. 8.7.2021 kl. 08:00
Pamela Granskog bor i Haga där parkerna finns nära.

STADSBO. Pamela Granskog känner sig som helsingforsare i Österbotten och som österbottning i Helsingfors. Om hon skulle få bestämma skulle alla åka på utbyte till andra regioner. 22.7.2021 kl. 06:00
Mi Lassila önskar att alla vuxna som inte är på läger ber för lägren och konfirmanderna. –Det betyder otroligt mycket.

KONFIRMANDLÄGER. Mi Lassila har 80–90 konfirmandläger bakom sig. För henne är konfirmandlägret en plats där man kan inse att man är älskad. 7.7.2021 kl. 08:00