Biskopen på jakt efter 99 förlorade får

ledarskap.

Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag?

11.7.2019 kl. 00:01

Uppåt och utåt är två riktningar som Teemu Laajasalo, biskop i Helsingfors stift, ofta återkommer till när han talar om vart det 60-åriga stiftet är på väg.

– Det är vår uppgift att se uppåt mot Kristus, men också uppåt i den meningen att kyrkan ska växa och bli större.

Riktningen utåt handlar om hur kyrkan ska växa: genom att öppna upp brett mot världen utanför kyrkans väggar.

– Det innebär att vi ska vara intresserade av den här världens människor och inte bara av den inre kretsen. Vi ska intressera oss också för de människor som inte är intresserade av oss och utsätta oss för olika typer av människor.

Laajasalo drar paralleller till liknelsen om det förlorade fåret som fåraherden gav sig ut för att leta efter.

– En procent av våra medlemmar går i gudstjänsten. Det betyder att vi borde ge oss ut för att hitta 99 får, men det betyder också att vi måste klara av mångfalden.

Att föra samman människor som tänker på olika sätt har varit viktigt för honom längre än han har varit biskop.

– Kyrkan är till för att människor med olika åsikt ska kunna mötas och respektera varandra, att vi som ett samhälle ska kunna stå ut med varandra.

– Vi ska inte vara en inre krets. Det är oetiskt och ekonomiskt skadligt – men framför allt går det emot evangeliet. Kyrkan behöver människorna. Det är människorna som är Kristi kropp och om någon av dem saknas betyder det att en kroppsdel saknas.

Lekholmen exempel på gemenskap

Helsingfors stift är tvåspråkigt. Mörskom församling i östra Nyland är den enda tvåspråkiga församlingen i stiftet, men stiftet kommer också i kontakt med de svenskspråkiga församlingar som även om de själv tillhör Borgå stift ingår i en tvåspråkig kyrklig samfällighet – till exempel i Helsingfors. Laajasalo säger att tvåspråkigheten är något man försöker beakta och att den handlar mer om stiftets identitet än om andelen svenskspråkiga församlingsmedlemmar.

– Det finns åtminstone en sak som de svenskspråkiga församlingarna i Helsingfors har lyckats mycket bättre med än de finskspråkiga, och det är Lekholmen. Lekis är en symbol för den sortens verksamhet där människor inte kommer för att delta som publik, utan de kommer för att vara tillsammans. Lekholmen når kanske främst ut till unga och unga vuxna, men grundtanken är oerhört fin. Det är också fint att verksamheten fortsätter årtionde efter årtionde, från en generation till en annan.

Vem har nytta av telefontiden?

Laajasalo har överraskats av att han som biskop får gå in på djupet i stora frågor om kyrkans existens och ledarskap.

– Hur vill vi att våra församlingar leds? Och hur kommer vi ihåg att vårt främsta uppdrag är att berätta om himlen, att vi trots alla våra resurser och vår position i samhället inte bara är en organisation eller en myndighet bland andra? Det här är verkligt stora frågor om man stannar upp inför dem på allvar och inte bara erkänner dem som goda principer.

Sedan han tillträdde som biskop för ett och ett halvt år sedan har han rest runt till församlingarna och träffat de anställda.

– Jag är oerhört glad över att jag träffat nästan varenda medarbetare och jag har blivit imponerad av hur många människor det finns i det här stiftet och hur mycket de uträttar, på oerhört många olika sätt.

Helsingfors stift är ett brokigt stift med både enorma och små församlingar som kan ha helt olika utgångspunkter. I Helsingfors skiljer sig församlingstillhörigheten upp till 25 procentenheter mellan vissa stadsdelar.

– En insikt jag har fått under mina besök i församlingarna är att de trots de stora skillnaderna ställer samma grundläggande frågor: Hur kan vår verksamhet växa och hur kan vi tala om evangeliet så att det känns relevant för dagens människor?

Laajasalo säger att kyrkan och församlingarna behöver fundera på hur de kan följa Kristus genom att tjäna människorna. Hur hittar man dem som lever i marginalen och hur ger man en röst åt dem som inte hörs. En av de saker han lyfter fram är att den som är allra mest utsatt ska kunna komma i kontakt med en församlingsanställd utan att behöva boka tid.

– Vi kan till exempel fråga oss om telefontiden finns till för oss som arbetar i kyrkan eller för den som behöver dem. Och om vi har fått höra att det finns många ensamma gamla människor på vårt område, nöjer vi oss då med att ingen av dem hört av sig till oss och bett om besök, eller finns det andra sätt för oss att nå ut till dem?
Han understryker ändå att strukturerna i församlingsarbetet fyller en funktion och att han inte strävar efter att montera ner strukturer av princip.

– Men vi behöver utmana oss själva och tänka på att strukturerna ska finnas till för att vi ska kunna göra vårt arbete så bra som möjligt, och inte för att det ska vara så lätt som möjligt.

Döden är inte en punkt

Att möta människor ser han som en av biskopens viktigaste uppgifter. Att träffa många människor för att lyssna till dem, förstå vilka liv de lever – men också för att få lyfta fram kyrkan och Kristus.

– Människors olika livssituationer är tankeväckande. Men de verkligt stora frågorna är de samma oavsett hur ens liv ser ut i övrigt. Om man har förlorat eller håller på att förlora det käraste man har är sorgen likadan oavsett hur man bor eller hur man är klädd när man gråter.

Laajasalo säger att han möter frågor om döden och om den verkligen är slutet i många olika typer av samtal.

– Här är kyrkans väsentliga uppdrag att berätta att döden inte är en punkt, utan ett kommatecken – efter den kommer något annat.

I sommar riktar han en önskan till landets kyrkoherdar: öppna kyrkans dörrar, alldeles konkret.

– Det är så fint att köra förbi och märka att dörren står öppen, för den är nästan alltid stängd.

Även biskopen ska ha sommarlov. I juli försöker han vara ledig så mycket som möjligt – simma, äta glass och vila hjärnan.

– En idealisk sommardag kunde vara en dag när jag får simma och när jag tänker så lite som möjligt. Det fyller min källa så att jag sedan har något att dela med mig av.

Erika Rönngård



HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40
Piskan på Kyrkostyrelsen att hitta tre miljoner att spara in.

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20
Thomas Lundin är aktuell med boken "Tjo, hopp och kärlek", som handlar om hans uppväxt och innehåller hans bästa recept.

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58
När Elis Helenius spelar orgel blir människor glada.

orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24
300 anställda i kyrkans centralförvaltning blir tungt och dyrt

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39
Hela Sydamerika oroar sig för kaoset i Venezuela. Här ett solidaritetsmöte i Peru.

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00
Jepa Lamberts sång fick sina rötter i en pingstkyrka i New York.

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00
Samma dag som pilgrimsvandringsleden och -centret invigs ordnas en pilgrimsvandring som går längs en del av St Olav Ostrobothnia och avslutas med deltagande i pilgrimscentrets invigning

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19
Mats Lindgård avgår som domprost om ett år

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09
Biskop Mari Leppänen förlorade försöket att rösta ut Sley och Kansanlähetys

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25
Anders och Iris beskriver hur all sorg är sorg, men vissa förluster är man mer eller mindre förberedd på.

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45
Biskop Bo-Göran Åstrand, Kyrkoherde Per Stenberg och planeringsgruppens ordförande Max-Olav Lassila öppnar upp kring Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56
Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor
vid Kyrkans central för det svenska arbetet.

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38